Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Krigsförbrytarna måste sättas dit

På flykt . Medan stormakternas ordkrig pågår tvingas miljoner människor fly Syrien. Sverige har en historia av att stå upp för fred och borde verka för att lösa upp de låsningar som lamslår FN, skriver Miljöpartiets språkrör Gustav Fridolin. Foto: AP

Det ska stå klart för varje makthavare i Syrien att krigsförbrytelser kommer att bestraffas skriver Gustav Fridolin.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.

Den kurdiska aprilsolen får luften att dallra över fältet. Jag vandrar mellan raderna av vita gravstenar, påminnelserna om alla de människor som levde - barn som lekte, unga som gick i skolan, kvinnor som brukade sin jord, män som stod vid sina affärsstånd och hojtade till förbipasserade, par som skrattade - och som sedan plötsligt inte gjorde något av det längre. Ställd inför det ofattbara blir man gärna högtidlig eller stum, för när man säger något låter det så lätt platt och futtigt. Orden faller till marken och blir liggande.

Jag går tyst längs ännu en rad. Halabja. Jag har stannat till vid minnesplatsen, på väg till det officiella högtidlighållandet av minnet av alla dem som dödades i Saddam Husseins kemvapenattack här för 25 år sedan.

Jag kan inte säga att jag minns nyhetsrapporterna från när det skedde. Mitt liv vändes inte upp och ner, jag tvingades aldrig på flykt, förlorade inte någon anhörig till nervgaserna. Men jag reser med tre miljöpartister som gör den ofattbara historien levande: mina riksdagskollegor Jabar Amin och Rebwar Hassan vars liv aldrig igen skulle bli sig likt efter det som hände här, och min medarbetare Anwahr Athahb som föddes i södra Irak, men har sina första minnen från ett flyktingläger i Saudiarabien.

På museet fylls väggarna med pressklippen från då och som så ofta när man studerar historien är det omöjligt att förstå varför världen inte gjorde mer. Jag läser de desperata berättelserna från dem som var där, hör de anhöriga skrika ut sin sorg, ser journalisterna med den omöjliga uppgiften att bevaka det som inte går att beskriva. På gatorna i de gulnande klippen ligger barn och vuxna just där de fallit, stela och orörliga, på och runt varandra, fångna i ett fryst ögonblick och berövade ögonblicket efter.

Lite senare inleder jag en akademisk konferens på universitet i Sulaymaniyya. Den handlar om forskningen om det irakiska folkmordet mot kurderna, och är del av det löfte som världen gett sedan dess, det löfte vi brukar ge: Det här får inte hända igen. På kvällen återvänder jag till hotellrummet och hör de första rapporterna om att kemiska stridsmedel använts i inbördeskriget i Syrien.

Omvärldens fördömanden efter Halabja blev inte mer än halvhjärtade. Flera stater upprätthöll förbindelserna med Saddam Hussein. De företag som försåg den irakiska regimen med vapen, och de västliga regeringar som gjorde det möjligt, går fortfarande ostraffade.

Nu når oss bilderna från Syrien, från Damaskusförorten Ghouta där kemiska stridsmedel än en gång har använts. Och medan stormakternas ordkrig pågår tvingas miljoner människor fly Syrien. Fonderna för humanitär hjälp till civila och flyktingar saknar fortfarande de medel som omvärlden har lovat dem som lever i krigets fasor. Biståndet måste nå fram till dem som är på flykt in i grannländerna, också in i övriga delar av Kurdistan.

Sverige har en historia av att stå upp för fred och för att värna och utveckla FN. När nu civila än en gång drabbas av kemiska vapen har vi ett ansvar att verka för att lösa upp de låsningar som lamslår FN. För att en intervention ska kunna leda fram mot en politisk lösning krävs det att den sker genom FN. Sverige kan ta initiativ till en resolution i generalförsamlingen, som kan bidra till att mana Kina och Ryssland att sluta missbruka sin vetorätt.

Sverige borde också göra klart att Internationella brottmålsdomstolen ICC ska lagföra de krigsbrott som nu begås och har begåtts i Syrien. Det ska stå klart för varje makthavare i Syrien att alla krigsförbrytelser kommer att bestraffas. Samtliga andra EU-länder har tidigare krävt detta i ett brev till FN:s säkerhetsråd, men den svenska regeringen avstod då från att underteckna vilket väckte stor internationell förvåning. ICC är kanske den viktigaste utvecklingen av den internationella rättsordningen som tillkommit under de 25 år som gått sedan gasattacken mot Halabja. Det vore ett historiskt misstag att inte göra klart att domstolen kommer att användas nu.

Det massiva och skoningslösa våldet är alltid diktaturens yttersta verktyg. Det finns rapporter om att svensktillverkade granatgevär använts i Syrien. Det finns ett omfattande svenskt vapensamarbete med andra diktaturer. Den svenska vapenexporten är en försvinnande liten andel av den totala svenska exporten. Den bryter ner vårt rykte som land och vår möjlighet att verka för fred. Det är ett för högt pris att betala. Sverige ska inte exportera vapen som kan hamna i krig.

Solen stiger över Halabja. Värmen slår emot de vita gravstenarna. Nedanför höjden skiner bladen gröna från de träd Rebwar tillsammans med en kurdisk miljögrupp lät plantera 1997. Ett för varje mördad person. De är ganska stora nu. Träden. Tiden har gått. Vad vi gjort av den avgörs nu. Kan vi stoppa blodbadet, eller låter vi det ske igen?

Gustav Fridolin är språkrör för Miljöpartiet de Gröna

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!