Journalisthoten skadar demokratin

"Fler måste gå ut och ta ställning mot hoten mot journalister", skriver Cilla Benkö.
Foto: Jens L'Estrade

Den här veckan har tre av Sveriges Radios medarbetare utsatts för hot. En hög chef har hotats för att redaktionen genomfört en viktig granskning, en reporter har mordhotats i samband med sitt yrkesutövande och en programledare har fått ta emot ett antal dödshot efter en obetänksam debatt i sociala medier. Att det är tre så olika fall visar tydligt på ett detta varken är en slump eller sker av en tillfällighet.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.

Hot, kränkningar och trakasserier är allt mer vanligt förekommande i det svenska samhället. Det är fullkomligt oacceptabel. Och det här är inte något som enbart drabbar Sveriges Radio. Det drabbar många mediehus och en hel yrkeskår. Den senaste tiden har ett antal journalistkollegor varit utsatta.

Enligt en undersökning, genomförd av TNS Sifo på uppdrag av organisationen Utgivarna, så har fyra av tio mediehus som svarat på enkäten utsatts för hot sedan i januari 2013. Journalistförbundets undersökningar har visat liknande skrämmande siffror under de senaste åren. Dessutom finns det ett stort mörkertal, alla hoten varken polisanmäls eller registreras.

I Sverige har vi en lång tradition av yttrandefrihet och tryckfrihet. Medierna och de journalister som arbetar med att belysa och granska är en viktig hörnsten i vårt demokratiska samhälle. Det vi i dag ser är ett allt hårdare samhällsklimat, med en ökad polarisering och ett ökat våld. Det tenderar bli en del av vardagen.

Hot mot journalister är hot mot demokratin och yttrandefriheten. Självklart är det oacceptabelt med alla slags hot mot en person överhuvudtaget. En mordhotad journalist riskerar dock bli en tystad journalist. En journalist som börjar idka självcensur. Därför har vi på Sveriges Radio och de andra stora mediehusen i Sverige bestämt oss för att det här är en prioriterad fråga.

Vi avsätter både stora personella och ekonomiska resurser för att stötta utsatta medarbetare och för att skydda dem som faktiskt blir hotade. Men det tror jag inte längre räcker. Det är inte en fråga enbart för medierna. Det är en fråga för hela samhället. Det är dags att sätt ned foten. Hit men inte längre.

En fri journalistik som håller det stora debatterande torget öppet måste värnas av fler. Journalistik under hot riskerar undvika det kontroversiella, bli alltför försiktig. Den mångfald och bredd som karakteriserar våra medier riskerar enkelriktas och smalnas av.

Den allsidiga bevakning och granskning vi ser som självklar kan faktiskt gå förlorad. På sikt kan vi få ett samhälle där vi inte som i dag bryter åsikter, sprider kunskap och erfarenhet på lika villkor. De krafter i samhället som använder hot och trakasserier får allt större inflytande om vi inte agerar.

Det är nu dags att fler går ut och öppet tar ställning mot hoten mot journalister. Det räcker inte med att vi i vardagen ägnar kraft åt att diskutera politikernas möjlighet att verka. Lika viktigt för demokratin är att de som ska granska samhället nu värnas. Svenska politiker bör därför tydligare gå ut och öppet ta ställning för en fri och bred bevakning av både den politik de själva bedriver och samhället i stort. En bevakning som kan ske fritt och öppet utan mordhot och trakasserier. Ett slutet samhälle vinner ingen på.


Cilla Benkö 

Vd för Sveriges Radio