DEBATT. Gör politikerna tillräckligt för att stoppa klimatförändringarna? Lyssnar man på debatten på kultur- och debattsidor får man nog uppfattningen att politiken i Sverige och EU är helt otillräcklig. Bilden att våra politiker inte vill eller klarar att genomföra de åtgärder som krävs för att fasa ut vårt fossilberoende är dock felaktig. Alltför många, till exempel de 1944 forskare som nyligen anklagade politikerna för att inte förstå klimatkrisens allvar, bryr sig uppenbarligen inte om att analysera den politik som nu är på väg att införas i EU.
Okunskapen om vad som faktiskt är på gång är farlig! Den gör många, kanske särskilt våra unga, ångestfyllda och uppgivna om demokratins möjligheter. Dessutom gör svepande påstående om politikens otillräcklighet att man inte ser de områden där politiken faktiskt måste förstärkas. De goda nyheterna måste också få synas!
Nästan i linje med Parisavtalet
EU-kommissionen föreslog för ett år sedan radikala förstärkningar av EU:s klimatpolitik. De innebär tvingande begränsningar för i stort sett alla utsläpp av koldioxid i unionen. Kraftbolag, flygföretag, cementproducenter och alla andra utsläppare måste i god tid innan 2050 hitta fossilfria alternativ, annars tvingas de lägga ned verksamheten. Reglerna för utsläpp från nya bilar skärps och nya fossildrivna bilar förbjuds från 2035. Biltillverkarna vet detta och håller nu på att ställa om sina produktionskedjor.
Med reglerna på plats blir de sammanlagda utsläppen av koldioxid över all framtid ungefär 60 ton per EU-medborgare. Om utsläppen från resten av världens befolkning begränsas på samma sätt blir de globala utsläppen 480 miljarder ton. Det är strax över vad som krävs för att den globala uppvärmningen ska hållas under 1,5 grader (400 miljarder ton) men långt under den mängd utsläpp som leder till 2 graders uppvärmning (1150 miljarder ton). EU, och därmed Sverige, fasar ut koldioxidutsläppen i enlighet med Parisavtalet.
Vill ha ännu hårdare regler
Kommer dessa regler att införas? Mycket talar för det. Europaparlamentet har behandlat frågan och vill om något ha ännu hårdare regler. I juni ställde sig också samtliga av EU:s miljö- och klimatministrar bakom förslaget. Det sista steget är att EU:s regeringschefer, ministerrådet, beslutar om att reglerna ska införas.
Att bara säga att vi inte gör tillräckligt hjälper inte – det är direkt skadligt!
Med reglerna på plats bestämmer de utsläppen inom EU som helhet. Politik som den svenska bonus-malus och reduktionsplikten kan inte påverka de samlade utsläppen i EU och bör avskaffas. Därmed blir det också helt onödigt att beräkna koldioxidavtrycket i enskilda sektorer, till exempel svensk bil- och flygtrafik, eller för enskilda kommuner och företag.
Måste ta moraliskt ansvar
Ska vi komma tillrätta med klimatförändringarna är inte EU-kommissionens regler tillräckliga, men inte för att de leder till för små utsläppsminskningar. För det första måste vi se till att omställningen sker på ett socialt och ekonomiskt acceptabelt sätt, annars kommer de gula västarna och deras efterföljare att kasta reglerna överbord.
För det andra kräver både moralen och Parisavtalet att vi i den rika världen hjälper fattigare länder att fasa ut sitt fossilberoende. Att hjälpa fattiga länder genom att låta dem släppa ut mer än vi, och kompensera detta med en snabbare minskning i rika länder är dock helt fel väg att gå och ingenting som Parisavtalet kräver. Det skulle vara dåligt för de fattiga länderna och bli så kostsamt att omställningen omöjliggörs. Istället måste vi vara frikostiga med ny grön teknik och finansiellt omställningsstöd. Särskilt när det gäller Kina bör vi också trycka på och använda handelspolitiken.
Hur omställningen ska bli socialt acceptabel och hur vi ska få med resten av världen är svåra frågor som måste få svar. Att bara säga att vi inte gör tillräckligt hjälper inte – det är direkt skadligt!
Av John Hassler
Professor i nationalekonomi med fokus på klimatekonomi vid Stockholms universitet
Premium
Premium
Premium