Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Kaplan: Jag lämnar inte mina värderingar

Mehmet Kaplan. Foto: Kristian Pohl/Regeringskansliet / KRISTIAN POHL/REGERINGSKANSLIET
Kaplan. Foto: Jessica Gow / EPA TT NEWS AGENCY
Längst bort vid bordet ser man Mehmet Kaplan. Närmre i bild, till höger, är Ilhan Senturk, Grå vargarnas ordförande och Barbaros Leylani, tidigare vice ordförande för Turkiska riksförbundet.

Jag har under min tid i politiken gjort mig väldigt tillgänglig och tackat ja till mycket.
Detta har gett mig en bred kontaktyta, men det har uppenbarligen också gjort mig mer sårbar för kritik.
Detta är något som jag själv är helt och fullt ansvarig för, skriver avgående bostadsministern Mehmet Kaplan (MP).

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.

Mehmet kaplan

Mehmet Kaplan, miljöpartistisk politiker och bostadsminister i regeringen sedan 2014. Tidigare riksdagsledamot från 2006 till 2014. Han var ledamot i Miljöpartiets partistyrelse 2003 till 2011.

Jag känner inte att det viktiga i dag är att jag lämnar en ministerpost. Sådana har man till låns från svenska folket, de är som en väldigt intressant bok från biblioteket: Även om man fängslas av den så vet man från början att den efter en stund måste lämnas vidare. Offentliga uppdrag får man inte ta för högtidligt, men med de egna värderingarna är det en annan sak.

Och det är de egna värderingarna som är det viktiga i dag, det är mina värderingar som ifrågasatts, det är dem jag måste skriva om.

För mig och Miljöpartiet är det fullständigt självklart att alltid ta avstånd från rasism, islamofobi, antisemitism och alla former av extremism, vare sig den är nationalistisk, islamistisk eller i någon annan form.

Jag har hela mitt vuxna liv arbetat för mänskliga rättigheter, demokrati och dialog. Jag är miljöpartist för att detta är ställningstaganden som är viktiga för mig, för att jag är övertygad om att det är den grund vi måste stå på för att fortsätta utvecklingen av Sverige.

Kritiken som riktats mot mig de senaste dagarna handlar inte om enskildheter utan om detta. Det kräver mer än ett eller flera korta svar, det kräver ett resonemang.

 

LÄS MER: Ta ditt ansvar och skyll inte ifrån dig, Kaplan

 

Den första delen är enkel och lite småtråkig, men måste föras till protokollet i två punkter:

Staten Israel är inte detsamma som det judiska folket. Jag har vid flera tillfällen kritiserat staten Israels agerande hårt, men jag är givetvis ingen antisemit. Antisemitismens själva definition är rasism riktat mot judar och jag är demokrat och antirasist. Jag har vid ett tillfälle gjort en liknelse med staten Israels agerande mot palestinier med trakasserierna av judar i Tyskland på 30-talet.

Det är en hård liknelse eftersom dessa trakasserier några år senare ledde till ett folkmord på judar. Men påpekandet att en stat måste ha ett fungerande skydd för mänskliga rättigheter eftersom det annars kan gå riktigt illa är inte i sig rasistiskt, hur hårt det än är formulerat. Och min kritik mot Israel gör mig inte mindre fördömande mot den antisemitism som finns i Sverige.

Jag visste inte förrän SVT berättade det att en ledare av ”Grå vargarna” i Sverige satt med på den tillställning med den svensk-turkiska företagarförening som jag gick på förra sommaren.

Hade jag vetat så hade jag givetvis inte deltagit på tillställningen.

 

LÄS MER: MP gjorde alla fel under Kaplan-krisen

 

Men så kommer vi då därmed direkt till den andra delen: Detta är ett personligt ställningstagande, likväl som ett politiskt. Varför skulle jag tycka det var roligt att delta i en iftar med en individ som har den typen av åsikter och därmed tycker illa om både mig och min politiska gärning?

Diskussionen om middagen har väckt frågor gällande mina värderingar. Miljöpartister som likt jag har grunden i sitt engagemang i frågor om mänskliga rättigheter och fred hör av sig och ställer frågor om vad jag tycker om utvecklingen i Turkiet, våldet och förtrycket som drabbar kurder, eller det fasansfulla hetsandet mot armenier som nyligen hördes också på en demonstration i Stockholm.

För många som drabbats av nationalisternas våld och hat i Turkiet är så klart bilden av en svensk minister i samma rum som en företrädare för en högerextrem turkisk grupp ett slag rätt i magen.  

Människor i Sverige räds sina egna släktingars liv och framtid under den auktoritära utveckling som Turkiet genomgår, många känner sig hotade efter det fruktansvärda tal som hölls av en dåvarande företrädare för Turkiska riksförbundet på Sergels torg för en dryg vecka sedan. Det är klart att både vrede och frågor då riktas mot mig när ett sådant här foto publiceras.

Jag kan inte ändra vad som varit. Jag kan inte göra mitt misstag ogjort. Men jag kan, och har ett ansvar för, att förklara hur oroad jag är över utvecklingen i Turkiet. Jag är svensk uppväxt i Sverige, men med turkiskt ursprung. Det är jag stolt över.

Jag känner mig givetvis främst som svensk, men min kärlek till Turkiet är stark. Det gör mig inte mindre bekymrad över den växande turkiska nationalismen och angreppen mot press- och yttrandefriheten. Vi ser också en eskalerande våldsspiral som alla inblandade parter, och särskilt den turkiska regeringen, har ett ansvar att bryta. Det gör mig MER bekymrad. Jag vill ju se ett Turkiet som utvecklas till en fullvärdig demokrati, ett Turkiet som står upp för mänskliga rättigheter, inte som bryter mot dem.

LÄS MER: Mehmet Kaplan var en skymf mot judar, kurder och armenier

 

Jag är själv troende, men jag ser det som självklart att ett samhälle där religionen bryter in på politikens område blir oerhört demokratiskt sårbart. Jag skulle önska att fler länder såg den svenska boskillnaden mellan kyrka och stat och mellan personlig tro och politisk hemvist som ett föredöme.

För mig som tillhör ett samfund som omfattar en minoritet har ju Sveriges utveckling mot sekularism varit grundläggande för mina möjligheter. Jag är uppväxt med den synen på religion, den är en del av mig. Beskyllningar om islamism känns både sårande och obegripliga. Jag är miljöpartist, humanist och feminist. Det är utifrån det jag har arbetat, under de år då jag drev antidiskrimineringsbyrå och under åren som politiker. Det är ett arbete mot islamofobi och antisemitism, för hbtq-rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män.

Som bostads- och IT-minister har min tid att arbeta med andra frågor varit mycket begränsad. Men under min tid i riksdagen var det viktigt för mig att delta i evenemang med kopplingar till det turkiska civilsamhället, inte minst för att de politiska strömningarna i den gruppen liknar dem i Sverige i övrigt.

Vi är många som känt oro för Sverigedemokraternas opinionsframgångar för att de representerar ett annat sätt att se på världen. Samma oro känner jag för opinionsvindarna i det turkiska civilsamhället. Det finns nationalism och utkantsgrupper även där.

 

LÄS MER: Kaplan på middag med högerextrema

 

När jag säger att jag tror på dialog så innebär det i praktiken att jag kommunicerar även med vissa organisationer som står långt ifrån mig politiskt, exempelvis Milli Görüs. I denna dialog är jag alltid tydlig med vad jag står och arbetar för. Det är inget avslöjande att jag har träffat Milli Görüs. De är i det turkiska civilsamhället i Sverige en stor organisation som både jag och andra riksdagsledamöter valt att föra dialog med. I mitt fall för att jag alltid ser ett värde av att föra fram demokratiska, gröna och antinationalistiska värderingar.

Det handlar inte om huruvida vi ska ”ta debatten” eller ej, det handlar om hur närvarande en politiskt aktiv människa ska vara i människors vardag.

Jag har under min tid i politiken gjort mig väldigt tillgänglig. Jag har tackat ja till mycket, deltagit i mängder med evenemang, hållit tal, debatterat och representerat mitt parti och mina uppdrag. Detta har gett mig en bred kontaktyta, men det har uppenbarligen också gjort mig mer sårbar för kritik. Detta är något som jag själv är helt och fullt ansvarig för.

Nu lämnar jag ett uppdrag, men jag lämnar inte på något sätt de värderingar jag står för. Jag är och förblir samma människa som jag hela tiden varit, både med mina goda sidor och med mina fel och brister.

 

Mehmet Kaplan

Avgående bostadsminister (MP)