Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Julevangeliet börjar med patriarkatets slut

Ärkebiskop Antje Jackelén.Foto: MAGNUS ARONSON

Evangelisterna som skrev om jungfrun Maria som födde ett barn var inte precis några gynekologer. De var teologer. Vad ville de ha sagt? skriver ärkebiskop Antje Jackelén på julafton.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.

DEBATT. ”Världens Frälsare kom här. Rena jungfrun moder är, ty en börd så underlig, Herre Jesu, hövdes dig.” Så börjar Psalmbokens äldsta psalm. Den är från 300-talet, diktad och möjligen även komponerad av biskop Ambrosius av Milano som hjälpte den sedermera så omtalade kyrkofadern Augustinus på trons väg. Psalmen sjungs än i dag på många språk runtom i världen.

Mycket är instabilt i dag och förhållanden förändras snabbt. Då är det med rätta gåshudsvarning när vi berörs av den kontinuitet som finns i kyrkans liv. Samma ord och melodi har burit nyheten om Jesus födelse genom århundradena. Än sjungs sångerna om Jesus som föddes i Betlehems stall, om barnet i krubban, om världens frälsare som fötts av jungfru Maria.

Vad ville evangelisterna egentligen ha sagt med Marias jungfrufödsel?Foto: SHUTTERSTOCK

Mystiken kring jungfrufödseln

Trots alla år som gått har vi inte upptäckt allt i de gamla sångerna och berättelserna. Ta till exempel detta att Jesus föddes av en jungfru. Hur ofta har inte denna jungfrufödelse gjorts till en sexuell sanning? Med resultatet att sexualitet blir något som smutsar ner, medan Maria framstår som den rena och obefläckade. Det är bara det att evangelisterna som skrev om jungfrun som födde ett barn inte precis var några gynekologer. De var teologer. Vad ville de ha sagt?

Jungfrufödelsen är ren emancipation, stod det i en europeisk dagstidning häromåret, i chefredaktörens kolumn. Jungfrufödelsen betyder att något helt nytt kommer till världen, menar denne herr chefredaktör. Den talar om något som inte är framsprunget ur manlig makt. Hans slutsats: julevangeliet börjar med patriarkatets slut.

Miljoner flickor lever under förtryck

Denna nyans av julevangeliet har dock inte slagit igenom helt och fullt på 2000 år. Patriarkatets slut har vi ännu inte sett.

Svenska kyrkans pågående julinsamling uppmärksammar med rätta flickors och kvinnors rätt till liv och frihet. Miljontals flickor världen över lever under förtryck och utsätts för hot, våld och övergrepp – bara för att de är flickor. Fler än 30 000 flickor gifts bort, varje dag. Flickor och kvinnor ses i många kulturer som egendom. När en kvinna eller flicka gifts bort är det något som män betalar för eller får betalt för. Då har en man rätten att bestämma över henne. Han äger henne. Trots att julevangeliet börjar med patriarkatets slut.

Destruktiv manlighet

Än finns det mycket destruktiv manlighet i världen som hindrar kvinnor och barn, och i slutändan även männen själva, från att leva ett gott liv. Även i Sverige finns det mycket manlighet som är osäker, otrygg och arg – och därför förstör kvinnors, mäns och barns liv.

Att jungfrun föder ett barn äventyrar faderskapets vanliga roll. Är det kanske därför Josef ofta framställs som en gammal och tillbakadragen man? I verkligheten var han nog mer energisk och kraftfull. För snart efter födelsen hotades barnet av förföljelse och död. Josef fick ordna en flykt till annat land med sin unga familj. Mannen bortom patriarkatet är ingen mes, snarare en hjälte. 

En tröst för komplicerade familjer

Med julens berättelse har patriarkala makt- och familjestrukturer förändrats. På det viset är julberättelsen ganska trösterik för dem som lever i komplicerade familjer. Redan för det lilla barnet i krubban var familjebilden rätt så komplex.

Och ännu mer trösterikt blir det: Det största, bästa och vackraste vi kan tänka oss, Gud själv, kommer till världen i ett litet barn som väcker hopp, ömma känslor och våra bästa sidor till liv. Den som äger makten över skapelsen gör sig liten och sårbar för att rädda oss för kärleken.

När allt kommer omkring är det inte bara gåshudsvarning på de gamla sångerna och berättelserna. Här finns dessutom både rötter och syre för oss.

 

Av Antje Jackelén

Ärkebiskop