Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Krisen handlar om vad en födsel får kosta

Emma Philpsson från "Förlossningspodden". Foto: Privat
Lappen som barnmorskan Charlotte Göthe delade på sin Facebook efter att ha fått sitta en hel dag och försöka hänvisa föderskor vidare till andra sjukhus. Foto: Privat

Förlossningskrisen handlar inte om att stockholmare riskerar att föda i bilen.

Den här krisen pågår varje dag i hela Sverige och handlar om synen på hur mycket en födsel får kosta, skriver Emma Philipsson. 

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.

När jag förlorade min mamma minns jag att jag tänkte att födande och döende är rätt lika till sin natur. Vi kan oftast inte kontrollera när det ska ske, det kommer att innebära en stor förändring i våra liv och dess oförutsägbarhet innebär ett väntande. För egen del underlättades mitt sorgearbete när jag en tidig augustimorgon stapplade ut från ett hospice utan en mamma i livet just för att både mamma och vi som stod bredvid hade fått sådan bra vård och omsorg.

Att stappla ut från BB som nybliven förälder sker sällan med samma känsla av omsorg. Det som ses som mänskligt och värdigt i palliativ vård betraktas av många som flum när det gäller förlossningsvården. 

 

Just nu rasar en debatt kring svensk förlossningsvård. En debatt jag i allra högsta grad varit med att elda på med mitt Instagram- och Facebook-konto. Journalister har hört av sig och frågat om jag har kontaktuppgifter till någon kvinna som kan gå ut och berätta om sin dramatiska förlossning – gärna i en bil eller en trappuppgång. Och för att ingen nu ska missförstå mig: de dramatiska situationerna är både hemska och traumatiska. Men krisen i svensk förlossningsvård handlar inte om att stockholmare riskerar att föda i bilen eller att barnmorskor inte hinner byta binda under ett arbetspass i juli. Den här krisen pågår dag in och dag ut i hela Sverige och handlar om synen på hur mycket en födsel får kosta och hur mycket en barnmorska ska klara av under ett arbetspass.

I över två år har jag haft en podcast, Förlossningspodden, där helt vanliga föräldrar får berätta om deras erfarenheter av födande, fysiska så väl som psykiska. Under samma tidsperiod har jag läst tusen och åter tusen mejl från främst kvinnor om deras upplevelser av att föda barn i Sverige. Och följande ska göras tydligt: många har i likhet med mig själv haft fantastiska födslar med underbar personal som hunnit göra sitt jobb. 

Men allt för många berättar om helt andra upplevelser. Om stressade barnmorskor, om ensamhet, om att vakna upp efter en akut kejsarfödsel och inte lyckas få tag på personal som kan berätta om ens barn lever och vad som just har hänt.

 

LÄS MER: Ville de på förlossningen att jag skulle knipa, eller?

Om svensk förlossningsvård har högre mål än bara överlevnad så har jag mängder av berättelser som inte lever upp till högre satta mål än att mamma och barn överlever. En av de vanligaste kommentarerna från nyblivna föräldrar jag möter är att ”Det gick väl bra. Vi överlevde och sprack inte massor”. Men berättelsen från den där förlossningen handlar ändå om ensamhet och rädsla.

Vår personal gör ett bra jobb, säger chefsläkare Johan Bratt i Stockholms läns landstig, trots att flera barnmorskor vädjar om hjälp, säger upp sig och går tillbaka till sjuksköterskejobb. Barnmorskor som berättar att de inte kan utföra sina jobb så som de är utbildade till. Barnmorskor som vet att stress och oro är usla komponenter för att kunna föda ett barn rent fysiskt. Och barnmorskor som är tveksamma till att deras situation lyfts i medier eftersom att den skapar stress och oro för blivande föräldrar.

Ja, barnmorskorna gör ett fantastiskt jobb. Faktum är att jag vet ingen annan yrkeskår som har förmågan att göra så mycket med så lite tid. Men de sliter ut sig.  Svensk förlossningsvård är en båt som sprungit läck och tills dess att det uttalade evidensbaserade målet är En barnmorska per födande så kommer barnmorskor inte orka och födandet kommer att fortsätta att vara en ganska ensam upplevelse i det här landet.

 

LÄS MER: Vårt barn hade dött om vi fått föda i bilen

Att vara ensam på ett rum med sin partner med uppmaningen "ring på klockan om det händer något" när man föder barn är absurt. Det händer något hela tiden när ett bäcken ska vidgas och en bebis ska sjunka ner. Barnmorskor behövs i rummet hos den eller de som ska bli föräldrar. Ibland bara med sin närvaro, ibland med händer på höfter, lugnande ord, hökblick över situationen eller ett glas nyponsoppa. 

Ingen, som inte önskar, ska behöva föda barn ensam eller behöva göra merparten av födandet hemma i stressad väntan på att få komma in till förlossningen. Och ingen barnmorska ska behöva lämna sitt arbetspass med känslan av otillräcklighet.

 

Emma Philipsson

Poddare från "Förlossningspodden" och doula 

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!