Fortfarande betraktas afrikaner, asiater och i synnerhet folk från Mellanöstern som mindre värda, skriver Masoud Kamali. Foto: JOACHIM WALL
Fortfarande betraktas afrikaner, asiater och i synnerhet folk från Mellanöstern som mindre värda, skriver Masoud Kamali.  Foto: JOACHIM WALL

Invandrarmän svartmålas i hedersdebatten

Publicerad
Uppdaterad
Integrations- och jämställdhetsminister Nyamko Sabuni presenterade nyligen regeringens handlingsplan mot kvinnovåld. Bland annat uppmärksammades det hedersrelaterade våldet.
Masoud Kamali, professor och integrationsdebattör, ser risker med den förda politiken. Han skriver i dag att invandrarmän svartmålas och att vi och dem-tänkandet förstärks.
Expressen getinglogga
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.
Det är glädjande att integrations- och jämställdhetsminister Nyamko Sabuni kommer med besked om politiken mot kvinnovåld. Det är också glädjande att hon för första gången erkänner att även ”det hedersrelaterade våldet är en del av mäns våld mot kvinnor”, hedersvåldet som Sabuni hittills har framställt som ett essentiellt kulturellt fenomen; helt skilt från mord på och förtryck av ”svenska” kvinnor.
Är då allt frid och fröjd? Nej. För ministern fortsätter att skilja mellan folk och folk, mellan svenskar och invandrare. I sin artikel i Expressen (15/10) kopplar hon ihop det hedersrelaterade våldet med arrangerat äktenskap, religion och kultur.
Sedan mordet på Fadime Sahindal har många grupper och personer – som ser en möjlighet att ge sig på ”de andra”, att skapa sig ett namn, en position eller forsvara sina privilegier – utmålat män med invandrarbakgrund som potentiella hedersmördare. Det vill säga ”de” som påstås komma från hederskulturer. Inte nog med det har Fryshuset, Rädda Barnen, vänstergrupperingar många gånger gått i bräschen för en sådan förenkling av verkligheten, som tjänar deras egna ekonomiska och politiska syften.
Sabuni och regeringen blundar för diskrimineringen, och riskerar att cementera ett etablerande av vi- och dom-tänkandet och därmed en utbredd diskriminering. När regeringen faller för intressegrupper och gör kulturell och religiös skillnad mellan våld mot kvinnor som utövas av svenska män och de som utövas av invandrarmän förstärks den ”kulturindustri” med ”kulturtolkar” och ”kulturkompetenta” personer och organisationer som tjänar miljontals kronor på detta.

Om det finns någon kultur bakom våld mot kvinnor så har den att göra med en historisk och generell patriarkal kultur. Våld mot kvinnor har alltid rättfärdigats med kulturella, religiösa och andra normativa hänvisningar. Men det ska inte vara en förevändning för att särställa och svartmåla en hel religion, ett folk, eller ett område.
Mellanöstern presenteras i dag som orsaken till världens elände. Ett antimuslimskt propagandakrig pågår redan i hela Europa, inklusive Sverige. Lars Vilks löjliga teckningar ges oproportionell medial uppmärksamhet och används för att visa på ”de andras” kulturella, religiösa och demokratiska brister.
Avvikande uppfattningar tystas ned och ”experter” som bekräftar den dominerande bilden av muslimer och därmed legitimerar maktförhållandena i samhället höjs till skyarna och ges expertstatus. Fortfarande betraktas afrikaner, asiater och i synnerhet folk från Mellanöstern som mindre värda. ”De” ses som, om inte längre rasmässigt, kulturellt underordnade ”oss”.

Jag håller med Sabuni i hennes deklaration att ”våldet har med makt att göra” och att ”det existerar en över- och underordning”. Men denna analys gäller tydligen inte inom integrationen som hon är ansvarig för. Att makthavare, som vädrar sina fördomar mot ”de andra” i hedersdebatten, reproducerar en över- och underordning i samhället mellan infödda svenskar och utlandsfödda bekymrar varken Sabuni eller regeringen.
Denna ansvarslösa spridning av kulturessentialistiska fördomar, denna demonisering av invandrare, har redan hjälpt rasistiska partier i 12 europeiska länder att komma in i de fina salongerna och få ta del av den politiska makten.
Dessa förenklade generaliseringar som framställer invandrare som kulturellt avvikande och som problem är en viktig orsak till ökad segregation och diskriminering i Europa.
När den svenska regeringen vidare sätter likhetstecken mellan integration och arbete bär den ett stort ansvar för ökad rasism och diskriminering i landet. Om att ha ett arbete skulle innebära integration, då var väl Tyskland under Hitler det mest integrerade samhället i världen? Alla hade ju arbete, även judarna i koncentrationslägren. Sabuni hävdar att om Littorin lyckas med sina arbetsmarknadsåtgärder så lyckas integrationen, den ”arbetslinje-integration” som havererade redan under socialdemokraternas styre.

Resultatet är en ökande segregation och utanförskap för inte bara invandrare utan också för deras barn som har i många fall aldrig vandrat in i landet. Särskiljandet av individer och grupper på basis av deras hudfärg, etnicitet och religion kan aldrig ligga som grund för integrationsarbetet. Det har misslyckats både i Sverige och i andra länder. Det finns många grupper med dunkla motiv och intressen – ideologiska, politiska och ekonomiska – som i dag spelar rollen som invandrarkvinnans försvarare. Orsaken? De får sanktioner från den politiska, den mediala och den ekonomiska makten i samhället.
Därför är det en viktig utmaning för alla som värdesätter demokratin och allas lika värde att koppla kampen mot kvinnoförtryck till kampen mot alla andra sorter av förtryck och underordning – inte att luras av den svartmålning som nu pågår av i synnerhet invandrarmän från Mellanöstern.
MASOUD KAMALI
Professor vid Centrum för multietnisk forskning vid  Uppsala universitet.
Kamali utsågs 2004 till regeringens utredare i diskrimineringsfrågor, av dåvarande integrationsminister Mona Sahlin.

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Till Expressens startsida

Mest läst i dag