Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Jag hatar klassamhället som Centern har skapat

Det framväxande centersamhället är skenheligt och oansvarigt, skriver Jan Emanuel Johansson.Foto: EERO HANNUKAINEN/IBL

Jag som rik kan njuta fröjderna av det nya importerade låglöneproletariatet som levererar min mat nästan gratis, hämtar min elsparkcykel där jag lämnat den och kör mig till krogen för småpengar. 

Centersamhällets tal om att stå upp för goda värderingar mot SD döljer en stenhård nyliberalism, skriver Jan Emanuel Johansson.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.

DEBATT. En av mina politiska förebilder är Göran Persson. Jag lärde känna Göran Persson när han var statsminister och partiordförande i socialdemokraterna och jag var riksdagsman. Han var en tydlig ledare och chef. Han sanerade under sin tid som finansminister Sveriges ekonomi och han stärkte folkhemmet under sin tid som statsminister flankerad av kompetenta och ansvarstagande ministrar som Pär Nuder och Ingela Thalén.

Arbete var vägen in i samhället

Under Göran Perssons regering drev socialdemokratin en traditionell socialdemokratisk politik med fokus på arbete och sund ekonomi. S drev också en ansvarstagande invandringspolitik. Vi insåg att arbete var vägen in i samhället. Vi insåg att en sund ekonomi var garanten för att ha något att fördela. Göran Persson sa: ”Den som är satt i skuld är icke fri” och precis så är det. Vi drev det trygga Sverige uppåt på alla välfärdslistor i världen. Pär Nuder sa: ”Vi är stolta men inte nöjda” och precis så var det. 

Jag kan äta mat som har lagats av arbetare med så låg lön att de aldrig har möjlighet att via skattsedeln bidra till sitt eget välfärdsbehov.

I partiledardebatten inför valet 1998 sa Göran Persson i ett episkt replikskifte till Carl Bildt, då precis hemkommen till Sverige efter internationella uppdrag: ”Berätta gärna för mig Carl Bildt, om den stora fina världen, om nya IT-satsningar och nya flygplansmodeller, men berätta inte för mig om det svenska klassamhället. Jag har sett det, jag har växt upp i det och jag hatar det.” 

En ny etnisk underklass

Jag hatar också klassamhället. Både det som fanns på Göran Perssons tid och det nya som växer fram. 

Jag hatar den växande otryggheten på gator och torg och som drabbar arbetarklassen värst. 

Jag hatar de nya klyftorna som växer fram och som skapar en ny etnisk bidragsklass. 

Jag skäms över ett samhälle som hårdbeskattar lågavlönade arbetare, men ger rika som mig subventioner för konsumtion och lägre skatt på arbetsfria inkomster, som vanligt folk aldrig kan avnjuta. 

Jag som rik kan njuta fröjderna av det nya importerade låglöneproletariatet som kör ut min mat nästan gratis, hämtar min elsparkcykel där jag lämnat den och kör mig till krogen för småpengar. Jag kan äta gott och billigt på asiatiska snabbmatskedjor där maten lagats av arbetare med så låg lön att de aldrig har möjlighet att via skattsedeln bidra till sitt eget välfärdsbehov. 

Världens mest extrema skolsystem

Jag som rik kan på behörigt avstånd se hur fattigdomen skenar. Jag kan på distans se hur världens mest extrema skolsystem låter islamister starta skolor för skattepengar. Jag kan se hur världens mest liberala, antifeministiska och orättvisa invandringspolitik slår ut den välfärd vanligt folk behöver. 

Själv har jag så klart privat sjukvårdsförsäkring, privat säkerhetsföretag, möjlighet att sätta mina barn i skolor långt från de islamistiska och har inget behov av statlig pension eller annat stöd från samhället. 

Det är Centerns samhälle som växer fram

När jag objektivt iakttar samhällsutvecklingen så slår insikten mig: Otryggheten, fattigdomen, den extrema uppåtgående våldsspiralen jag ser på avstånd, men som sakta även börjar nå mina kvarter, är resultatet av en ideologisk övertygelse. Det framväxande centersamhället. 

Centerns partiledare Annie Lööf.Foto: EVA TEDESJÖ/TT

Det nyliberala experimentet har iscensatts och drivits igenom av främst centerpartiet, dock ackompanjerade av miljöpartiet som bär minst lika stor skuld till de djupa sår i samhället som skapats de senaste decennierna. Försämrad arbetsrätt, extrem friskolepolitik, extrem invandringspolitik och en skattepolitik utformad för de rika. 

Skenheligt och oansvarigt

Jag hatar konsekvenserna av det centersamhället skapar. Varför? 

Det skapar klyftor mellan människor som sliter sönder landet. 

Det är ineffektivt. Det har skapat en etnisk bidragsklass som står ljusår från arbetsmarknaden. Det har skapat en lågproduktiv tjänsteklass av arbetare som omöjligen kan få lönen att räcka till. 

Det är ekonomiskt oansvarigt. Att göra av med pengar som kommande generationer kommer att få betala av.  

Det är skenheligt. Centersamhällets godhet och dess tal om att stå upp för goda värderingar mot SD döljer en stenhård nyliberalism. 

Jag drömmer om att S ska ta strid

Jag är socialdemokrat för att jag hatar klassamhället. För att jag hatar otryggheten som klassamhället skapar. 1998 var det Moderaterna som representerade det. Idag är det Centern och Miljöpartiet. Jag drömmer om den dag då S går till strid mot centersamhället i stället för att genomföra det.  

 

Av Jan Emanuel Johansson

Riskkapitalist och socialdemokrat

LÄS MER: Facket larmar: Ser ni inte misären bakom arbetskraftsinvandringen?