Israels förhandlare Tzipi Livni och hennes palestinske motpart Saeb Erakat på besök hos USA:s utrikesminister John Kerry i Washington. Foto: Nicholas Kamm
Israels förhandlare Tzipi Livni och hennes palestinske motpart Saeb Erakat på besök hos USA:s utrikesminister John Kerry i Washington. Foto: Nicholas Kamm

Israel är beredda på stora uppoffringar

Publicerad

För att palestinierna skulle sätta sig vid förhandlingsbordet ställdes krav på frigivandet av 104 palestinska fångar. Dessa fångar har i medierna utmålats som samvetsfångar. Inget kunde vara mer fel. Det skriver Isaac Bachman.

Expressen getinglogga
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.

När nu äntligen förnyade fredsförhandlingar mellan israeler och palestinier inleds i Washington - förhandlingar vars betydelse inte nog kan understrykas - är det också läge att se närmare på de ansträngningar och uppoffringar som Israel gjort för att samtal överhuvudtaget skulle kunna komma till stånd.

Från israelisk sida har inställningen alltid varit att alla frågor skall förhandlas mellan parterna själva, utan villkor eller förbehåll. Det är viktigt att komma ihåg att israeliska representanter suttit kvar vid förhandlingsbordet med palestinierna också under perioder då bussar dagligen sprängts i luften i landets stora städer. I skrivande stund beskjuts södra Israel åter med raketer från Gaza.

 

Vad jag emellertid här vill belysa är frågan om det förestående frigivandet av 104 palestinska fångar - ett av den palestinska sidans krav för att överhuvudtaget gå med på att åter sätta sig ned vid förhandlingsbordet. Vad denna eftergift i själva verket innebär från en israelisk opinionssynpunkt sett, är något som europeisk medierapportering knappast förmedlat på ett rättvisande sätt.

I Europa behandlas frisläppandet i fråga i stort som en självklarhet, något man har rätt att förvänta sig av Israel. Det finns en föreställning om att vi här har att göra med samvetsfångar av rent politisk karaktär. Inget kunde vara längre från sanningen.

 

Jag skall nöja mig med att anföra ett exempel bland de 104, som alla har liknande brott på sina samveten: Adam Ibrahim Juma.

En sen kväll var Rachel Weiss på väg hem med sina tre små barn - Natanael, 3, Raphael, 2, och Ephraim, 9 månader. De satt alla längst bak i bussen.

Längs vägen väntade Adam Ibrahim Juma med sin medhjälpare Salem Abu-Harbish. De kastade tre molotov-cocktails genom rutorna på bussen, som snart var övertänd. Rachel Weiss och hennes tre små barn lyckades inte ta sig ut och brann alla inne.

Ytterligare ett offer för den fruktansvärda attacken blev en modig tonåring, David Delarosa, 19, som dog av sina brännskador efter att förgäves ha försökt rädda familjen Weiss ut ur eldhavet.

 

Adam Ibrahim Juma och Salem Abu-Harbish som dömdes till livstids fängelse efter en omfattande juridisk process, kommer nu att släppas tillsammans med många andra terrorister med liv på sina samveten.

Detta illustrerar hur långt Israel är berett att gå för att ge freden en chans - men också hur djup den smärta är som Israels medborgare känner över den ständiga terrorn mot oskyldiga civila.

Fångarna i fråga har i den israeliska allmänhetens ögon en ställning som påminner om Anders Behring Breiviks i Norge. Lokal opinion skulle knappast acceptera hans frigivning under några omständigheter eller av något skäl.

Dessutom visar tidigare erfarenheter att personer som Adam Ibrahim Juma och Salem Abu-Harbish ofta återgår till terrorism. I alla händelser tjänar de som förebilder för förnyad terror mot israeliska civila.

 

I ett Europa där lag och rätt hålls så högt borde det finnas en större förståelse för den uppoffring det innebär för Israel att i förtid frisläppa fångar såsom mördarna Juma och Abu-Harbish. Att detta skall vara en förutsättning för att överhuvudtaget kunna inleda fredsförhandlingar med palestinierna kan aldrig vara rimligt - men Israel är berett att pröva alla vägar för att ge freden en chans. Tyvärr är vår erfarenhet att inga eftergifter varit tillräckliga för att tillfredsställa vare sig palestinierna eller i vissa fall det internationella samfundet.

 

Förhoppningsvis skall saker utveckla sig annorlunda denna gång.

 

 

ISAAC BACHMAN

Israels ambassadör i Sverige

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Till Expressens startsida

Mest läst i dag