Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Klimatkampen ett tydligt uttryck för klassklyftorna

Kalle Sundin är utredare vid Katalys och initiativtagare till S-idésmedjan Gröna folkhemmet. Foto: Henrik Karlsson
Tomas Eriksson (MP) är miljö- och kollekivtrafikregionråd i Region Stockholm. Foto: Fredrik Hjerling

När röster höjs om att möjligheten att leva hållbart blivit ett tydligt uttryck för ojämlikhet så passar visst inte längre klimatfrågan för vissa miljöpartister, skriver Kalle Sundin från tankesmedjan Katalys.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.

SLUTREPLIK | KLIMAT & MILJÖ. I samband med Socialdemokraternas kongress skrev jag en artikel om att klimatdebatten inte ensidigt kan kretsa kring individers konsumtionsval utan måste fokusera på gröna reformer som möjliggör för alla – oavsett klassbakgrund eller bostadsort – att ställa om.

Dessutom hävdade jag att S måste göra uppryckningar för att kunna ta ledartröjan i omställningsarbetet, så som att: 

I) utnämna en omställningsminister och 

II) sätta i gång ett folkrörelsearbete för att få en klimatpolitisk sidoorganisation på plats. 

Kraftigt utbyggd kollektivtrafik

I en replik från Tomas Eriksson, miljö- och kollektivtrafikregionråd i Stockholm, görs en missvisande poäng om att jag endast fokuserar på organisatoriska förändringar i stället för sakpolitik. Att S-kongressen hade ett huvudtema som handlade just om hur framtidens partiorganisation ska se ut verkar han inte ha förstått. Att det i min text dessutom finns en lång rad sakpolitiska exempel har han också uppenbarligen missat. Sverige behöver kraftigt utbyggd kollektivtrafik i hela landet, rustade tågnät med fler och punktligare avgångar, större omställningsfonder inom industri- och transportsektorerna, bättre beredskap för extremväder och satsningar för fler klimatsmarta bostäder – för att nämna några exempel.

Vi har länge vetat att insatser som dessa skulle kunna göra stor skillnad. Det som behövs är finansiering: grönt ekonomiskt-politiskt utrymme. Jag vill att regeringen gör sådana satsningar möjliga i stället för att sänka skatter för höginkomsttagare eller slopa arbetsgivaravgifter – det var min huvudpoäng. Men den ville tydligen inte Eriksson svara på.

Plötsligt passar inte klimatfrågan

I stället vill han att jag ska ”lämna Miljöpartiet utanför diskussionen”. När röster höjs om att möjligheten att leva hållbart blivit ett tydligt uttryck för ojämlikhet så passar visst inte längre klimatfrågan för vissa miljöpartister.

Till saken hör att Eriksson efter valet 2018 valde att inleda ett samarbete i Stockholmsregionen ihop med alliansen, som rullat ut miljarder efter miljarder åt privata bolag och internationella konsultfirmor samtidigt som kollektivtrafiken blivit dyrare för vanligt folk. Klimatfrågan behöver tydligare klass- och jämlikhetsperspektiv, vare sig Miljöpartiet vill delta i den diskussionen eller inte.

 

Av Kalle Sundin

Utredare vid Katalys och initiativtagare till S-idésmedjan Gröna folkhemmet

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!