Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Koranens verkliga innehåll förskönas

Erik Torstensson.
Jan Tuninger.
Foto: UNCREDITED

IS gärningar kan rättfärdigas med hänvisning till islamska skrifter, skriver Erik Torstensson. 

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.

REPLIK. Hur bekämpar vi jihadismen? Denna fråga är åter på mångas läppar i efterdyningarna av förra veckans terrorattentat i London. Fyra personer mördades på öppen gata och många känner sorg, oro och bestörtning. Då kommer journalisten Jan Tuninger med en upplysning: jihad, låter han meddela, är ett ”i grunden defensivt begrepp” och Koranen har faktiskt en ”påfallande tolerant” ton gentemot andra religioner. 

Detta är en försköning av verkligheten. De goda majoritetskrafter som försöker modernisera islam är väl medvetna om att offensiv jihad varit ett centralt begrepp i över ett millennium. Den brittiske historikern Bernard Lewis är professor emeritus i mellanösternstudier vid Princeton-universitetet i USA och skriver exempelvis att ”en stor majoritet av klassiska teologer… såg jihad som en militaristisk skyldighet.” Islamologen Patricia Crone, som också varit verksam vid Princeton-universitetet, bjuder på medhåll. Hon menar att ”alla klassiska rättsskolor” inom islam ”ser heligt krig [jihad] som en förpliktelse.”  

 

LÄS MER: Islamister tolkar Koranen som fan läser Bibeln   

 

Det finns naturligtvis även försonliga inslag i islams heliga urkunder. Av central betydelse är dock att många av koranens verser fortfarande är rangordnade enligt ett förlegat mönster. Inskränkta teologer inom de största trosinriktningarna menar fortfarande att de yngre, mer sentida, verserna ersätter eller modifierar många av de verser som inledningsvis delgavs profeten Mohammad. Problemet är, något förenklat, att det nyare budskapet är mer krigiskt, maktbegärligt och hämndlystet. Detta är naturligtvis något som Abu Bakr al-Baghdadi, den nuvarande ledaren av IS (som för övrigt har doktorerat i islamologi), är väl förtrogen med. 

Även faktorer som västerländsk imperialism, fattigdom och växande utanförskap kan ha betydelse för jihadismens utbredning. Men man kan svårligen påstå att dessa fenomen förklarar varför unga män lämnar europeiska välfärdsstater för att utföra allehanda bestialiteter för IS räkning. För att ge ett av många exempel: att homosexuella män rutinmässigt avrättas på sadistiskt manér har väldigt lite att göra med resurslöshet och förtryck och väldigt mycket att göra med de skrifter som sanktionerar denna typ av groteska nöjen. 

 

Det är på tiden att vi, likt islamforskaren Andrew March vid Yale-universitetet i USA, inser att de flesta av IS gärningar kan rättfärdigas med hänvisning till islamska skrifter.  

Om vi blundar inför detta försvårar vi det nödvändiga reformarbete som syftar till att ge den fredliga majoritetsuppfattningen teologisk bäring. För hur ska det samtida reformarbetet bära frukt om debattörer, genom att relativisera jihadismens innebörd, antyder att arbetet redan är slutfört?

Den stora majoriteten muslimer – däribland många feminister, pacifister, och liberaler i Sverige - som utmanar islamisternas maktanspråk förtjänar vår stöttning. För att bryta det skolastiska status quo som alltjämt råder måste vi gemensamt kräva att de muslimska skolorna utformar en ny sorts teologi som förmår ogiltigförklara jihadismens krigiska kännetecken. Där är vi inte än. Och om vi, likt Tuninger, förnekar att detta arbete överhuvudtaget är nödvändigt kommer vi kanske aldrig nå dit. 

Det vore att göra våra muslimska vänner en stor otjänst. 

 

Erik Torstensson

Liberal debattör 

Har en master i “Theological Studies” med inriktning islam från Harvard Divinity School