DEBATT. Få har missat bilderna från Kiruna där Kristersson med flera, påpälsade från topp till tå trots knappt minusgrader, inviger Sveriges ordförandeskap i EU.
Debatten hann snabbt gå varvet runt – från allmänna hån och skratt till att det av vissa klassades som politiskt slag under bältet. Det gick till och med så långt att vissa hävdade att Ebba Buschs tiotusenkronorsjacka var folklig för att den hade svenska varumärken på bröstet.
Alla som tror att debatten handlar om huruvida polarklädseln är lämplig eller inte har missuppfattat helt. Det handlar om vad den signalerar, nämligen att norra Sverige är främmande. En Kiruna-tripp är som en expedition till en okänd plats med värdefulla naturresurser.
Tunn erfarenhet
Vi har förmodligen aldrig har haft ett regeringskansli med så tunn erfarenhet av Norrland. Inte ens min hemkommun Sundsvall, som ligger mitt i landet, var en breddgrad Ulf Kristersson klarade av att representera när han valde statsråd.
Det går en rak linje från att Kristersson har satt ihop en Norrlands-inkompetetent regering till att Busch nyligen glömde den norra halvan av landet när elstödet skulle utformas.
Nu hamnade de i Norrland fast de knappt hade varit där eller än mindre velat åka. Busch, van sanningsskruvare, sa: ”vi väljer att ta EU-kommissionen till norra Sverige för att visa vilket hopp det är för framtiden”, men faktum är att det planerats långt tidigare av den förra regeringen.
Det är svårt att pendla till Stockholm säger nån, det hade varit lättare om järnvägen inte var konstant bortprioriterad säger jag.
Som näringsminister finns det gott om anledningar att ta sig norrut. Energi från vind och vatten samt naturresurser – som till exempel LKAB:s nya fynd av sällsynta jordartsmetaller. Men, som näringsminister bör hon också förstå grunderna i en ekonomisk transaktion, det vill säga att motparten får något i utbyte. Det glömdes som nämnt bort när elstödet stressades fram och bekräftade bilden av Norrland som ett skafferi det är gratis att plocka saker ur.
Denna orättvisa möter starka reaktioner, men för den som andas ut efter att ha läst rubriker som ”nytt elstöd för hela Sverige” kan jag meddela att så inte är fallet. Såhär är det: Det gamla stödet, utan Norrland, är kvar. Det nya blir ännu senare än det redan försenade stödet, kommer inte gå till företag, och kommer framför allt vara mycket mindre. Enligt Busch fanns 55 miljarder att disponera, varav 47 redan använts, alltså ska kvarvarande sjundedel delas på hela landet.
Bristfällig representation
Elstödet är inte första gången då Sveriges norra halva har förbisetts i rikspolitiken. Problemen grundar sig i bristfällig representation. Som nämnt lutar regeringen kraftigt söderut, av 24 ministrar är den nordligaste staden representerad Borlänge.
Samarbetspartiet är inte bättre. SD:s riksdagsledamot för Västerbotten, är egentligen från Helsingborg. Efter valet konstaterade han snabbt att ett besök är på sin plats, eftersom han aldrig varit där. Tre månader senare har han ännu inte dykt upp.
Det är svårt att pendla till Stockholm säger nån, det hade varit lättare om järnvägen inte var konstant bortprioriterad säger jag. Vi har flera ministrar från Skåne, därifrån går det uppenbarligen.
Tar inte hänsyn
Problemet är enkelt att förstå. Om hela landet inte är representerat så tas inte hänsyn till hela landet. Det duger inte.
Vår riksdag är enligt lag vald efter geografisk representation. Att statsministern inte väljer att ta hänsyn till det, och de konsekvenser som följer, är ett demokratiskt svek.
Som Norrlänning sneglar jag på stödstrumporna som visade hur en bortprioriterad grupp kan samla sig och kräva förändring. Som svensk medborgare är jag bara allmänt besviken.
Det absolut minsta vi kan kräva av våra folkvalda representanter är att de representerar folket. Tills vidare mejlar jag Kristersson och frågar vad han tänker göra åt saken. Gör det du också.
Av Anton Bylin
Gröna studenter
