Hur ska vi få veta vad ni får gjort, politiker?

Januariavtalet innehåller 73 modiga punkter, men vad görs i praktiken? Transparens är tveklöst bra för demokrati och yttrandefrihet, skriver Henry Bronett. Foto: TT NYHETSBYRÅN / Henrik Montgomery
Henry Bronett, Författare och debattör. Foto: Henry Bronett

En lättillgänglig checklista för vad som händer med de 73 punkterna i januariavtalet skulle visa oss väljare att ni politiker faktiskt jobbar med att genomföra dem. För det gör ni väl? skriver författaren och debattören Henry Bronett. 

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.

DEBATT. I oroliga tider ligger det i sakens natur att människors tålamod blir kort. ”Varför görs inget!”, undrar man. Frustration och misstro får lätt näring och extrema tankar, populistiska partier med förenklade lösningar på komplicerade problem, får lättare gehör. När migration och integration är centrala frågor, liksom sjukvård, skola och trygghet på våra gator, då rasism, antisemitism och antidemokratiska strömningar växer sig starkare i vårt land är det en utmaning för demokratin.

”Varför görs inget”? 

Också jag upplever frustrationen över explosionerna i bostadsområden, fattigpensionärer och vårdköer vi läser om i medierna. 

Ja, så varför görs inget, eller görs det kanske något?

Ett hoppfullt dokument

Januariavtalet är en: ”… sakpolitisk överenskommelse mellan Socialdemokraterna, Centerpartiet, Liberalerna och Miljöpartiet de gröna”. Det är ett hoppfullt dokument. Det kan man säga, oavsett man hyser tilltro till de fyra partiernas förmåga att faktiskt genomföra överenskommelsen eller ej. 

Utkastet innehåller 73 modiga punkter om hur Sverige ska framåt. Efter att under Almedalsveckan ha plågat mig genom ännu en intervju med en politiker fick jag egentligen väldigt lite veta om vad som görs i praktiken. Hur går det med de där 73 punkterna?

Redogör löpande, varför inte en gång i månaden på nätet, vad som faktiskt sker. Säkert tar det udden av många negativa kommentarer och rykten om att inget görs, såvida det nu verkligen görs något.

Jag blev nyfiken och ringde en bekant på ett av regeringens departement. Finns sammanställning över hur arbetet framskrider, undrade jag och hen svarade att sådan inte finns. 

Informationen främst intern

Varje departement har en lista över de punkter som faller under dess ansvar. Något står också kort om att en kommission blivit tillsatt eller en utredning planeras. Det verkar vara partierna själva som följer upp och informerar allmänheten om de punkter de känner är viktigast. All informationen är först och främst intern, ingenstans görs en övergripande sammanställning.

Varför gör ingen checklista tillgänglig för oss medborgare? Ser vi att något är på gång, inger det ju förtroende och vi har säkert större förståelse för att saker och ting kan ta tid, bara de görs. Varför har vi inte bättre koll på vad folkvalda i riksdag och regering faktiskt åstadkommer för sin lön, som de ju uppbär efter skatt från alla medborgare? 

Redogör löpande och ta udden av kritiken

Hur går det till exempel med punkt 22: ”Bygg ut den digitala infrastrukturen i hela landet.”? Eller punkt 29: ”Ökad punktlighet för svensk järnväg.”? 41:an: ”Språkkrav för medborgarskap”, och 42: Stoppa hedersbrotten”? Är frågorna under utredning, satta i verket, avklarade, har de ens kommit i gång?

Det räcker inte att politiker och partier utifrån glada fotografier på valaffischer med vackra visioner utlovar saker ett år före ett val. Redogör löpande, varför inte en gång i månaden på nätet, vad som faktiskt sker med de 73 punkterna. Säkert tar det udden av många negativa kommentarer och rykten om att inget görs, såvida det nu verkligen görs något.

Transparens är bra för demokrati och yttrandefrihet, om det råder väl ingen tvekan. En sådan redovisning av de 73 punkterna skulle vara ett gediget underlag till oss väljare och visa att det faktiskt görs något.

 

Av Henry G. Bronett 

Författare och debattör