Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Ingen vågar kränka mig – nu när jag är äldre

Monica Fredriksson är vd på Folkoperan.
Jag vill rensa upp bland gamla unkna strukturer och ifrågasätta de hierarkier som finns inom konstformen, skriver Folkoperans vd Monica Fredriksson. Foto: Colourbox

Jag har själv blivit utsatt. Det var många år sen men jag glömmer aldrig förvåningen och den äckliga känslan – eller skammen jag kände. 

Det är dags att rensa upp i branschen och lägga skammen hos förövarna, skriver Folkoperans vd Monica Fredriksson.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.

DEBATT | ÖVERGREPP. Nu har även operavärlden fått sitt upprop och sin del av metoo-kampanjen, 653 kvinnliga sångare sjunger ut mot trakasserier och sexism. Det är bra och det är viktigt, för det är verkligen dags att ändra på de strukturer i vårt samhälle som gör att det här kan hända. Jag är själv kvinna och jag är vd för en av Sveriges operainstitutioner; Folkoperan, Sveriges minsta operahus. När jag läser uppropet blir jag glad och stolt över alla kvinnor som vågar ”sjunga” ut om vad som drabbat dem men jag blir också arg och upprörd över att detta händer.

 

LÄS MER: Glorian har hamnat på sned i världens mest jämställda land

 

Jag fick frågan om jag kunde skriva en debattartikel om ämnet, och det ville jag, det är ju en fråga som verkligen engagerar mig. Men det var lättare sagt än gjort. Jag började snart fundera över vem jag debatterade emot, allt jag skrev kändes präktigt och pk. Alla som läser dessa upprop måste ju tycka att det här är fruktansvärt och är en del av en gammal förlegad struktur som måste ändras. Men samtidigt visar verkligheten att det inte bara är självklarheter. Övergreppen fortsätter – än i dag. Därför behöver alla röster som höjs höras, yviga som präktiga och från alla positioner.

Det handlar om ålder och position

Jag har arbetat i scenkonstbranschen i över tjugo år och jag har sett och hört mycket och jag trodde faktiskt att det hade blivit bättre. Men de senaste veckorna har fått mig att inse att vi inte har kommit så långt som jag trodde, vår bransch och övriga samhället lider fortfarande under en könsmaktordning där en del människor tycker att de kan utöva sexism över andra. 

För det handlar om makt och kön men också om ålder och position. Jag har själv blivit utsatt, det var många år sedan och jag minns hur förvånad och äcklad jag blev men också den skam jag kände. I dag är det nog inte många som skulle våga kränka mig på det viset. För i dag är jag tant och jag är chef. Den trygghet jag känner nu och den position som jag har kan jag använda till att starta en förändring. 

Jag tror på det öppna samtalet. Vi ska prata om rädslan, rädslan över att vara besvärlig och rädslan över risken att mista ett jobb för den som berättar om övergrepp. Skammen över att ha blivit trampad på måste upp till ytan. Vi ska prata om känslorna och lägga skammen på den enda plats där den hör hemma, hos förövaren. Vi behöver också utbilda oss själva och våra medarbetare mer om genus, etnicitet, kropp och maktstrukturer. 

Jag vill rensa upp bland gamla unkna strukturer och ifrågasätta de hierarkier som finns inom konstformen. Mycket av detta gör vi redan på Folkoperan, men vi kan göra mer och vi kan göra bättre. Det är helt enkelt min plikt som chef att se till att vi gör mer och bättre. För vilka åtgärder som än har vidtagits tidigare så återstår mycket arbete. 

 

Av Monica Fredriksson

Vd, Folkoperan

 

 

 

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!