Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Jag åtalar inte fältrop

Justitiekanslern har fått hård kritik för att han inte vill väcka åtal mot antisemitiska uttalanden som görs med palestinakonflikten som bakgrund.
I dag svarar JK att han inte vill åtala smädelser och stridsrop som ingår som alldagliga inslag i konflikter i fjärran länder.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.

I Expressen

den 6 mars kritiserar Lisa Abramowicz, Anders Carlberg, Lena Posner-Körösi och Jesper Svartvik ett JK-beslut den 2 januari. Jag friade ett antal uttalanden av muslimer riktade mot judar. Flera av uttalandena var starkt förnedrande och det är begripligt att beslutet väcker frågor och fördömanden. Beslutet var svårt, men jag menar att det var riktigt. Grundfrågan är om uttalanden av typen stridsrop och smädelser i en stark konflikt i en annan del av världen är brottsliga här i landet. Vad gäller till exempel om personer från Sri Lanka skulle säga i sin egen radiokanal här i landet att "tamilerna är avskum som måste besegras i grunden, ja slås sönder och samman om vi någonsin ska få fred!"? Och vad gäller om tjetjener som bor här skulle ropa att "vidriga ryssar har våldtagit vårt land, de ska fördrivas och dö!"?

Sådana yttranden

är brottsliga om de riktas mot människor här i landet. Men om de är fältrop i en väpnad konflikt i fjärran? Det beslut av JK som kritiserats löd, starkt förkortat, så här (finns i fulltext på www.jk.se): I ett annat sammanhang hade uttalandena varit att bedöma som hets mot folkgrupp. Frågan är om de skall anses tillåtna därför att de används av ena sidan i en konflikt där stridsrop och smädelser ingår som alldagliga inslag i den retorik som omger konflikten. Inte vilka uttalanden som helst kan tillåtas här i landet bara därför att de görs som ett led i en konflikt i en annan del av världen. Men exempelvis uppmaningar till våldsinsatser i konfliktområdet kan knappast vara brottsliga här, även om de inrymmer ett reellt våldshot mot ett annat folk. Detsamma får anses gälla smädelser i samma kontext. Annorlunda måste det förhålla sig om man skulle uppmana till våld eller hat här i landet mot samma folkgrupp; även grova smädelser och kränkningar torde då bli att bedöma som brottsliga.

Var och en

kan se att nyanserna är viktiga. Slirar man på nyanserna hamnar man fel. Och mina kritiker slirar. Det betyder inte att jag avvisar deras kritik, jag förstår den och inser att beslutet fordrar en omsorgsfull förklaring för att kunna förstås och accepteras. Men jag måste påpeka att ett par av deras slutsatser är alldeles tokiga, till exempel att mitt friande beslut berodde på att "judehetsen kunde härledas till Mellanöstern" och att det nu är "fritt fram för judehat i offentligheten, så länge man någonstans nämner ordet Palestina". En allvarlig diskussion i ett viktigt ämne förlorar på sådana grova vantolkningar. Däremot är det riktigt, som skribenterna säger, att detsamma måste gälla om palestinier, araber och muslimer smädas på samma sätt och i samma kontext. Reglerna och regeltillämpningen är, och måste vara, lika för alla folkgrupper.

Det sagda hindrar

förstås inte att grova kränkningar mot folkgrupper är djupt osmakliga. Jag vet att intergrationsministern har träffat representanter för muslimer och judar i Sverige för att ta upp en diskussion i bland annat den frågan. Och jag har hört att det var ett konstruktivt och gott samtal. Det är hoppingivande. GÖRAN LAMBERTZ Göran Lambertz är justitiekansler. På lördag ska han titta på Melodifestivalen och håller på inrådan av dottern på Carola.