Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Kritik mot Danmark hyckleri på hög nivå

DANMARK - EN HACKKYCKLING. Hälften av Tivolis anställda är svenskar, och fler och fler svenskar jobbar i Danmark. Trots det - när svenskar vill slå sig för bröstet i politiska eller sociala frågor hackar de på Danmark. Foto: Christer Wahlgren

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.

I statsministerkandidat Mona Sahlins nya bok "Möjligheternas land - min vision för Sverige" finns ett avsnitt om ett av de mest populära begreppen i svensk politisk debatt: Främlingsfientlighet.
Vid sidan av prostitution är främlingsfientlighet den känsligaste politiska frågan i Sverige, och ingen höjde därför så mycket som ett ögonbryn då Sahlin beskyllde sitt socialdemokratiska systerparti i Danmark för att ha givit efter för just främlingsfientlighet - och därmed ha pressat Danmark åt höger.
Så cementerad är den svenska uppfattningen om det politiska läget i Danmark, att ingen svensk politiker längre ifrågasätter utfallen mot danskarna.
Och varför skulle de?
Det är med integrationspolitiken som med prostitutionsfrågan: Kommer du Danmark för nära tappar du din politiska legitimitet.
När svenskar vill slå sig för bröstet i politiska eller sociala frågor hackar de på Danmark.

Danmark är en
ideologisk markör, en rituell antites till svenskt konsensus. Men den allmänna svenska uppfattningen av Danmark säger minst lika mycket om svenskarna som om danskarna.
Det handlar naturligtvis om fördomar. Sådana har alla människor, till och med de exemplar av rasen homo sapiens som går under namnet svenskar.
Ett resultat av dessa fördomar är att svenskar, medan de pekar finger mot Danmark, har ovanligt svårt att konfrontera de integrationsproblem som faktiskt finns i det egna landet. Jämfört med i Danmark är den offentliga diskussionen om Sveriges nuvarande integrationspolitik svartvit. Detta ger i sin tur grogrund för en i det svenska folkdjupet utbredd känsla av att inte vara hörd av det politiska etablissemanget.
Det är inte en tillfällighet att Sveriges mest lästa politiska blogg heter Politiskt inkorrekt.

Samtidigt arbetar fler
och fler svenskar med utländsk bakgrund i Köpenhamn, eftersom de inte får jobb i Malmö eller Skåneregionen. Hur harmonierar det med fördomen om Danmark som ett slutet land och Sverige som ett öppet?
Inget vidare. Senaste året utfärdade danska skattemyndigheten 32 500 skattsedlar till löntagare från andra sidan Öresund. Bland dem är det särskilt gruppen svenska ungdomar med utländsk bakgrund som växer. Detta ska ses mot bakgrund av att det 2003 totalt bara rörde sig om ett par hundra svenskar som reste till Danmark för att arbeta.

Ta Öresundståget en morgon i juli 2010, och det liknar en folkvandring gödd på kaffe, kanelbullar och gratistidningar.
Ursprungligen handlade det framför allt om människor anställda inom vård, service, lager och transport, men idag pendlar många fler yrkesgrupper mellan Skåne och Danmark. Hälften av Tivolis anställda är svenskar, kunderna verkar vara glada.
Nu vet jag inte om Mona Sahlin bekymrar sig om verkligheten när hon ägnar sig åt valrörelse. Inget är ju riktigt säkert under en valrörelse.
I gengäld kan med säkerhet konstateras att Danmark fortsätter fylla rollen som omvänd förebild för det svenska etablissemanget. Såväl statsvetare som psykologer skulle förmodligen förklara det med att Mona Sahlin har användning för Danmark. Vi behöver alla fiender, politiker mer så än andra människor, eftersom politik är kontrollerad fiendskap. En gemensam fiende ska således aldrig föraktas, och särskilt inte när det handlar om ett halvrasistiskt pöbelvälde som det danska.

Under mina resor
i Sverige har det slagit mig hur unison bilden av Danmark är, och med vilken mani den upprepas. Ett talande exempel är att journalisten Lena Sundströms fuskbygge till bok om Danmark - "Världens lyckligaste folk" - belönades med en Guldspade. Detta trots att den, läst från den danska sidan av Sundet, inte erbjuder annat än en stapel av fördomar.
Herregud, boken kunde lika gärna skrivits i Kiruna.
När svenskar talar om Sverige, talar de ofta också om Danmark.
Med fördömandets moraliska imperativ.

MIKAEL JALVING är dansk författare och kommentator. Just nu arbetar han på en reportagebok om Sverige som ett extremernas land.