Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Inrätta en snabbfil för utländska forskare

Olle Wästberg. Foto: Sven Lindwall

Flyktingkrisen får av naturliga skäl Migrationsverket att gå på knäna. Ärenden blir liggande allt längre. Snabbspåren för ganska självklara visum är svåra att upprätthålla.

Detta drabbar en av de viktigaste förutsättningarna för svensk framtid – det internationella forskarutbytet, skriver Olle Wästberg.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.

När Sverige för fyra år sedan införde avgifter för utländska studenter försvann tusentals från de svenska universiteten. Minskningen var nästan 80 procent.

Svenska högskolecampus har blivit mer nationellt slutna, färre nätverk skapas och kunskaperna om andra kulturer minskar. Det är dåligt för universiteten, men också för Sverige. Vi vill fortsätta att ha hög levnadsstandard och hyggliga löner. Ska det vara möjligt i en allt öppnare internationell konkurrens måste vi vara mer välutbildade, mer produktiva och mer innovativa än andra. Det kräver svenska universitet med öppna dörrar mot omvärlden.

Det var rätt att införa avgifter: Sverige hade blivit ett billigt alternativ för dem som inte kom in på universitet i andra länder. Och skumma förmedlare i bland annat Indien och Kina tog betalt av studenter för gratisutbildningar i Sverige.

Att utomeuropeiska studenter slutade komma var ingen överraskning. Samma sak hade skett i andra länder som infört avgifter. Därför ville dåvarande utbildningsministern Lars Leijonborg att avgifterna skulle följas av två stipendieprogram: Ett för de studenter som vi ville ha hit därför att de var speciellt kvalificerade. Och ett annat för studenter från biståndsländer.

 

Det första stipendieprogrammet fimpades av Anders Borgs finansdepartement. Det andra har successivt tunnats ut nu när biståndspengar används till flyktingmottagande. Risken är att viljan att använda biståndet till flyktingarna ytterligare minskar antalet utländska studenter.

Effekten är att svenska lärosäten blivit mer provinsiella. Visserligen det blivit fler utländska studenter under senaste året eftersom vi fått fler från EU, men den totala nedgången är stor.

Migrationsverkets överbelastning gör att många på högskolorna vittnar om att utländska forskare har svårt att få visum. Alldeles speciellt gäller det de som kommit hit för att till exempel doktorera, och sedan behöver resa till en forskarkonferens i ett annat land. De måste då börja om processen, vilket innebär att de ofta ger upp studierna i Sverige. Det borde vara möjligt att inrätta en snabbfil.

Om fler utländska studenter och forskare kommer till Sverige ökar också chanserna att svenskar studerar utomlands, vilket alltför få gör i dag.

Den som i 20-årsåldern studerar i ett annat land blir påverkad för livet, får vänner – som i Facebook-världen är lätta att hålla kontakt med – och blir ofta ambassadörer för studielandet när de kommer tillbaka hem. Det skulle Sverige behöva!

 

USA är en förebild. Eftersom 37 av världens 50 högst rankade universitet är amerikanska söker sig studenter från hela världen dit. Kinas president Xi Jinping har till exempel en dotter som studerat på Harvard. Det betyder självfallet mycket för förståelsen av USA. Undersökningar visar att kinesiska ungdomar som studerat utomlands blir mindre nationalistiska och tror mer på internationellt samarbete.

Förra året tog USA emot drygt 127 000 ungdomar på studentvisum från muslimska länder, bland annat 10 000 studenter från ”fiendelandet” Iran. Det är en investering i framtida fred.

Den ömsesidiga förståelsen mellan människor i USA och andra länder ökar genom utbyte av människor, idéer och kunskap. Det behöver Sverige.

 

Olle Wästberg

Ordförande i STINT (Stiftelsen för internationalisering av högre utbildning och forskning).

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!