Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Inget straff i världen stoppar de kriminella gängen

Christer RenlidFoto: Joakim Berndes
Foto: Janne Åkesson
Våra ungdomar dödar varandra, Anders Ygeman, skriver Christer Renlid.Foto: CHRISTIAN ÖRNBERG
Strängare straff och fler poliser är ingen universallösning på dödandet, skriver Christer Renlid.Foto: ELVIRA LAGERSTRÖM DYRSSEN

Paniken och rädslan får aldrig vinna över modet att faktiskt våga göra det som på sikt är det rätta, skriver Christer Renlid.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.

Nu får det vara nog. Jag är trött och förbannad och orkar inte höra om en presskonferens till där regeringen ivrigt påhejad av alliansen saluför det ena straffskärpningsförslaget efter det andra när det rapporterats om en dödsskjutning. Strängare straff och fler poliser är ingen universallösning på dödandet. Det måste bli ett slut på det populistiska maktspelet och regeringen måste leverera hållbara lösningar. Våra ungdomar dödar varandra, Anders Ygeman!

Den nya generationen kriminella använder vapen i all större utsträckning än tidigare. Tillgången på vapen har förändrat den strukturella kulturen, i dag finns inte längre stark eller svag. Det har blivit en trend att skjuta och det kan handla om någon tusenlapp, eller att någon har varit med någon annans flickvän. Många ungdomar i gängen går omkring med skottsäkra västar och skarpladdade vapen. 

 

LÄS MER: Vi kan inte curla förortsgängen ut ur kriminaliteten 

 

Jag har under en tid följt några killar från ”orten” med anledning av ett reportage ”om den nya generationen kriminella”. En av killarna berättade att ha var elva år när han första gången kom i kontakt med gänget. Han fick vara springpojke åt de äldre och frakta narkotika. Vid 14 års ålder var han en fullfjädrad kriminell och bar vapen. I dag är han 17 år, utan något hopp om framtiden. 

Repressiva insatser kan aldrig ersätta det förebyggande arbetet. Vi måste skapa förutsättningar för ungdomar som är på väg att välja fel väg i livet. Stadsdelarna är separerade. Segregationen ökar och ungdomarna bygger upp sitt eget system. Kriminaliteten har vuxit på ett nytt sätt de sista åren. Tidigare hade vi mer traditionella gäng med symboler och så. Nu är det mer lösa grupperingar. Det är ett nytt koncept för hur man kan vara kriminell. 

Det är svårt att kartlägga grupperna. Det kan vara en snubbe du följt i en grupp, efter några år träffar du han och han är i en ny konstellation. Man är mer fri jämfört med de äldre traditionella gängen. Det måste finnas lämpliga personer som är ute i de drabbade områdena. Personer som hänger där och kan motivera och entusiasmera ungdomar till ett bättre liv.

För att kunna bemöta den nya tidens gängstukturer måste man förstå sig på medlemmarna och hur de tänker. Företrädelsevis kommer personer som ansluter sig till gängen från stater med en svag och opålitlig stadsbildning. På sådana platser hittar människor andra system att finna trygghet än att förlita sig på staten. Man ansluter sig till grupper som ofta, men inte alltid, bygger på släktskap eller blodsband för att söka trygghet, skydd och identitet. 

 

LÄS MER: De unga, arga killarna har tagit över Husby 

 

Vi låser ofta fast oss vid tesen att det handlar om sociala eller ekonomiska svårigheter till att dessa personer hamnar i gängen och begår brott. Så kan det givetvis också vara, men det är inte hela sanningen. Vi måste i allt större grad väga in andra aspekter för att få en mer komplex bild. Den territoriella tillhörigheten är också viktig. 

Vi kan bura in människor fängelse i åratal, men en dag kommer de ut och under tiden de suttit där har det rekryterats nya förmågor till den organiserade brottsligheten. Fler poliser, strängare straff och hatet bara växer. Sverige behöver fler poliser, men vi behöver också någon som kan vända utvecklingen. Det kan inga poliser eller hårdare straff i världen ändra på. 

Vi behöver en politik som är bred och inte endast försöker straffa bort problemen. Vi behöver politiker som förstår att hat och utanförskap är ett djupt rotat problem som kräver insatser av hela samhället. Vi ska inte låta civilsamhället ta över statens åtaganden, men de måste komplettera de repressiva åtgärderna på ett mer långtgående plan än i dag.

Paniken och rädslan får aldrig vinna över modet att faktiskt våga göra det som på sikt är det rätta. Att inte låta sig dras med och i affekt fatta beslut som i längden tar sig uttryck i mer hat och utanförskap. Vad är dina förslag där, Ygeman?

 

Christer Renlid,

medarbetare på KRIS tidskrift Vägen Ut