Gå direkt till sidans innehåll
Norrköping

Kultureliten är en del av det bortskämda Sverige

Att gå från ett socialdemokratiskt styre till en borgerlig kommunledning lockar fram olika särintressen som upplever sig som förfördelade. 

Min prioritering är skola, vård och omsorg och tillväxt för att säkra framtiden i Norrköping, skriver Norrköpings kommunalråd Sophia Jarl (M). 

Vilket parti beter sig egentligen mest som Donald Trump? Tobias Baudin (S) tycker att regeringens politik hotar demokratin. Karin Enström (M) tycker att Socialdemokraternas retorik är farlig.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.

Sophia Jarl (M), kommunstyrelsens ordförande i Norrköping.
Foto: Magnus Andersson
Gruppbild av Norrköpings symfoniorkester.
Foto: Juliana Fälldin

DEBATT. Det gör ont när knoppar brister och med detta sagt; det har gjort förfärligt ont för vänstersidan sedan valet 2022. Norrköpings leds numera, efter nästan 100 år av obrutet socialdemokratiskt styre, av en borgerlig lokal regering och tillsammans med Sverigedemokraterna i majoritet. 

Det är skillnad på blått och rött. Norrköping har precis som många andra kommuner stora ekonomiska utmaningar. Dels sprungna ur den nationella konjunkturen men också pågrund av en tidigare vänsterpolitik som har präglats av allt till alla. 

Den tiden är förbi. 

Som moderat kommunstyrelseordförande kommer jag alltid prioritera det kommunala kärnuppdraget. 

Kultureliten i Norrköping (och uppenbarligen nu också nationellt) anser att en symfoniorkester där över 90 procent av biljettpriset betalas av skattekollektivet ska sitta i orubbat bo när all annan kommunal verksamhet tvingas spara. 

Min prioritering är skola, vård och omsorg och tillväxt för att säkra framtiden i Norrköping. 

Nu kraftsamlar kultureliten för att ha kvar sina privilegier som i mångt och mycket bekostas nästan fullt ut av skattekollektivet.

De som ser kultur som en sammanhållande kraft i ett fungerande samhälle borde väl vara de första som talar om hur de kan bidra i större utsträckning när kommuner genomgår tuffa tider? 

Att gå från bidrag till andra intäkter är inte enbart viktigt för enskilda privatpersoner utan det är givetvis rimligt att stora statliga-, regionala- och kommunala bidragstagare som exempelvis kulturinstitutioner och dess anhängare också gör vad de kan för att öka sin självfinansiering. Eller är det fult för kultureliten att tjäna egna pengar? 

Jag diskuterar gärna olika politiska prioriteringar men det blir allt svårare att göra detta med kultureliten när de så ofta väljer att se på samhället enbart ur sitt eget perspektiv. 

Det bortskämda Sverige

Avslutningsvis; att gå från ett socialdemokratiskt styre till en borgerlig kommunledning lockar fram olika särintressen som upplever sig som förfördelade. Nu kraftsamlar kultureliten för att ha kvar sina privilegier som i mångt och mycket bekostas nästan fullt ut av skattekollektivet. 

För mig är det en del av det bortskämda Sverige. Många ensamstående föräldrar som arbetar lever på ytterst små marginaler, kommuner har svårt att höja löner till undersköterskor och annan vårdpersonal pågrund en begränsad ekonomi och socialtjänsten saknar ofta resurser för att fullt ut kunna arbeta med människor i utsatthet men företrädare för kulturen har fortsatt skygglapparna på. 

För om konserten på institutionen, gud bevars, skulle kosta några kronor mer eller anpassas för en större publik så går Sverige under. 

Det börjar bli riktigt pinsamt. 


Sophia Jarl (M)

kommunstyrelsens ordförande Norrköping

Ska det kosta pengar att åka ambulans?

Region Uppsala ska börja ta 400 kronor för alla patienter som åker ambulans till sjukhus. Gustaf Drougge från tankesmedjan Synaps tycker att det är en bra idé. Kalle Sundin från tankesmedjan Katalys tycker det är befängt att tro att det skulle ha någon effekt.