Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Ingenting förskonas när allt politiseras

Ilan Sadé.
Grant hotell. Foto: Malin Lööf

Harmen över att Grand Hôtel har ingått ett affärsmässigt avtal med Sverigedemokraterna säger någonting om samtidens tendens till att politisera allt och alla, skriver Ilan Sadé.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.

I och med att Grand Hôtel har hyst ett arrangemang med Sverigedemokraterna som värd och ett antal närstående europeiska partier och personligheter som gäster, har det dragit i gång en smärre kampanj i sociala medier mot hotellet, underblåst av Hotell- och restaurangfackets (HRF) lokalavdelning. HRF-avdelningens ordförande,

V-politikern Jenny Bengtsson menar att många av hennes medlemmar skulle känna sig rädda, kränkta och rentav hotade om de måste jobba den aktuella kvällen. ”De borde inte ens behöva ha de här människorna, samhällets absoluta bottenskikt, i närheten av sig över huvud taget”, skriver jämlikhetsaposteln Bengtsson på Twitter.

I en artikel i ETC antyder hon – och en annan medlem säger det rakt ut – att det är HRF-medlemmar med invandrarbakgrund som är särskilt sårbara under arbetspassen i Åkessons och Farages sällskap.

Harmen över att Grand Hôtel har ingått ett affärsmässigt avtal med Sverigedemokraterna, som syftande till att ge inkomster till hotellet, löner till anställda och vinst till ägaren, säger någonting om samtidens tendens till att politisera allt och alla.

Förakt och avsky av den typ som Jenny Bengtsson ger uttryck för ska in och förgifta alla mellanmänskliga relationer, oavsett om det är affärslivet, vänskapsförhållanden eller familjen.

Att det privata är politiskt är ju en känd vänsterparoll, och på något sätt är väl hetsen kring Grand Hôtels avtal ytterligare ett steg mot målet att ingenting ska förskonas i strävan efter att söndra samhället enligt (identitets-)politiska skiljelinjer. Och alla medel är tillåtna för detta ändamål. Är du sur på Grand Hôtel? Lämna en nedgörande hotellrecension!

 

LÄS MER: Rasismen normaliseras genom hur vi agerar

 

En sak som är särskilt irriterande med tragglet om att personal med utländsk bakgrund minsann skulle darra på handen när man serverar Nigel Farage en kopp kaffe är den ömkan och den idiotförklaring av invandrare som dessa uttalanden bygger på. Liknande uppfattningar har tidigare förts fram om allt från invandrade busschaufförers skyldighet att köra runt med oönskade reklamaffischer till brevbärares plikt att dela ut upprörande post.

Nej HRF, förutom en och annan identitetsaktivist i era egna led är jag övertygad om att de flesta människor, såväl svenskfödda som invandrare, är kloka nog att kunna skilja på sak och person.

Vi kan ha våra personliga åsikter om saker och ting, vilka somliga väljer att uttrycka offentligt och andra väljer att hålla i snäva kretsar. I yrkeslivet kan vi dock sköta våra uppdrag. Att dessutom förutsätta att viss etnisk bakgrund gör en särskilt sårbar vid möten med företrädare för den eller den åsikten, eller rentav förutbestämmer ens egna åsikter, är bara beklämmande.

 

När det specifikt gäller invandringspolitiken ser man tid efter annan hur personer med invandrarbakgrund som förordar en restriktivare politik blir beskyllda för hyckleri, eller för att ha antagit rollen som husslavar.

Utöver det oförskämda i att koppla samman åsikter med blodet i ens ådror är detta lika ointelligent som att hävda att invånare i ett bostadsområde inte får motsätta sig bebyggelse av en näraliggande gröning, eftersom de själva har flyttat in i området en gång i tiden.

Åter förutsätts att man inte kan skilja på sak och person. Bakom jämlikhetsfasaden framskymtar ett förfärande översitteri.

Ja, eller så struntar man helt enkelt i alla jämlikhetsfasader och kör hårt med att motståndaren är sprungen ur ”samhällets absoluta bottenskikt”.

 

Ilan Sadé

Partiordförande för Medborgerlig Samling

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!