Jag älskar Sverige – men vill inte isoleras

Jag vill lära känna Sverige och svenskarna. Men utan möjlighet att handla, att få läkarvård och kontakt med familjen blir vi flyktingar lätt isolerade på asylboendena, skriver Oussama Alabdalazez, som nyligen flytt hit från Syrien.
Foto: Privat.
Ärligt talat så hade jag inte särskilt höga tankar om Sverige innan jag kom hit som flykting den 4 oktober, skriver Oussama Alabdalazez.
Foto: Magnus Liljegren/All Over Press

Jag vill lära känna Sverige och svenskarna och jag är så tacksam över att jag fått komma hit.

Men utan möjlighet till kommunikationer och sysselsättning så blir vi flyktingar lätt isolerade på våra asylboenden, skriver Oussama Alabdalazez, som nyligen flytt hit från Syrien.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.

Jag är 25 år gammal och kommer från Syrien. Där jobbade jag som ingenjör. I Syrien hade jag också min mamma, som är pensionerad lärare, och mina tre syskon. Nu bor jag på ett asylboende utanför Sundsvall, på en plats som heter Åstön, som tillhör Tynderö, en ort med cirka 700 invånare.

Ärligt talat så hade jag inte särskilt höga tankar om Sverige innan jag kom hit som flykting den 4 oktober. Jag föreställde mig ett stängt land som inte skulle ge mig någon hjälp. Jag förväntade mig avsaknad av kommunikation med människor helt och hållet faktiskt.

Vad jag möttes av var raka motsatsen.

Min långa flykt från Syrien var egentligen tänkt att sluta i Norge eftersom jag hade hört att de var snabba i asylprocessen och att man då snabbt kunde få ett jobb. Men när jag hamnade i Sverige kände jag det lugn jag psykiskt längtat efter sedan kriget började i mitt hemland.

Jag beundrar verkligen Sverige. Alla vänliga ansikten och volontärer som hjälper oss flyktingar genom att ge oss stöd och kläder. De som hjälper mig att lära mig det svenska språket. Och alla de svenska lagar som gör att det känns så tryggt i det här landet.


Trots det känns det ibland som att vi hamnat i ett fängelse. I asylboendet på Åstön isoleras man lätt från omvärlden. Här jobbar jag som volontär på boendets restaurang. Jag vaknar klockan 07 och från 07.30 hjälper jag till att servera frukost, lunch och middag. Sedan diskar jag, städar och försöker att lära mig svenska. De kallar mig Blixten här. Resten av tiden slappar jag och ibland pratar jag med min familj på internet.

Vissa som placerats här på Åstön har valt att lämna boendet, utan att ha någon annanstans att ta vägen. De har tyckt att det varit värt det. Och jag förstår dem till viss del. Jag vill verkligen inte klaga, personalen här är underbar. Men med enkla medel skulle det kunna bli så mycket bättre för oss som precis kommit till ett främmande land. Vi som placerats långt ute på landsbygden där ingen hör eller ser oss.

Först och främst skulle asylprocessen behöva gå snabbare, så att folk inte fastnar på dessa boenden. För att underlätta kontakten med våra familjer behöver vi fungerande nätverk.

Och så maten. Jag har märkt att många inte äter den mat som serveras, eftersom den inte är anpassad efter deras religion. Det är synd.

Jag skulle också önska att det blev möjligt för oss att få träffa en läkare ibland. Att någon med jämna mellanrum kom hit på en bestämd tidpunkt skulle göra stor skillnad för många.

Till sist skulle en möjlighet till transportmedel på bestämda tidpunkter förbättra vår vardag enormt. På så sätt skulle vi kunna ta till stormarknader och butiker för att handla det vi behöver till eget bruk ibland. Då skulle vi känna oss mer som människor, mindre som flyktingar. 


Jag har ingen aning om hur det här kommer att sluta, men Sverige är en bra plats. Jag hoppas att jag lär mig svenska snabbt så att jag kan kommunicera med omgivningen och skaffa mig vänner att umgås med. Jag önskar att jag en dag kan gå på universitetet och att jag aldrig ska behöva lämna Sverige. Kanske för att besöka några vänner och släktingar, men jag tror och hoppas att jag kommer bosätta mig här för gott.

Hitta ett arbete och bilda familj. Få mitt eget hus och nya drömmar.

Ett liv.


Oussama Alabdalazez

Har flytt till Sverige från Syrien