Hycklarnas paradis

Publicerad
Uppdaterad
    Några av världens mest odemokratiska regimer.
      Våldsverkare och extremister som letar efter förevändningar att få terrorisera.
        Inhemska debattörer som buntar ihop alla muslimer och klappar dem på huvudet.
          Varför tillåts dessa parter diktera debatten om Muhammed-teckningarna?
            Det undrar i dag terrorismforskaren MAGNUS NORELL.
Expressen getinglogga
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.
Sedan de omskrivna teckningarna av profeten Muhammed i Jyllandsposten (först publicerade i september förra året), åter-igen blivit "heta", har en rad av experter, forskare och tyckare paraderat med olika former av hel- och halvpudlar i frågan. Inte i syfte att försvara yttrandefriheten eller tryckfriheten. Inte heller handlar det om rätten att öppet diskutera, kritisera, och i olika former avhandla religiösa traditioner. Nej, i stället har det handlat om att slå ner på dessa för demokratin så grundläggande rättigheter. Allt med ursäkten att "Islam är kränkt". Naturligtvis utan att definiera exakt på vilket sätt.

Stolligheterna avlöser varandra;

men låt oss börja från början; I grunden finns i Islam ett bildförbud. Detta gäller avbildningar av profeten Muhammed. Men det gäller muslimer, inte oss andra, precis som Islams dietregler inte gäller icke-muslimer. Redan här kunde denna diskussion ha avstannat. Med brasklappen att någon av tecknarna i Jyllandsposten var muslim, så är i alla fall tidningen inte något språkrör för någon del av Islam, och kan således utlysa hur många teckningstävlingar om hur Muhammad ser ut som man vill! Om det sedan är så att någon muslim ändå avbildar Muhammed och får kritik för det, må det vara oss förlåtet om vi dristar oss till att kommentera detta sakernas tillstånd som varande ytterst odemokratiskt och inskränkt. Detta precis som vi kritiserar alla andra, i våra ögon felaktiga, odemokratiska och våldsbenägna yttringar som förekommer i andra religiösa traditioner. Att icke-muslimer gör det - och det må vara satir, humor eller av något annat skäl - borde rimligen ligga utanför kontroversens ram. Att detta sedan kan kritiseras är en helt annan sak; exemplen är många och det räcker kanske här med att referera till debatten efter Monty Python-gängets film "Life of Brian", eller utställningen "Ecce Homo" här hemma. Diskussioner om detta är en integrerad del av vårt demokratiska arv. Mer än så, det är del av den livsluft utan vilken det öppna samhället, som vi säger oss vårda, inte kan existera.

Än mera beklämmande

är möjligen den lätthet med vilken dessa självutnämnda "ambassadörer" för Islam låter två tämligen extrema delar av sagda religiösa tradition bli allenarådande för vad som är "rätt" och "fel" här; å ena sidan har vi Saudiarabien. Ett land styrt enligt en av de strängaste och mest rigida tolkningstraditionerna inom Islam (ett land där också, år 2006, kvinnor förbjuds att köra bil med hänvisning till religiös tradition). Å den andra har vi huliganer och beväpnade ligister på Gaza-remsan som anser att viftande med vapen och hot utgör ett bra sätt att delta i debatten och visa sin religiositet. Att det i det senare fallet också kan finnas en politisk tolkning till reaktionerna på bilderna, publicerade för nästan ett halvår sedan, bortses det helt ifrån. Men situationen i södra Irak (med 500 danska soldater närvarande), med ett ökande iranskt inflytande (och med ett Iran utsatt för press i kärnvapenfrågan), finns det all anledning för Iran att, via Syrien (vars regim också är under press), använda sig av sina kanaler in i det palestinska samhället för att leda bort uppmärksamheten. Detta är politik och inte religion. Vidare, om det är så att muslimer, alla överallt får man förmoda, nu känner sig så kränkta av dessa bilder (som de i de flesta fall säkerligen aldrig har sett. Parallellen till Rushdie-affären är tydliga; hot och våld som reaktion på en bok man inte läst), exakt vad är det dessa Islams försvarare säger om muslimer? Jo, att de är "främmande", "annorlunda", inte förstår vare sig satir, ironi, humor och att deras egna religiösa påbud (i detta fall bildförbudet), måste följas av alla andra också, annars blir muslimerna "sårade" och, enligt ett stilistiskt bottennapp som lär bli svårslaget, "de får kräkreflexer" (Jan Hjärpe i Svd 2/2/2006)! Kan det bli mycket mer patroniserande och överlägset?!

Vems Islam det är som är kränkt

är således inte ens diskuterat. Och även om någon då känner sig kränkt av teckningar i en tidning från ett litet land i Skandinavien (och tänka sig att så många Fatah-anhängare prenumererar på Jyllandsposten!), än sedan? Det är, som sagt, bara att anmäla det hela. Men här blir hyckleriet bländande tydligt; Om det nu är så som till exempel Abd al Haq Kielan säger, att detta är "avhumaniserande" och "antisemitiskt", (och han nu inte vill anmäla det hela), varför då vara tyst när antisemitiska ljudband säljs öppet i Stockholmsmoskén? Dessa ljudbands innehåll blev ju också prövade av JK, men befanns inte vara tillräckligt kränkande. Och hur förklara bristen på protester när Talibanerna i Afghanistan sprängde de flertusenåriga Buddhastatyerna? Men tystnaden ifrån de som nu högljutt förkunnar "den enda rätta läran" om Islam (som alla, muslimer och icke-muslimer, måste följa om man inte vill bli drabbad av bannbullan) är bedövande när det gäller andra kränkningar än de som riktas mot "de egna".

Att det finns en debatt

inom Islam (om olika tolkningar) får absolut inte nämnas. Av någon för mig helt okänd anledning gäller annars självklara regler för debatt, självkritik och rannsakan inte här. Stackars de muslimer som nu blir "företrädda" av Saudisk wahabism och palestinska bråkmakare! När dessutom de krafter som vill reformera Islam, å ena sidan hotas av samma extremister som vill stoppa yttrandefriheten och å andra sidan nedvärderas till maktlösa förvirrade individer med kräkreflexer av de som "vill så väl", riskerar vi dessutom att förlora en muslimsk samtalspartner. August, vi behöver dig! Hjälp! MAGNUS NORELL

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Till Expressens startsida

Mest läst i dag