Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

I stället för att hajpa tåget borde vi hylla bilen

I en Volvo 240 upptäckte Malin Lernfelt Europa på ett sätt hon aldrig hade gjort med tåg eller charterresa. Foto: Fredrik Persson/TT / TT NYHETSBYRÅN
Malin Lernfelt är liberal debattör.

Utan bilen kan vi inte ta oss dit tågrälsen aldrig har nått. Vi kan vare sig bo i eller besöka en levande landsbygd, inte ta av på en väg vi upptäcker av en slump. Klimatfrågan ska tas på allvar, men utan bilen går något väldigt mänskligt förlorat, skriver Malin Lernfelt.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.

DEBATT. Jag minns första sommaren med taklucka och hur lyxigt det kändes att susa fram längs europavägen med luft som sipprade in via taket. Plötsligt var den bakugn som vår bil i sommarhettan lätt förvandlades till mer uthärdlig. Det var tidigt 80-tal och min Volvopappa hade fått ny tjänstebil – en glänsande brun 240 – och precis som varje sommar var vi på väg. Mamma och pappa där fram. Vi barn där bak med kuddar, täcken och högar av biblioteksböcker. 

Bilen tog oss långt bortom allfarvägarna och lät mig och mina syskon se och uppleva människor och platser man aldrig når med charterflyg och som bara swishar förbi utanför tågresenärernas fönster.

På det sättet lärde jag känna mitt Sverige och Europa. Alltifrån Orsa finnmark och slussarna vid Sjötorp till Alhambra, Mont Saint Michel och Venedig. Städer, bruksorter och medeltida byar. Bilen tog oss långt bortom allfarvägarna och lät mig och mina syskon se och uppleva människor och platser man aldrig når med charterflyg och som bara swishar förbi utanför tågresenärernas fönster. 

Volvon öppnade oss för världen

Vår Volvo (eller rättare sagt våra, de byttes ut med jämna mellanrum) öppnade världen på ett sätt som annars aldrig skulle vara möjligt. Som när mamma en morgon på Autobahn sommaren 1990 spontant föreslog att vi skulle svänga av mot Berlin, och vi gavs möjlighet att känna historien ske på riktigt i en stad som precis inlett sin försoning, där muren till stor del ännu stod kvar. Jag är så tacksam över detta. 

Och jag är så tacksam att jag i dag kan ge mina barn liknande upplevelser. Att jag kan packa in dem i bilen och fara genom blommande skånska rapsfält, över bältbroarna till HC Andersens Odense och ta Autobahn ut i Europa. Att jag på en ingivelse kan stanna till vid John Ericssongården i Långbans gruvby på vägen till Dalarna och berätta om uppfinnaren och hans bror kanalbyggaren Nils. Därför kommer jag aldrig att känna skam när jag fyller upp tanken. Och därför känner jag stor sorg över det bilhat som allt mer breder ut sig i klimatvurmandets namn. 

Levande landsbygd

Missförstå mig rätt, självklart är det viktigt att ta klimatfrågan på allvar. Det gör jag också när jag sopsorterar, handlar närproducerat och second hand, ser till att barnen går och cyklar till skolan och upplyser min elleverantör att jag föredrar kärnkraft. Men när man förkastar bilen helt och hållet som en del gör, och politiker tar till allt för att försvåra och fördyra bilägande, glömmer man bort allt det goda som möjligheten att röra sig över stora avstånd fritt och flexibelt har bidragit till. 

Som en levande landsbygd till exempel. En inte obetydlig del av de människor som i dag lever utanför storstäderna försörjer sig på verksamheter inom besöksnäring och turism. De driver B&B:s på platser dit tågrälsen aldrig har nått, de upprätthåller fäbod- och hantverkstraditioner och är beroende av att människor kan ta sig längst in på grusvägen för att ta del av vad de har att erbjuda. Utan bilism har de inte en chans. Och tvärtom, tar vi bort möjligheten för nya generationer att se, höra och röra det som en gång var, att ta del av kulturarvet vare sig detta är en vikingagrav, ett fransk 1400-talsslott eller Carl Larssons Sundborn, går något väldigt viktigt och väldigt mänskligt förlorat. 

I stället för svindyr charter

Att bila på semestern är enkelt, man har allting med sig och behöver inte oroa sig över var man skall lägga bagage, barnvagnar och annat varken under resan eller innan det finns möjlighet att checka in på eventuellt boende. Det är prisvärt – i alla fall någorlunda trots skenande straffbeskattning på drivmedel – och ger människor som inte kan lägga ut tiotusentals kronor på charterresor eller dyra hotell en möjlighet att komma iväg och fylla själen med sådant som ger näring hela vintern. 

Så i stället för att dras med i vingreklamen eller tågsemesterhajpen bör vi hylla bilen. Det gör jag. Det är sommar och jag skall ge mina barn allt jag kan av den värld som är deras. På bilstereon spelas Kenneth and the Knutters ”Tankad packad och klar” på högsta volym precis som i pappas Volvo.

 

Av Malin Lernfelt

Liberal skribent och debattör