Klimatkrisen är vår tids största säkerhetspolitiska hot

Jytte Guteland, EU-parlamentariker för Socialdemokraterna.
Kenneth G Forslund (S), riksdagsledamot.

Terrorism, atomkrig eller för den delen pandemier är inte längre det största säkerhetspolitiska hotet. Det största hotet är klimatkrisen vi nu genomlever och som underblåser terror, krig och skapar tätare förekomst av pandemier, skriver Kenneth G Forslund och Jytte Guteland (S).

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.

DEBATT. Talibanerna har tagit makten i Afghanistan och gör nu allt de kan för att återinföra sitt förtryck av hela befolkningen och i synnerhet kvinnorna. Samtidigt står landet inför en akut svältkatastrof driven av klimatförändringarna och förvärrad av talibanerna.

I november samlas världen till ett nytt klimattoppmöte i Glasgow, COP26. Genom det transatlantiska samarbetet måste EU och USA nu ta ledartröjan och skruva upp de globala klimatambitionerna. Sambandet mellan klimat, utrikes- och säkerhetspolitik har aldrig varit tydligare än i fallet Afghanistan. Därför måste vi klimatsäkra utrikes- och säkerhetspolitiken tillsammans med våra likasinnade partners. 

Afghanistan står inför en akut svältkatastrof.
Foto: WAKIL KOHSAR/TT

Kampen om naturresurser ökar konflikterna

Afghanistan är det sjätte mest klimatutsatta landet i världen. Hastiga glaciärsmältningar på det afghanska höglandet orsakar översvämningar som förstör skördar, hem och skolor och leder med tiden till minskad tillgång till det smältvatten som behövs för odling av vete, potatis och andra grönsaker. I och med att 60 procent av landets befolkning livnär sig på småjordbruk så räcker det med ett års missväxt för att familjens boskap ska svälta ihjäl. Hundratusentals afghaner är på flykt undan talibaner och krigsherrar, krig, korruption och den missväxt som följer av torkan.

Klimatförändringarna kan ytterligare komma att destabilisera länderna i Europas närområde och öka antalet människor på flykt och skapa strider om resurser och land.

Talibanerna har dragit fördel av landets mångfacetterade kriser. Klimatkris, pandemi och hungersnöd har kraftigt försvagat människors motståndskraft i ett redan sårbart Afghanistan. En majoritet av konflikterna i landet kan härledas till kampen om knappa naturresurser; konflikter som förvärras av klimatförändringarna. 

Utan mat ingen fred

Oavsett makthavare i Afghanistan kan inte fred och säkerhet uppnås utan att matförsörjningen tillgodoses. Böndernas desperata situation har gynnat opiumproduktionen och finansierat en övervintrad talibanrörelse. När människor känner sig övergivna är det lätt för talibanerna att skapa opinion mot centralmakten. Människors demokratiska motståndskraft urholkas när de mest basala behoven inte kan tillgodoses. Klimatkrisens globala säkerhetshot kan översättas i ökade konflikter om knappa naturresurser där den demokratiska utvecklingen får stå tillbaka. 

När USA lämnade Afghanistan under kaotiska former i slutet av augusti var inte Kina och Ryssland sena att inleda samtal med talibanerna för att fylla det maktvakuum som väst lämnade efter sig. Det är uppenbart att Kina och Ryssland försöker slå mynt av talibanernas maktövertagande och flytta fram sina geopolitiska positioner i regionen. En majoritet av världens befolkning lever nu i någon form av auktoritärt styre. 

Stärk det transatlantiska samarbetet

Klimatförändringarna kan ytterligare komma att destabilisera länderna i Europas närområde och öka antalet människor på flykt och skapa strider om resurser och land. Samtidigt tar Kina och Ryssland tillfället att utöka sin säkerhetspolitiska sfär. Det är en utveckling som i förlängningen hotar både demokrati, folkrätt och mänskliga rättigheter. Därför måste det transatlantiska samarbetet stärkas inför COP26. Bland annat behövs det ett moratorium för nya kolkraftverk i Kina och sjöfartens utsläppshandel måste räknas in i ländernas löften i Parisavtalet.  

Vår tids främsta globala säkerhetshot stavas inte längre terrorism, atomkrig eller för den delen pandemier. Det är den klimatkris vi nu genomlever. Därför måste vi tillsammans med våra transatlantiska vänner klimatsäkra utrikes- och säkerhetspolitiken. Nästa chans kommer under COP26. Bara så kan vi bygga global fred och säkerhet. 


Av Kenneth G Forslund (S) 

Riksdagsledamot

Jytte Guteland (S) 

Europaparlamentariker