Patrik Sjöberg är en av våra största idrottsmän. Som aktiv bjöd han på stor underhållning och fantastiska prestationer. Idag gör han en ovärderlig insats för barn och deras idrottande ovärderlig. Genom sitt engagemang och genom att berätta sin egen historia om att bli utsatt för sexuella övergrepp är han en verklig hjälte.
Idrott för barn är på många sätt fantastiskt, men det behövs också förebilder som vågar lyfta de problem som finns. Vi stöder honom helt när han tillsammans med den moderata riksdagsledamoten Saila Quicklund nu vill se att det inrättas en Barnidrottsombudsman.
LÄS MER: Det här vet jag om män som våldtar
Idrotten är en folkrörelse som till stor del drivs av ideella krafter, det är fint på många sätt. Samtidigt ser vi att idrotten förändrats och att det behövs aktörer som utifrån kan granska och sätta ner foten när det går över styr. Det här klarar inte idrottsrörelsen själv. Det finns för många exempel där omtanken om sporten, föreningen eller ledare värderats högre än de barn som farit illa.
Vi har i många sammanhang lyft frågan om barns fysiska och psykiska hälsa inom idrotten. Hur det bedrivs elitsatsningar i Sverige på barn utan att någon tar ansvar eller kontrollerar deras fysiska och psykiska hälsa. Bakgrunden är att Klas Östberg i sitt arbete som idrottsläkare kom i kontakt med grava avarter när det gäller barn inom kvinnlig artistisk gymnastik. Där öppnade sig en värld med värderingar och ett sätt att behandla barn som skulle vara fullständigt oacceptabelt i exempelvis skolan. Det handlade om barn som tränade 30 timmar i veckan svårt skadade, om barn som fick för lite mat för att försena puberteten och på så vis göra dem till bättre gymnaster. Det framkom också att barn utsatts för sexuella kontakter från en vuxen ledare. Resultatet blev att en tränare fick avgå, men personen i fråga fortsatte sedan som tränare i en ny klubb.
LÄS MER: Glöm inte de sexuella övergreppen i skolan
Att granska missförhållanden inom konståkning har visat sig ännu svårare än inom den artistiska gymnastiken. Här har barn som utsatts för fysisk och psykisk misshandel fått signalen från förbundet att de inte ska berätta något för utomstående, detta för att skydda sporten.
Det är skrämmande att klubbarna inte klarat av att skydda barnen i den egna verksamheten, men också deras oförmåga att göra något åt det.
Patrik Sjöberg visade på mod när han berättade sin historia. Det är inte lika lätt för barn att göra. Det är jobbigt och för många barn är idrotten deras liv. Priset att uteslutas från den är högt. Frågan är också var de ska vända sig? Barnombudsmannen har till exempel svarat att de inte kan ta upp enskilda fall.
Samtidigt som Patrik Sjöberg lanserar sin idé om en Barnidrottsman säger BRIS och Riksidrottsförbundet att de tar den här rollen. Vi ser tyvärr för många exempel på att de inte klarar det. Det duger inte att idrotten ska granska sig själv. Det behövs en utomstående aktör som inte har bindningar till idrotten och som kan anta ett utifrånperspektiv.
När radioprogrammet Kaliber på P1 gjorde ett inslag om mångåriga övergrepp inom gymnastiken ville reportern förstå hur detta kunnat pågå så länge utan att gymnastikförbundet reagerat.
Thore Brolin, ordförande i Gymnastikförbundets juridiska nämnd sa då: "Det finns en särskild regel i våra stadgar som säger att vi inte får bestraffa om det gått två månader från det att förseelsen begicks eller blev känd. Så då kunde vi inte göra något åt det här. Så därför tog vi inte upp det överhuvudtaget".
Det finns också en kultur inom delar av idrotten där man skyddar den egna verksamheten och att försvaret av den blir överordnad barnens väl och ve. Det är säkert inte så man själva ser på saken, men det blir resultatet.
När man inte ens lyckas stoppa en tränare som utsätter barn för sexuella kontakter att fortsatt träna barn, så har man inte bara misslyckats, då sviker man barnen. Patrik Sjöberg och hans engagemang ger hopp. Vi måste lyssna på honom. För barnens skull.
Klas Östberg, Idrottsläkare
Börje Salming, f d Hockeyproffs
