”Som far och familjeöverhuvud är det hans uppgift att vaka över familjens heder. Han ska värna om och skydda kvinnliga släktingars sexuella uppförande och se till att döttrarnas oskuld är bevarad fram till giftermålet. Än i dag överlämnas det blodfläckade lakanet till brudens svärmor så att hon kan visa sin omgivning att de har fått en ärbar och ren kvinna”. Så har Fadime Sahindal beskrivit essensen av hederskulturen, år 2001.
Efter mordet på Pela och Fadime insåg några av våra makthavare att hederskulturer finns också i Sverige, inte bara ute i världen där tusentals ungdomar mördas årligen till följd av en otillåten kärleksrelation.
Ytterligare miljoner könsstympas och giftes bort i tidig ålder för att kunna säkra brudens renhet. I femton år har kulturrelativister förnekat att våld i hederns namn är kulturspecifikt men som tur är alla våra integrationsministrar insett att hedershot mot ungdomar kräver specifika åtgärder. Men trots akuta åtgärder och utbyggnaden av en ”hedersvåldsmarknad” - som en tidigare sharaf hjälte beskrev politiken - fick man inte bort hedersförtrycket. Tvärtom.
I femton år har beslutsfattarna helt enkelt ”avböjt” att lyssna på Fadime och andra som anser att hedersförtryck mot ungdomar inte hör hemma i en demokrati och gjort allt för att undvika att gå till källan, till de (själv)segregerade enklaver där hederskulturer odlas. Därför ökar de utsattas antal och våra manliga enklaver skapar inte bara könssegregation, oskuldskontroller och tvångsäktenskap utan numera även jihadister som krigar för en mansdiktatur i Irak och Syrien.
LÄS MER: Utvisa personer som dömts för hedersbrott
Men nu har världens första feministiska regering vidtagit ett par åtgärder - dock utan ett spår av en målformulering om att äntligen få bort hedersförtrycket:
■ Efter femton års vädjan från förortsfeministerna har det bestämts att bidrag till religiösa samfund som moskéer och ortodoxa kyrkor - vilka sanktionerar oskuldsetiken - skall ”utredas”. Det är bara det att utredaren Ulf Bjereld själv är religiös, ledare för en kristen/politisk organisation som reser frågan om jäv. Han stödde dessutom en annan religiös ledare som bjuder in hatpredikanter till Sverige. En opartisk utredare, med villkorslös respekt för mänskliga rättigheter, borde ha sagt att det inte finns något att ”utreda” när ett samfund praktiserar könsapartheid, förbjuder kärlek utan äktenskap och homosexualitet i sig. Det gäller - som ett första steg – att stänga av statsbidrag som man gjorde med Jehovas vittnen för betydligt mindre brott. Professorn fick nog ett trevligt jobb men samma jämställdhetskrav för minoriteter som Svenska kyrkan har på sig finns inte i sikte.
■ Märkligt nog har regeringen bestämt sig för ännu en kartläggning av hedersförtrycket. Detta har kartlagts av otaliga kommuner, länsstyrelser, diverse frivilliga krafter och två stora nationella utredningar som visade att 70 000 ungdomar (2009) respektive 100 000 (2014) berörs av hedersförtryck. Byråkratins kartläggningsiver är uppenbarligen stark men tanken på att agera och gå till källorna för att sätta konfliktlösning på agendan verkar vara främmande för makthavarna.
■ Den nya nationella samordnaren mot våldsbejakande extremism har nu utnämnts. Hon kommer från en välgörenhetsorganisation, utan relevanta kunskaper om att förebygga terrorism och saknar erfarenheter av att växa upp i en könsapartheidskultur där jihadromantiken skapas. Även hon sammanblandar vänster, höger och islamistiskt våld som kritiserats bland annat av en framstående expert på jihadism, Magnus Norell. Föreningen Varken hora eller kuvads kartläggning visar att i några förortsskolor har jihadister 11,3 procent anhängare och 8 procent tvekar att svara på frågan. Skall den nya samordnaren låta söka upp föräldrarna till dessa ungar och deras religiösa ledare eller kräva av moskéer det självklara att de annonserar att ”martyrerna” inte går till himmelen till sina sjuttiotvå oskulder, utan till helvetet - minus oskulder? Knappast.
LÄS MER: I förorten växer männens diktatur
Regeringen fortsätter med symbolpolitiken och statsbidrag skickas till oskuldskulturers producenter medan förortsfeministernas krav om att avskaffa - de icke genetiskt medfödda - oskuldsnormerna avvisas konsekvent.
Vi har upprepade gånger vädjat till statsministern att implementera president Bourguiba och Eva Mobergs förslag om att få männen, i de ortodoxa kyrkorna och moskéerna, sluta upp med att sanktionera oskuldsetiken. Vi stöder den kända advokatens Elisabeth Massi Fritzs förslag om att nyanlända skall göra en medborgarexamen – dock inte om diffusa ”svenska värderingar” om midsommar eller falukorv - utan om mänskliga rättigheter, inklusive ungdomars rätt till kärlek oberoende av äktenskap och könstillhörighet. I spåren av den katastrofala segregationspolitiken har invandrarfientligheten vuxit sig så stark att vi behöver komplettera Massi Fritzs likväl i alla år ignorerande förslag med att de som erhåller uppehållstillstånd bör ingå ett medborgarkontrakt om respekt för mänskliga rättigheter.
Femton år efter Fadime får hennes systrar fortsätta att vänta på Godot och drömma om ”lika rättigheter för invandrartjejer” även under världens första feministiska regering.
Maria Rashidi, ordförande Kvinnors rätt
Seyran Duran, Kurdistans kvinnoförbund
Samiran Ishak, Närverket mot hedersrelaterat våld
Meheret Dawit, rättsaktivist
Premium
Premium
Premium