Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Jag tar gärna ett "enklare jobb"

Catarina Eriksson, arbetssökande.

Foto: Privat
Foto: Colourbox.Com

"Tack för visat intresse." Ni känner nog ingen det berömda mejlet.

Någon gång måste det väl vara min tur, tänker jag, trots att jag är 52 år, skriver Catarina Eriksson som sökt ett hundratal jobb.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.

REPLIK.

Egenföretagaren Rose-Marie Stedt Johansson skriver i en debattartikel att hon har svårt att hitta folk som vill jobba på hennes städföretag.

Jag har sedan jag blev arbetslös i februari 2013 sökt ett hundratal jobb. I början hade jag hjälp av en arbetscoach. Det var naturligtvis en bra tanke bakom det, men det hade varit en fördel om vi hade träffats ibland, vi hade nämligen bara kontakt via telefon, mail och ett webbforum.

Rose-Marie Stedt Johansson vittnar bland annat om att det är dålig uppslutning på deras rekryteringsträffar. För mig, som sökt ett hundratal jobb, låter det obegripligt. Har de nått fram till rätt personer? Vilken målgrupp rör det sig om? Välkomnas folk i alla åldrar?

För jag kan inte tro att de flesta bara struntar i att söka ett städjobb, varför skulle det ligga under människors värdighet att ha ett städjobb? Dessutom är en självförsörjning något som de allra flesta strävar efter.

 

LÄS MER: Ingen tycks vilja ha ett "enklare jobb" i dag

 

Jag trodde att det skulle vara lätt att få ett nytt jobb, men ack vad jag bedrog mig. Jag har sökt de jobb som passar min bakgrund som IT-tekniker och inom administration. Jag har även sökt jobb som kundtjänstmedarbetare, jobb inom lokalvård och vården – ja, listan kan göras hur lång som helst.

Det har hänt att jag har blivit uppringd för intervju och i några fall gått vidare för en personlig intervju, men oftast slutar det bara med det berömda mejlet "tack för visat intresse".

Jag har ett bra cv och jag lägger ner mycket tid på mina personliga brev. Jag läser på om de olika företagen jag söker mig till så att breven ska bli så personliga som möjligt, kommer alltid väldigt förberedd på intervjuerna och jag till och med övat på mig själv när jag är ute och går.

Jag har varit på mässor och pratat med de flesta företag som deltagit där, tagit med mig broschyrer och visitkort hem för att senare kontakta dessa med intresseansökan och tacka för ett trevligt samtal på mässan. Endast en person från dessa mässor har återkopplat till mig.

 

LÄS MER: Unga arbetslösa – ni måste hugga i

 

Jag har varit på rekryteringsträffar med en rad olika företag, där jag alltid sätter mig längst fram så de kan se mig, sen stannar jag kvar och presenterar mig, talar om att jag är intresserad, skriver in mitt telefonnummer eftersom de brukar säga att de ska ringa upp.

Men inte heller dessa rekryteringsträffar har inte gett mig något.

Jag har sökt till ett flertal städbolag, men där har jag inte ens fått något mail tillbaka med ett ”tack för din ansökan”. Kanske tycker de att jag är för överkvalificerad. Det är ett moment 22 det där, för jag anses inte tillräckligt kompetent för andra jobb.

För närvarande har jag ett tidsbegränsat jobb som stäcker sig några månader framåt, men osäkerheten finns ju där hela tiden.

Vad sitter det i? Är det åldern? Jag är 52 år. För arbeta det kan jag, jag är inte rädd för att ta i.

Någon gång ska det väl vara min tur?

 

Catarina Eriksson

Arbetssökande

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!