Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Kampen om islams framtid sker nu

Splittrad islam. Allt fler muslimer ifrågasätter sitt förhållningssätt till religionen och en kamp pågår nu om islams framtid, skriver Eli Göndör.

Religion är varken gott eller ont men alltid resultatet av dess utövare. Skiljelinjen går mellan dem som är för det fria och öppna samhället och dem som strävar efter motsatsen, skriver Eli Göndör.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.

Fem av världens drygt 1,5 miljarder människor som i någon mening definierar sig som muslimer stod i händelsernas centrum under mordattackerna i Paris. Bröderna Kouachi, var nämligen djupt religiösa muslimer som menade att de mördade för att skydda den islamska gemenskapen och Profetens heder. Religiös muslim var även Amedy Coulibaly som mördade en del av sin gisslan i kosherbutiken vid Porte de Vincennes i Paris. I deras religiösa föreställningsvärld är människor med åsikter som avviker från deras egna ett hot som det är ett religiöst påbud att eliminera.

I sammanhanget fanns två andra muslimer med en annan föreställningsvärld. En var Ahmed Merabet som försvarade den öppna demokratin i sin tjänst som polis och kallblodigt mördades av bröderna Kouachi. Och den andre var Lassana Bathily, som var anställd i kosherbutiken och öppnade kylrummet så att 15 personer kunde gömma sig där.

Om något visar dessa fem människors beteende hur splittrat islam är. Och splittringen illustrerar tydligt att religion varken är gott eller ont, men att det alltid blir resultatet av dess utövare vid varje givet tillfälle. Varken Allah eller islams urkunder har nämligen någon som helst relevans utan anhängare eller utövare. Och skulle religionen vara en fri- stående entitet med kraft att styra människor skulle sannolikt alla troende muslimer bete sig likadant.

Den pågående söndringen av den islamska gemenskapen går att spåra till bland annat den lavinartade ökningen av utbildning och läskunnighet i Mellanöstern. Sedan 1980-talet ifrågasätter allt fler muslimer sitt förhållningssätt till religionen och till de traditionella hierarkierna av formellt utbildade religiösa auktoriteter. Konsekvensen är att islams traditionella strukturer har brutit samman och lämnat efter sig ett vakuum i vilket en kamp pågår om islams framtid. Det är framför allt en kamp om tolkningsföreträdet av Koranen och andra texter. Därtill pågår en sekularisering bland muslimer i både Mellanöstern och världen i övrigt. Sekulariseringens omfattning kommunicerar med intensiteten och desperationen i de bakåt- strävandes kamp för att upprätthålla sin position.

Ideologin som utövas av al-Qaida och IS-anhängare är djupt religiös och genomtänkt. Framför allt har den vuxit fram med hjälp av islams tidigare ideo- loger och några mer moderna tänkare. Grundtanken är att islam bör utövas som för 1 400 år sedan och att alla som är av en annan uppfattning är avfällingar som förtjänar alla tänkbara vidrigheter.

Den vilar på febriga konspirations- teorier och motsägelsefulla påståenden. Rättvisa och humanism måste nämligen anses vara irrelevant för en idé som legitimerar att kvinnor, barn och gamla misshandlas och mördas bara för sina åsikter eller religiösa anknytning. Förövarnas empati är blockerad av apokalyptiska visioner och de anser sig alltid vara offer för olika omständigheter. Retoriken om palestinier och andra muslimer är lika tom som betydelselös. Ty när allt kommer omkring avgörs uppenbarligen om människor ska leva eller dö efter stundens ingivelse.

Olikheter mellan människor i allmänhet och skillnader i kulturer och sociala förutsättningar ger stor variation av hur religion förstås och utövas.

Det finns ingen entydig gemensam föreställning bland världens muslimer om vad som skulle vara islams sanna väsen. Inte heller finns det någon konsensus bland världens muslimer om vilka omständigheter som krävs för att en gärning ska anses god eller ond.

Argumentet att islam skulle ha politisk dimension som saknas i andra religioner och som får sitt uttryck i bland annat politisk islam stämmer delvis i dagsläget. Men där muslimer vill leva med sin religion i fria öppna samhällen finns inget hinder för att omtolka eller anpassa urkunderna till rådande omständigheter. Det sker hela tiden och de flesta av oss ser det dagligen i olika sammanhang.

Ingen vinner något på att definiera våld som utförs i islams namn som icke-religiöst eller något som inte har med islam att göra. Ingen vinner heller något på att se religion eller islam som något entydigt gott eller ont.

Däremot bör förståelsen av fenomenet leda till att en annan skiljelinje upp- rättas än den som förövarna försöker tvinga på oss. Den skiljelinjen går inte mellan religiöst och sekulärt eller mellan muslimer och andra. I stället borde den gå mellan dem som är för det fria och öppna samhället på ena sidan. Och på andra sidan dem som strävar efter motsatsen.

 

Eli Göndör

Fil.dr. i religionshistoria med inriktning på islamologi och Mellanöstern och redaktör för antologin "Religionen i demokratin" (Timbro).

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!