Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Inkompetens i säkerhetsfrågor är skäl till ministeravsked

Statsminister Stefan Löfven (S). Foto: VILHELM STOKSTAD/TT / TT NYHETSBYRÅN
Försvarsminister Peter Hultqvist och inrikesminister Anders Ygeman (S). Foto: CHRISTIAN ÖRNBERG
Infrastrukturminister Anna Johansson (S). Foto: ERIK SIMANDER/TT / TT NYHETSBYRÅN
Johan Ingerö. Foto: PRIVAT / PRIVAT

Man ska vara mycket försiktig med avgångskrav och misstroendeförklaringar – båda är parlamentariska storsläggor, inte mediala leksaker.

Men nu måste huvuden rulla, skriver Johan Ingerö, tidigare presschef åt KD-ledaren Göran Hägglund.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.

Det vi kallar ”IT-skandalen” är egentligen inte en skandal, utan två. Den ena gäller naturligtvis hur Transportstyrelsen har handskats med känslig information, bland annat genom att självsvåldigt strunta i gällande lagstiftning. Den andra är det sätt på vilken Sveriges regering har hanterat, eller inte hanterat, Transportstyrelsens missgrepp. Och det är den senare skandalen som för mig, som tidigare politisk tjänsteman i Regeringskansliet, är så obegriplig. 

Hur kan inrikesministern och försvarsministern, som inte ansvarar för Transportstyrelsen, vara informerade i ett helt år utan att infrastrukturministern, som är ansvarig för Transportstyrelsen, är det? Och hur kan statsministern, som själv inrättat ett ”säkerhetspolitiskt råd” med bland andra de två informerade ministrarna, inte ha nåtts av informationen? Och hur kan regeringen i flera månader strunta i att informera övriga partier i riksdagen, tills en vecka efter att medierna avslöjat hela soppan?

 

LÄS MER: Göran Greider: Nu måste Stefan Löfven utlysa extraval

 

Regeringskansliet är en stor och komplicerad organisation, och det är inte konstigt att regeringens medlemmar inte har full koll på varandras vardagsärenden. Men när det gäller frågor av större vikt, som till exempel den värsta IT-läckan i svenska statens historia, så är det helt osannolikt att informationen kunnat stanna i en så lite krets. Ministrarna träffas varje torsdag när regeringen sammanträder. De träffas i sin gemensamma lunchmatsal i Rosenbad. De går på externa möten ihop, och ibland flyger de och deras medarbetare tillsammans i något av regeringsplanen om de ska åt samma håll. Under den tid som Anders Ygeman och Peter Hultqvist har känt till denna historia bör det bokstavligt talat ha funnits hundratals tillfällen för dem eller deras personal att föra saken på tal. Därutöver har ministrar, statssekreterare, stabschefer, pressekreterare och sakkunniga förstås alla möjligheter att kontakta varandra även utan att träffas. Och så sker också, varje dag.

Så långt informationsspridningen. Nästa fråga gäller krishanteringen. Regeringskansliet har alltid beredskap för att kunna möta allvarliga eller bara oväntade händelser. När något sådant inträffar ska organisationen omedelbart väckas upp, och information skickas till berörda parter. Och regeln lyder: hellre ett telefonsamtal eller sms för mycket, än ett för lite. Jag skulle aldrig kunna lista alla de gånger jag tog emot eller gav mina motsvarigheter på andra departement den sortens information. Det ingår i jobbet. Och varje vecka innehöll minst två schemalagda möten då vi som arbetade för regeringens partiledare och övriga ministrar uppdaterade varandra om pågående ärenden, i syfte att vid behov kunna ge våra chefer omedelbar och detaljerad information.

 

Nu måste huvuden rulla

Till sist handlar det om ansvarstagandet. Istället för att medge någon skuld och förklara hur skadorna ska repareras, lanserar regeringen två undanflykter: dels att infrastrukturministerns sedan tidigare sparkade statssekreterare skulle vara skälet till att varken statsministern eller infrastrukturministern nåtts av informationen, dels att problemet skulle vara att privata företag anlitats för att hantera de känsliga uppgifterna. Dessa faller dock på att minst två andra ministrar bevisligen var informerade, och det hela framstår därmed närmast som barnsligt fingerpekande.

Man ska vara mycket försiktig med avgångskrav och misstroendeförklaringar. Båda är parlamentariska storsläggor, inte mediala leksaker. Men operativ inkompetens i säkerhetsfrågor är skäl nog. Och regeringens internkommunikation, krishantering och ansvarstagande i denna säkerhetsfråga är ett inferno av inkompetens. Nu måste huvuden rulla.

 

Johan Ingerö

Ansvarig för välfärdsfrågor på Timbro, tidigare presschef åt KD-ledaren Göran Hägglund

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!