Manuella Fredrikssons skriver i en artikel (2/11) att det ”känns olustigt” med fars dag, eftersom män är ”en dålig förebild” för barn och ”äter kakan och behåller den” medan kvinnorna utför allt jobb.
Det är lätt att förvånas över det hätska tonläget. För några dagar sedan skickade jag i väg manus till en bok på engelska, om kvinnors karriärer. Utomlands är många intresserade av att läsa om varför Sverige på många sätt rankas som världens mest jämställda land, och varför vår politik samtidigt leder till att vi har förhållandevis få kvinnor bland chefer och företagare. Internationellt efterfrågas en saklig diskussion om jämställdhetsfrågor. På hemmaplan har dock den rationella analysen i många fall ersatts med ett argt tonläge och felaktig statistik.
Ta till exempel Fredrikssons påstående: ”Män lutar sig tillbaka medan kvinnan sköter 80 procent av det obetalda arbetet i hemmet”. Stämmer det verkligen? Den som är intresserad av frågan kan läsa underlaget ”Det obetalda hem- och omsorgsarbetet” som professor Maria Stanfors nyligen publicerade för Jämställdhetsutredningen.
Där kan vi läsa att kvinnor under ett vanligt vardagsdyng utför 5:33 timmar betalt arbete och 3:30 timmar obetalt arbete. Männen utför 6:55 timmar betalt arbete och 2:36 timmar obetalt arbete. Översatt till ett typiskt par innebär det att kvinnorna utför 57 procent av hemarbetet.
Fördelningen är inte jämställd. Men verkligheten är långtifrån den felaktiga bild utifrån vilken Manuella Fredriksson uppmuntrar merparten av Sveriges män att: ”Sluta skaffa barn ni inte tänker vara föräldrar åt”, för att avsluta med uppmaningen till landets pappor ”Ni suger”.
Om vi slår ihop det arbete som utförs både i hemmet och utanför hemmet jobbar faktiskt männen en halvtimme extra varje vanlig vardag, vilket leder till att de också har mindre fritid. Kvinnorna tar igen det genom att arbete en halvtimme mer under helgerna, när männen i stället passar på att vila. Är slutsatsen som ska dras att män suger och inte bör bli föräldrar?
Sverige beundras internationellt för att vara ett föregångsland i jämställdhet. Vi har nått hit genom en saklig analys över hur man kan bana väg för kvinnors karriärer. Inte genom att sprida fel verklighetsbild och demonisera männen.
Nima Sanandaji
Författare av Jämställdhet inom Räckhåll (2009) och Att Spräcka Glastaken (2013)
