Madeleine Eriksson lämnade sitt jobb inom Moderaterna för att bli politisk sekreterare hos Sverigedemokraterna. Foto: PressbildMadeleine Eriksson lämnade sitt jobb inom Moderaterna för att bli politisk sekreterare hos Sverigedemokraterna. Foto: Pressbild
Madeleine Eriksson lämnade sitt jobb inom Moderaterna för att bli politisk sekreterare hos Sverigedemokraterna.  Foto: Pressbild
SD:s partiledare Jimmie Åkesson. Foto: Anna-Karin NilssonSD:s partiledare Jimmie Åkesson. Foto: Anna-Karin Nilsson
SD:s partiledare Jimmie Åkesson.  Foto: Anna-Karin Nilsson
Anna Kinberg Batra, Moderaternas partiledare. Foto: Anna-Karin NilssonAnna Kinberg Batra, Moderaternas partiledare. Foto: Anna-Karin Nilsson
Anna Kinberg Batra, Moderaternas partiledare.  Foto: Anna-Karin Nilsson

Jag lämnade M för SD – för väljarnas skull

Publicerad

Som politisk sekreterare för Moderaterna fick vi order om att inte diskutera invandringen – allt för inte "gynna SD".

Partiet brydde sig inte om – eller förstod inte – väljarnas oro.

Till slut kunde jag inte ljuga för mig själv och gick därför till Sverigedemokraterna, skriver Madeleine Eriksson, politisk sekreterare för SD.

Expressen getinglogga
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.

Sverigedemokraterna växer. Vissa oroas. Andra, som jag, gläds. Varför går det egentligen så bra för SD? Jag kan inte svara för hur andra nyblivna SD-sympatisörer tänker men jag vill gärna delge min egen historia – om varför en engagerad moderat partiarbetare valde bort det partiet för SD.

2012 fick jag frågan om jag ville engagera mig för Moderaterna i Stockholm. Då jag alltid har sett mig själv som allmänborgerlig, tämligen konservativ och alltid röstat borgerligt tackade jag lite smickrad ”ja”.

Min entusiasm och glädje över att få arbeta politiskt förbyttes tyvärr snart till en annan känsla. Lite som att jämföra med en halvbra relation där man förvisso gillar sin partner men märker allt fler sidor hos personen som man inte kan sympatisera helhjärtat med.

Men jag jobbade vidare. Valåret 2014 började jag dessutom som politisk sekreterare för Moderaterna i riksdagen. Kriget i Syrien rasade för fullt, flyktingströmmarna ökade och samhällsfenomen som tiggeriet var en naturlig del av stadsbilden.

 

Som politisk sekreterare förväntas man bistå de ledamöter man arbetar för med att bland annat skriva debattartiklar. Döm om min förvåning när dessa kompetenta och drivna ledamöter inte fick skriva artiklar om vissa ämnen - oavsett hur mycket frågorna debatterades hemma i deras valkretsar. De fick inte bemöta väljarnas högst berättigade frågor om exempelvis invandringen. Allt för att inte ”gynna SD”. Om vi diskuterade invandring kunde vi bara förlora på det, resonerade partiledningen. Det var endast jobb och skola som var godkända ämnen.

Från barnsben har jag fått lära mig att man kan diskutera allt vid köksbordet, argumentera för och emot så länge som man är saklig. Det var därför lite chockerande att inse att man i partiet inte fick föra ett samtal om dessa samhällsutmaningar, varken ur ett pragmatiskt eller intellektuellt perspektiv.

I valstugan fick jag tydliga signaler om att väljarna var oroade för bristande välfärd, ökad brottslighet och ett i stort sett obefintligt försvar. Jag uppfattade aldrig att det var invandrarna som någon hade något emot – det var effekterna av de prioriteringar som gjordes man vände sig mot.

 

För mig var det oerhört svårt att förstå att man inom Moderaterna inte ville tala om dessa samhällsutmaningar. Jag uppfattade det tyvärr som att partiet inte brydde sig om – eller kanske inte förstod – väljarnas oro.

Välfärdsfrågor har alltid engagerat mig och jag tror att staten måste ta ett ansvar och hjälpa dem som har det svårast, de svagaste. Jag vill inte bidra till att välfärden monteras ned för äldre, sjuka och andra svaga grupper samtidigt som man satsar närmast obegränsat med resurser på invandringen.

Det gick inte längre att ljuga för mig själv om att jag var moderat, även om jag så klart funderade mycket över eventuella konsekvenser av att byta parti. Numera kan jag förena min önskan om en stark välfärd med min syn på modesta skatter, ett starkt försvar och andra frågor som är viktiga för mig.

Med begränsade resurser måste man prioritera. Det är politikers uppgift att prioritera mellan olika kostnadsområden och grupper. Genom att välja att satsa på en grupp väljer man indirekt bort andra - det är det ansvar man måste våga ta som politiker.

Våra skattepengar räcker inte till allt. Om man ska kunna bevara välfärden med befintligt skattetryck så måste man välja. För mig är valet enkelt – jag väljer välfärd och trygghet.

 

Madeleine Eriksson, politisk sekreterare för Sverigedemokraterna i riksdagen, tidigare hos Moderaterna

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Till Expressens startsida

Mest läst i dag