DEBATT. Ingen kan ha undgått att rättspolitiska frågor engagerat under årets valrörelse. Utspelen har varit rekordmånga, och vissa förslag har varit mer genomtänkta än andra. Tonläget har varit högt och budskapet har inte kunnat misstas. Skärpta straff är vägen framåt. För att rå på gängkriminaliteten och dess skadeverkningar föreslås att straffen för brott begångna i gängmiljö kraftigt ska skärpas. Vissa rättspolitiska talespersoner har föreslagit att straffen fördubblas. De har under de senaste veckorna ställt sig framför tv-kamerorna och slagit fast detta budskap med handlingskraftig stämma.
Brott och straff måste hänga ihop
Förslagen motiveras av att gängkriminellas brottslighet är systemhotande. Politikernas signaler är både direkta och tydliga. Gängkriminalitet har betydande negativa konsekvenser för omgivningen och ska stävjas till varje pris.
Detta är fullt rimliga utgångspunkter. Kriminalitet ska alltid bekämpas. Som vi ser det finns det dock några grundläggande problem med de förslag som lämnats.
I mångas iver att gå fram med hårdare tag glöms ofta bort att lagstiftningen måste vara både enhetlig och proportionerlig. Brott och straff måste hänga ihop. Likartad brottslighet ska ge likartade påföljder. När en typ av brottslighet ses som mer allvarlig innebär det att en annan brottslighet relativt sett ses som mindre allvarlig. Gängens våldsverkningar ses som allvarligare i förhållande till det våld som i övrigt återfinns i samhället. Följden av att fördubbla straffen för gängkriminella blir att det anses som dubbelt så allvarligt att en gängmedlem mördar en annan gängmedlem jämfört med när en man mördar sin fru.
Skönsmässigt tyckande
Förslagen vilar även på tveksamma rättssäkerhetsprinciper. När är ett brott gängrelaterat? Vilket mått av samband måste finnas mellan den misstänkte och gängen? Alldeles oavsett hur kriterier utformas så kommer ett visst mått av skönsmässigt tyckande falla på den enskilde domaren.
I den iver som nu finns med att skärpa straff och skyndsamt infria vallöften riskerar politikerna att inte se skogen för alla träd.
Inte endast straffskärpningar har använts som slagträn i den rättspolitiska debatten. Det drivs även en stark opinion för att helt slopa ungdomsrabatten. Dessa två verkningar i kombination kan komma att skapa nya problem. Är det rimligt att en 15-åring i gängmiljö ska straffas dubbelt så hårt för ett allvarligt brott jämfört med när en vuxen man begår motsvarande brott mot sin fru? De rättspolitiska talespersonerna har under valrörelsen inte varit lika villiga att resonera kring dessa frågor.
Skjutningarna har ökat
Straffskärpande åtgärder kan i vissa fall, och då med begränsad effekt, bidra till det vi alla vill uppnå. En minskad brottslighet. Det krävs framför allt förebyggande socialpolitiska åtgärder för att skapa en bestående förändring. Ett sådant budskap klär dock inte en valaffisch lika effektfullt som röster om höjda straff. Och däri kanske anledningen till lagförslagen ligger?
Straffet för grovt vapenbrott höjdes 2014. Innan denna straffskärpning hann utvärderas fördubblades minimistraffet fyra år senare. Och det var inte slut där. För några veckor sedan lämnade den nu avgående regeringen ett förslag om ytterligare straffskärpningar för detta brott. Ett förslag som välkomnades av den dåvarande oppositionen. Samtidigt har antalet skjutningar i Sverige inte sjunkit sedan 2014. Tvärtom har skjutningarna, som den nu tillträdande regeringen återkommande framhållit, ökat.
I den iver som nu finns med att skärpa straff och skyndsamt infria vallöften riskerar politikerna att inte se skogen för alla träd.
Av Arvid Danielsson
Advokat på C J Advokatbyrå
Christoffer Sommar
Biträdande jurist på C J Advokatbyrå
Premium
Premium
Premium