Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Isabella Lövins pizza-retorik är en förolämpning mot landsbygden

Det är orimligt att som Isabella Lövin förringa människors frustration och antyda att människor är egoistiska snåljåpar som inte kan bjussa på höjd skatt motsvarande en kvarts pizza i månaden, skriver Helena Lindahl.Foto: OLLE SPORRONG
Helena Lindahl är riksdagsledamot för Centerpartiet.Foto: THOMAS KARLSSON/TT

Isabella Lövins retorik drar ett löjes skimmer över svensk politik. Hon borde kunna förespråka sina eviga skattehöjningar på drivmedel utan att dumförklara folk, skriver Helena Lindahl (C). 

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.

DEBATT. Den förändrade drivmedelsskatten motsvarar bara ”en kvarts pizza i månaden” har vice statsminister Isabella Lövin, MP, nyligen förklarat i Expressen. Det är väldigt osakligt och oseriöst att isolera den senaste kostnadsförändringen och ge sken av att det är en så liten kostnad att den egentligen är helt ovidkommande. Som om all annan skatt som betalas utöver just den höjningen inte existerade. Det är ett klumpigt och ofint sätt att försöka ogiltigförklara landsbygdsboendes irritation över den samlade kostnaden för att kunna leva ett normalt liv även om man är bosatt en bit utanför stadskärnorna.

Eviga skattehöjningar

Att reducera den ilskan till ”en kvarts pizza i månaden” är en förolämpning riktad mot landsbygden, mot människor som inte har så stora valmöjligheter och som redan i dag har en tung skattebörda att släpa runt. Det är en retorisk figur av Isabella Lövin som tyvärr lägger ett löjes skimmer över svensk politik och det borde inte en vice statsminister medverka till. Hon borde kunna förespråka sina eviga skattehöjningar på drivmedel utan att dumförklara folk.

Det är inte vanliga barnfamiljer på landsbygden som är snåla – det är regeringen som gräver alldeles för djupt i människors fickor

Personligen är jag av den simpla åsikten att drivmedelsskatterna i dag är höga och att det får en påtagligt negativ påverkan på levnadsvillkoren för den som bor utanför stadsregionerna. Inte minst då det oftast inte finns en fungerande kollektivtrafik. Det måste man ta hänsyn till, ha förståelse för och det offentliga borde sträva efter att skapa goda levnadsvillkor i hela landet. Då måste också landsbygdsboendes möjligheter att arbetspendla, köra barnen till dagis och ha möjligheten att åka och storhandla vara rimliga och hanterbara. Om man uppnår det via lägre beskattning av drivmedel eller bibehållen skatt på drivmedel och lägre skatt på annat, exempelvis lönen, är egentligen sekundärt. Det centrala är att den samlade skattebördan inte tillåts bli så stor att människors liv kringskärs.

Elitistiskt och nedlåtande

Jag uppfattar att Isabella Lövin möjligtvis tycker annorlunda och det hade gått att respektera om argumentationen inte var så vansinnigt elitistisk och nedlåtande mot de skattebetalare som ska stå för notan. Dessa förtjänar bättre förklaringar.

Pizzasnacket är inte värdigt en vice statsminister, menar Helena Lindahl. Foto: Yeko Photo Studio

Det är orimligt att förringa människors frustration och antyda att irritationen beror på att människor är egoistiska snåljåpar som inte kan bjussa på en kvarts pizza varje månad. Det är att förminska människor och de utmaningar det innebär att ha fem mil enkel väg till jobbet, lika långt när man ska handla och att varje social utsvävning - till exempel för att äta pizza med familjen – är behäftad med betydande resekostnader. 

Det stannar inte vid inkomstskatten

Den irritation och i vissa fall uppgivenhet som finns är välgrundad i människors vardag. Den som bor i Dorotea och har en månadslön på 26 500 kronor före skatt skickar redan i dag nästan 15 000 kronor till det offentliga via skatter och avgifter för sitt arbete. Till det kommer konsumtionsskatter på i princip varje krona som spenderas. Att försöka få detta att handla om ”en kvarts pizza” och att undvika att ta hänsyn till att den som ska betala denna ”kvarts pizza” redan är satt att amortera av hela pizzerian är bara respektlöst.

Det krävs ingen större ansträngning för att förstå att det här inte handlar om någon liten pizzasnutt. Det handlar om den sista marginalen för att redan skyhögt beskattade människor ska kunna få livet att gå ihop i slutet av månaden.

Det är inte vanliga barnfamiljer på landsbygden som är snåla – det är regeringen som gräver alldeles för djupt i människors fickor.

 

Av Helena Lindahl (C)

Riksdagsledamot, Västerbotten

MP:s språkrör i stor intervju om klimatutmaningarna