Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Jonas Åkerman, Göran Finnveden och Mattias Höjer: Underkänt till både Maud och Maria

STORGRÄL. Efter klimatdebatten i Agenda i SVT i söndags hamnade Maud Olofsson och Maria Wetterstrand i ett jättebråk utanför studion. Nu ger de tre forskarna Jonas Åkerman, Göran Finnveden och Mattias Höjer de båda underkänt. "De saknar viktiga komponenter i sin miljöpolitik", skriver de bland annat.
Foto: Christian Örnberg

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.

FAKTA

Jonas Åkerman är forskningsledare i miljöstrategisk analys vid KTH.

Göran Finnveden är professor i miljöstrategisk analys vid KTH.

Mattias Höjer är föreståndare för Centre for sustainable communications vid KTH.

Först nu i valrörelsens slutfas uppmärksammas klimatfrågan av de två blocken, anförda av Centerpartiets partiledare Maud Olofsson och Miljöpartiets språkrör Maria Wetterstrand. För att nå målet att begränsa jordens uppvärmning till två grader krävs att de industrialiserade länderna minskar sina utsläpp med 80- 95 procent till 2050. För oss som forskare är det intressant att analysera hur de båda blockens klimatpolitik står sig i relation till detta mål. En slutsats är att det hos båda blocken saknas viktiga komponenter i klimatpolitiken.

En nyckelfaktor för en långsiktig klimatpolitik är att priset på CO2-utsläpp måste öka. International Energy Agency (IEA) räknar med att det år 2050 krävs ett globalt pris på 1,60- 5 kr/kg CO2 , det vill säga betydligt högre än dagens pris på utsläppsrätter och dagens koldioxidskatt. Det är därför avgörande för välfärden att industri, energi- och transportsystem börjar ställas om i god tid.

Båda blocken har aviserat ökade skatter på vägtrafikens utsläpp. De rödgröna i högre grad än alliansen, men i båda fallen små höjningar i förhållande till vad som kommer krävas. Att priset på CO2 måste öka har inte minst betydelse för investeringar i vägar och järnvägar, eftersom det innebär att både fossila bränslen och biobränslen kommer bli dyrare att använda. Den infrastruktur som byggs de närmaste åren kommer att finnas kvar efter 2050 och det gäller således att satsa på sådana transportslag som ger människor goda möjligheter att leva klimatvänligt.
Det är också viktigt att minska resandet genom att utnyttja nya sätt att mötas, till exempel i form av videokonferenser och sociala medier.

På landsbygden kommer bilen även i framtiden att vara det dominerande transportmedlet. I och mellan större städer däremot är det möjligt att öka andelen kollektivtrafik. Elbilar, främst laddhybrider, kan på sikt utgöra ett komplement. Räckvidden med eldrift kommer dock att vara begränsad och kostnaden relativt hög jämfört med dagens bilar. Laddhybrider kommer också att i framtiden vara ett sämre miljöalternativ än cykel och spårbunden kollektivtrafik.

Alliansens strategi att satsa på vägutbyggnader i städer, som Förbifart Stockholm, är riskabel ur klimatsynpunkt. De rödgröna satsar mer på kollektivtrafik och cykel än alliansen. Samtidigt syns en tendens att vilja både äta kakan och ha den kvar, när de säger att de vill satsa lika mycket pengar på vägar som alliansen. Om man satsar på att både bygga ut vägkapaciteten och kollektivtrafiken i städerna, så leder det oftast till att både bilresandet och kollektivresandet ökar. Och därmed utsläppen.

De rödgröna vill bygga en första etapp av en höghastighetsjärnväg mellan Stockholm och Malmö/Göteborg. Detta skulle på sikt kunna ge en betydande utsläppsminskning genom att flygresandet kan minska samt genom att det frigör utrymme för fler godståg på de gamla spåren.
Alliansens miljöbilspremie har haft god effekt på introduktionen av bilar med lägre utsläpp av koldioxid. De rödgröna har inget konkret förslag, men säger att bilar med låga utsläpp ska gynnas.
Investeringar i elproduktion med låga utsläpp är också ett nyckelområde. Både vindkraft och kärnkraft medför låga koldioxidutsläpp. Kostnaden för ny vindkraft i bra vindlägen är enligt IEA ungefär densamma som för nya kärnkraftverk. Prioriteringen mellan dessa energislag kommer därför till stor del att handla om hur vindkraftens påverkan på landskapsbilden värderas i förhållande till kärnkraftens risker.

Vi kan också notera att båda blocken talar tyst om att flyget är undantaget från alla energi- och klimatskatter. De totala utsläppen från svenskars flygresande, utrikes och inrikes, kan om tio år vara lika stora som utsläppen från Sveriges alla personbilar. Att flyget år 2012 ska inkluderas i EUs utsläppshandel kommer bara medföra att ökningen av utsläppen går något långsammare än den annars hade gjort.
Båda blocken behöver skärpa sin klimatpolitik om de långsiktiga klimatmålen ska kunna nås.