Det finns fantastisk mat på våra äldreboende runtom i landet. Mat som lagats av människor som bryr sig och där både ledning och inköpskanaler är bra. För att ordna bra mat, oavsett om det är på en vanlig restaurang eller på ett äldreboende, behövs det nämligen människor som bryr sig. Som vill att maten ska smaka bra. Tyvärr är det långt ifrån alla äldre som har det i dag.
När jag varit runt på äldreboenden i landet har jag i vissa fall kunnat konstatera att det inte handlar om mat, utan om människoförakt. Som när jag besökte ett sjukhus i Norrland och maten var härsken.
Jag kände doften, den låg som ett moln i matsalen. En 96 år gammal dam satt bredvid mig och sa att det inte var gott, att hon inte kunde äta mer. ”Det ska du inte göra. Jag ser till att du får lite smörgås”, svarade jag henne. Då sa hon att hon går upp på sitt rum och väntar på gröten i morgon bitti i stället, för den kunde de inte misslyckas med. Den skulle serveras om 18 timmar.
En annan gång ville de ansvariga i personalen inte ens träffa mig. När jag åkte därifrån var jag tvungen att köra till vägkanten för att gråta. Sedan ringde jag min son och sa att han skulle ta med mig ut på jakt och skjuta mig om jag någon gång hamnar på en sådan plats.
LÄS MER: Räkna med att ta hem era gamla föräldrar
”Det finns inte pengar nog”, är argumenten som försvarar denna dåliga mat. Så är det inte. Det är inga problem att laga bra mat för 15 kronor.
Många äldreboenden lagar lysande mat för den här summan. Men för många är bekvämt när allt är djupfryst, på pulver och potatisen är färdigskalad i påsar. Man känner ju hur den stinker bara om man öppnar påsen. På ett boende jag skulle laga mat på hade jag planerat att jag skulle göra pannbiff med lök, sky och kokt potatis. I köket fanns det 15 kilo oxfärs av mald lägg som kostat 89,95 plus moms som skulle användas. Men mald lägg är alldeles för senigt och det behövdes inte 15 kilo, snarare sex. Så i stället gick jag i väg och handlade. Jag hittade lammfärs och dessutom tre färska rödingar som jag köpte. Sedan gravade jag fisken och gjorde en liten toast till förrätt. Färsk fisk är fantastiskt. Till maten var det dans och rödvin. Det blev succé. Flera av de gamla blev så rörda att de grät, vilket jag också gjorde.
LÄS MER: Det enda mormor vill ha är en boendeplats
Så vad kostade kalaset? 13,95. Men då får jag jobba litegrann. Jag kan inte bara öppna restaurang och tro att det ska funka utan att jobba. Detsamma är det här. Skulle jag jobbat mot offentlig upphandling för att driva restauranger skulle jag inte ha några gäster kvar, därför krävs det att de som gör upphandlingarna kan prioritera kvalitet.
Där har politikerna ett stort ansvar. För det här är ett väldigt stort problem. Jag får brev med skräckhistorier från äldre hela tiden. Visst, det finns andra problem, men det här är ett som inte tas på allvar. Någonstans måste väl politikerna inse att de också ska bli gamla en dag? Eller har föräldrar som är gamla?
De som är födda på 20- och 30-talen en tacksam generation, så de tar detta. Men att man kallar dem för brukare i stället för vid namn säger ganska mycket om inställningen. Varför kan man inte säga ”Hej på dig Hilda. Nu ska du vara vår gäst här”?
Någonstans blir man ju rädd när det är som det är nu. Jag lägger undan pengar så att jag aldrig behöver hamna på en sådan plats. Det finns ju bra ställen så klart. Många oerhört bra till och med, men hur vet man att man hamnar på ett sådant? Att inte kunna gå ut, öppna fönstret. Jag är 76 år gammal. Jag gillar det här livet.
Leif Mannerström
Stjärnkock
