Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Jag förfäras av Ranelids text om ”krig” och ”parasiter”

Ann Heberlein, teologie doktor i etik och författare.
Foto: KENNET RUONA
Författaren Björn Ranelid.
Foto: OLLE SPORRONG

I ett uppmärksammat Facebookinlägg om polismordet använder Björn Ranelid en retorik som i förlängningen kan användas för att avhumanisera människor.

Jag känner förfäran inför hans ordval och groteska överdrifter, skriver Ann Heberlein, teologie doktor i etik och författare.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.

DEBATT. ”Landsförrädare. Många svenska politiker har blod på sina händer och de förråder Sverige och bereder väg för mördare, parasiter och fiender till kärlek, godhet och alla som vill leva i tillit och respekt för medmänniskan”

Så inleder författaren Björn Ranelid en Facebookpost som i skrivande stund delats nästan 34 000 gånger. 

Jag läser texten med stigande förvåning. Enligt Björn Ranelid – som definierar sig som ”den förste och ende författaren som skrivit sanningen om tillståndet i Sverige” – råder ”barbari” och ”krig” i landet.

Forna grannar och arbetskamrater vänder sig inte emot varandra över en natt

I kommentarsfältet hyllas Björn Ranelid som ”sanningssägare”. Reaktionerna på Ranelids emotionella eruption gör mig mer beklämd än texten i sig. Björn Ranelid förmedlar inte sanningen. Han ger uttryck för en förståelig förtvivlan över en ung polismans död och över en destruktiv utveckling med ökat våld i framför allt landets utanförskapsområden. För det känner jag sympati. Hans ordval och groteska överdrifter känner jag inte sympati för, utan förfäran.

Det är inte första gången Björn Ranelid hävdar att Sverige befinner sig i krig – han gjorde det redan 2019. Han har sedan upprepade gånger återkommit till metaforen för att beskriva tillståndet i Sverige. I alla fall utgick jag ifrån att Ranelid använder begreppet ”krig” som en metafor och inte en faktisk beskrivning av situationen i vårt land – fram till helgens text. I den påstår han nämligen att landet befinner sig i ett ”bokstavligt krig”. 

Skapar syndabockar

Det mest problematiska med Ranelids känslomässiga krevader är dock något annat. Han bidrar nämligen inte bara med en definition av läget i landet, nej, han berättar också vems felet är: ”mördare, parasiter och fiender till kärlek och godhet”. Man behöver inte läsa många kommentarer för att förstå hur Ranelids beundrare tolkar detta. Syndabockarna – ”mördarna och parasiterna” – är invandrarna, alla invandrare utan urskillning. 

Ranelids retorik minner om den retorik vi finner i förspelet till i princip alla inbördeskrig och folkmord i historien – i trettiotalets Tyskland, på Balkan, i Sydafrika och i Rwanda, för att nämna några exempel. Forna grannar och arbetskamrater vänder sig inte emot varandra över en natt. Grupper blir inte fiender i handvändning. Människor förmås inte skada och, i extremfallet, döda andra människor utan förberedelse. Vi föds alla, menar filosofen Jonathan Glover (i Humanity: A Moral History of the Twentieth Century), med ett starkt tabu mot att skada och döda andra människor. För att förmås bryta detta tabu måste vi omdefiniera en del av mänskligheten – från människa till ”parasit” eller ”fiende” som Björn Ranelid uttrycker det.

Exkluderingens psykologi

Avhumaniseringen är en del i det som socialpsykologen Harald Welzer benämner ”exkluderingens psykologi” (Gärningsmän: Hur helt vanliga män blir massmördare). Förutsättningen för att den strategin ska fungera är rädsla – och rädsla, det är exakt vad Ranelid skapar.

Sverige har allvarliga problem. Det har jag själv påtalat i otaliga texter. Jag har skrivit flera texter om relationen mellan en bristfällig integration och en ökad kriminalitet. Detta måste vi kunna diskutera om vi ska kunna lösa de problem som nu är akuta. Att hänge sig åt överdrifter och lögner löser ingenting. Det skapar större problem – och det gör det nästan omöjligt att diskutera sakernas tillstånd på ett sansat sätt. Varken inbördeskrig eller folkmord är nära förestående. Trots det måste vi bryta den utveckling som alltför många blundat för alltför länge. Det gör vi inte genom att utse syndabockar och så split mellan människor. Det gör vi genom seriösa diskussioner och rimliga förslag baserade på solida fakta.


Av Ann Heberlein

Teologie doktor i etik och författare