Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Saklig islamkritik är inte hat

Anosh Ghasri. Foto: Privat.
David Nyström. Foto: Privat.

När ena larmet om radikalisering avlöser det andra och när vi har sänt över 300 jihadister till IS är det befogat att tala om olika former av islam, skriver Anosh Ghasri.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.

Det är med bestörtning jag läser David Nyströms rader, och det är med inget annat än förfäran jag regerar när han målar med alltför grova penseldrag för att kunna beskyllda andra för att göra sig skyldiga till detsamma.

Det finns självfallet mindre seriösa röster vilka, i motsats till vad Nyström hävdar, håller till i väl valda delar av nätets olika hörn och som har som sin främsta uppgift att svartmåla såväl islam som muslimer. Är detta förkastligt? Självklart.

Nyström blir dock aldrig mer exakt i sina anklagelser, och han hänvisar endast till ett Facebook-inlägg av den redan i många sammanhang utstötta Marcus Birro, när han vill befästa sin poäng att islamkritik, förkastlig som Nyström vill framställa alla dess former och varianter, numera förekommer i ”rumsrena fora”.

När jag i dag, tjugosex år senare, ser hur en mer radikal form av det jag en gång flydde ifrån skördar liv i Paris, Bryssel och Lahore, frodas i Malmö, Örebro och Gävle fylls jag av leda och avsmak.

Jag förundras, om än hårt uttryckt men sagt i all välmening, över mångas självdestruktiva tafatthet.


LÄS MER: Islamkritikerna har samma, dolda syfte

 

När ena larmet om radikalisering avlöser det andra, när vi vet att det förekommer tvivelaktiga budskap i Gävles, Stockholms och Örebros moskéer och när vi har sänt över 300 jihadister till IS, är det befogat att tala om olika former av islam. Dels för att öka allmänhetens kunskap i ämnet, vilket skulle göra de hatkampanjer som Nyström befarar än mer onödiga, och dels för att kunna landa i vilken form av islam vi anser vara önskvärd i Sverige.

Mot denna bakgrund kan jag inte låta bli att ställa frågan vilken auktoritet i frågan Nyström anser sig vara när han med sådan ohämmad lättja beskyller alla kritiker för att vilja ”så in rädsla, misstro och misstänksamhet”?

Ja, vi bör skilja på islam och muslimer. Alla seriösa röster mäktar dock redan med att göra en åtskillnad mellan å ena sidan en uppsättning normer och värderingar och å andra sidan människor av kött och blod som tror på dem.

 

LÄS MER: Värdefullt om koranen kunde förklaras

 

Många hävdar, med viss rätt, att islam och för delen vilken religion som helst, blir vad dess anhängare gör det till. Detta kan tänkas göra behovet av en sansad diskussion ännu större. Häri ligger nämligen en dold fara. Detta innebär en skiftning där man skiftar fokus från urkunder och texter till den enskilde utövaren. Man skiftar fokus från vad som står i texterna till den enskilde som väljer att tro på dem. Och det kräver en sansad diskussion om vad som står i urkunderna, hur man kan förhålla sig till dem, vad det är som gör att människor tror på dem och så vidare. Det vill säga just det som Nyström inte vill tolerera.

Att fråga Rashid Musa, ordförande för Sveriges Unga Muslimer, om han vill ta avstånd från IS är inte islamofobiskt, hur ofta och gärna Musa eller Nyström än framhärdar det.

I egenskap av representant för en stor islamisk organisation och som en ständigt återkommande debattör i frågor som rör islam och muslimer, är frågan helt befogad.

 Särskilt med tanke på att just Musa har motsatt sig den nya terrorlagstiftningen.

Den frågan är såldes lika befogad som att fråga Jimmie Åkesson om han tar avstånd från högerextremt våld, eller om Jonas Sjöstedt tar avstånd från vänsterextremt dito.

 

Anosh Ghasri

Liberal debattör

Medlem i Liberalerna