Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Jag bevittnar dagligen gymnasielagens misär

Språkintroduktionen har för majoriteten av de här ungdomarna snarare blivit en förvaringsplats än en plats för undervisning, skriver Ljiljana Orelj. Foto: HENRIK MONTGOMERY/TT
Ljiljana Orelj är förstelärare och programlagsledare för Introduktionsprogrammet på Solna gymnasium.

Utbildningen av nyanlända är ett skolpolitiskt haveri.

Om en förändring inte sker snabbt kommer gymnasielagen att skrivas in i skolhistorien som ett beslut som har svikit tusentals ungdomar och samtidigt berövat lärarna deras professionalitet, skriver läraren Ljiljana Orelj.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.

DEBATT. Utbildningsformen för nyanlända elever måste ses över. Det som skollagen kräver – en undervisning anpassad efter elevernas individuella behov - är långtifrån vad nuvarande skolorganisation är kapabel att leverera. 

Enbart cirka två(!) av tio utomeuropeiskt födda som har flyttat till Sverige efter 13 års ålder når gymnasiebehörighet. Dessvärre bygger statistiken på en gammal rapport från 2016. Framtida prognoser kommer med all sannolikhet att se ännu dystrare ut till följd av den fortsatta invandringen av ungdomar med sporadisk skolgång som omfattar inte bara asylsökande, utan även kvotflyktingar och anhöriga till före detta asylsökande som förr eller senare ska sättas i skolbänkar. Utbildningen av nyanlända ungdomar har visat sig vara ett skolpolitiskt haveri. Därför är det hög tid att ifrågasätta om den är utformad på bästa sätt.

Förvaring i stället för undervisning

Om den politiska tystnaden om ensamkommandes ringa kunskaper och referensramar har jag skrivit en rad artiklar  och redan då efterlyst ett strukturerat samarbete som skulle genomsyra skolans organisation. Det är en av förutsättningarna för att nyanlända ska få en rättvis chans att lyckas med sin gymnasieexamen och därefter med sitt samhällsuppdrag.

Det präglas av bristfälliga kvalitetsredovisningar, otillräckliga kunskaper om elevernas tidigare skolgång och generella lösningar på bekostnad av individanpassade.

Idag slussas de flesta av nyanlända elever in på språkintroduktion – en verksamhet som präglas av bristfälliga kvalitetsredovisningar, otillräckliga kunskaper om elevernas tidigare skolgång och generella lösningar på bekostnad av individanpassade. Den banala realiteten är att språkintroduktionen har för majoriteten av de här ungdomarna snarare blivit en förvaringsplats än en plats för undervisning. 

Lär av New York

Som lärare med lång yrkeserfarenhet, nödgad att dagligen bevittna misären som den ogynnsamma gymnasielagen har påtvingat ensamkommande, anser jag att vi måste tillåta oss att tänka om. Att inrätta en försöksverksamhet som skulle vara inriktad enbart på nyanlända elever utan skolbakgrund, borde inte vara en så radikal tanke. Den nedslående statistiken gör oss skyldiga att skaka oss av den goda självbilden och börja titta på framgångsrika exempel på hur undervisningen av nyanlända kan optimeras.

Internationals Network for Public Schools i New York har de senaste 30 år bedrivit utbildning inriktad på denna elevgrupp. I en rapport från Svenskt Näringsliv presenteras påfallande resultat som detta nätverk – inriktat på att designa och utveckla offentliga skolor för nyanlända elever – har åstadkommit: 77 procent av eleverna vid Internationals skolor får sin grundskolebehörighet, jämfört med 33 procent av de utländska elever som går i vanliga skolor. I rapporten radas det upp ett antal framgångsfaktorer som kan implementeras här i Sverige. Högst på listan står möjligheten för skolorna att inrikta sig enbart på nyanlända ungdomar. När all nödvändig kompetens är samlad blir det genomförbart att bedriva en undervisning med ämnen och språk i samspel, vilket är avgörande för att eleverna utan tidigare skolerfarenhet ska lyckas.

Fokus på språk och fakta

Vi behöver en skola med fokus på språk och faktakunskaper för denna målgrupp för att vidare kunna utveckla elevernas övriga förmågor nödvändiga för gymnasiestudier. Vi behöver en kår av erfarna och innovativa lärare, tydliga mål, bedömningsverktyg och ett solitt elevhälsoteam på plats.

Tanken på en skolform utanför den vanliga kan väcka kritiska frågor om segregation och skolans demokratiuppdrag. Men realiteten är att statistiken redan visar ett stort misslyckande. Skolan måste ges möjlighet att uppväga skillnader i elevernas förutsättningar även i praktiken. Som det ser ut nu kommer hela vårt samhälle att bli offer för ett ogynnsamt skolsystem som favoriserar demokratiuppdraget framför kunskapen, och som har glömt att det ena är en viktig förutsättning för det andra. 

 

Av Ljiljana Orelj

Lärare i svenska som andraspråk