DEBATT. 1992 kom en grupp experter från OECD för att studera den svenska skolan. De hade svårt att förstå hur Sverige kunde överge sin systematiskt uppbyggda grundskola för en naiv version om en marknadsskola. Det som förvånade dem mest och som fortfarande är ett anmärkningsvärt faktum är att den reform – som kanske mest av alla reformer påverkat vardagen för elever, föräldrar, lärare, skolledningar och skolförvaltningar i Sverige – aldrig var föremål för en gängse utredning. Den enda formella dokumentation som finns är den mycket korta propositionen.
Politiker har bara rundat frågan och upprepar envist att ägandeformer inte spelar någon roll
Resultatet blev i alla fall världens mest extrema marknadsskola. Det som sticker ut i jämförelse med andra länder är kombinationen av skolval, skolpeng, aktiebolag och fri etablering. Den har gett upphov till oväntade och för de flesta oönskade effekter. En sådan är skolpengen. Den var aldrig avsedd. Numera finansierar de flesta kommuner alla skolor, inklusive sina egna, med skolpeng, men det var inte avsikten. Skolpengen kom till som en beräkningsmodell för hur friskolorna skulle finansieras och inget annat.
En annan oväntad och oönskad effekt är att stora delar av friskolesektorn ägs av utländska riskkapitalbolag. Ännu en att skolor stängts på grund av konkurser eller tvingats stänga på grund av samröre med terrorister och ekonomiska brottslighet. En annan sådan effekt är att offentlig skolstatistik helt plötsligt blev affärshemligheter eftersom den insamlade statistiken helt plötsligt hamnade inom aktiebolagslagstiftningens ram.
Politiker har rundat frågan
Har politiker i decennier fört svenska folket bakom ljuset? Man har i texter och uttalanden sagt att ägandeförhållanden inom skolan inte spelar någon roll. Skolan har liknats vid vilken industri som helst, som en bilfabrik. Bara bilarna blir bra spelar det ingen roll vem som bygger dem lyder argumentet. Men problemet är att det spelar stor roll eftersom skolan inte är en bilfabrik och betyg inte är en vara utan är myndighetsutövning.
En av de frågor som aldrig utretts är huruvida offentlig myndighetsutövning, som betygsättning, överhuvudtaget får ske i vinstdrivande verksamhet. Politiker har bara rundat frågan och upprepar envist att ägandeformer inte spelar någon roll. Men sannolikt är det precis tvärtom. Är detta anledningen till att vinstfrågan konsekvent förs bort från den politiska agendan – att alla vet att här döljer sig ett outrett moras?
Kejsaren är naken
Medborgare ska kunna lita på att tjänstemän fattar vad man kallar oväldiga beslut – att de i sin tjänsteutövning inte påverkas av andra saker än sakförhållanden, lagar och förordningar. Betygsättning är sådan myndighetsutövning. Kan sådana myndighetsbeslut fattas av en anställd i en vinstdrivande och av företagshemlighetslagstiftning omgärdad ägandeform som ett aktiebolag? Med all sannolikhet inte. Och det pinsamma är att det aldrig ens är utrett.
Här finns en naken kejsare gömd och en sak är säker – detroniseringen av lärarna från att vara tjänstemän i det offentliga till att vara betygsproducenter på en skolmarknad har varken tjänat läraryrket, svensk skola eller det svenska samhället väl.
Av Per Kornhall
Författare och debattör
Premium
Premium
Premium