Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Hur ska folket mättas om miljörörelsen får bestämma?

Miljörörelsens protester erbjuder inte några konstruktiva motförslag och innehåller ingen analys av hur vi kan säkerställa matproduktionen i EU med sin växande befolkning, skriver Elisabeth Hidén.
Foto: Björn Lindgren/TT
Elisabeth Hidén, ordförande LRF Ungdomen.
Foto: LRF

Unga behöver långsiktiga förutsättningar för att våga ta vid när den nuvarande generationen bönder går i pension.

Vem ska producera maten, upprätthålla den biologiska mångfalden och hålla landsbygden levande i framtiden? skriver Elisabeth Hidén, LRF Ungdomen.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.

DEBATT. I samband med omröstningen i parlamentet protesterade miljörörelsen mot EU:s jordbrukspolitiks, CAP:s, ”låga miljöambitioner”. Vi bönder drabbas först av klimatförändringarna, därför behöver inte miljörörelsen tala om för oss hur viktigt miljö- och klimatarbetet är. För oss är målet självklart att bli miljömässigt hållbara inom vår produktion. Men vi behöver stöd för detta, från politiken och från konsumenten.  

Påverkar matpriserna i hela Europa

Syftet med CAP är att upprätthålla en hållbar och säker livsmedelsproduktionen inom EU, för att undvika matbrist och svält. Kunskapen om CAP är låg, sannolikt på grund av att CAP är komplicerat och att svenskar generellt är ointresserade av EU-politik. Samtidigt är det ett av EU:s viktigaste budgetområden som påverkar böndernas förutsättningar, matproduktionen och konsumentpriserna inom hela Europa. 

CAP har under de senaste perioderna blivit allt grönare. Även denna gång har miljö och hållbarhet fått utökat budgetutrymme. De kommande förhandlingarna mellan ministerrådet, kommissionen och parlamentet avgör om det är 20 eller 30 procent av pengarna som ska öronmärkas till miljöåtgärder i direktersättningarna till Europas bönder. 

Öronmärkning av miljöåtgärder finns också i CAP:s pelare 2, det som i dag kallas landsbygdsprogrammet. Här blir dock förändringarna i Sverige inte så stora eftersom vi redan i dag uppfyller de procentsatser som föreslagits. 

Miljöåtgärder för syns skull

Miljönyttan avgörs av hur de olika medlemsländerna väljer att implementera det nya programmet, inte av procentsatsernas storlek. Ökar miljöandelen avsevärt, finns det en risk för att vissa medlemsländer inför miljöåtgärder enbart för syns skull, utan effekt. 

Vi som representerar Sveriges unga bönder får se oss om efter alternativa karriärer.

Att göra för stora förändringar på för kort tid riskerar att leda till att många lantbrukare i Sverige och andra EU-länder inte klarar ekonomiskt att anpassa sina företag till de nya förutsättningarna. Att öka miljösatsningarna successivt inom CAP är därför rätt väg.  

Miljörörelsens våta dröm

Miljörörelsens våta dröm verkar vara att CAP blir ett miljöprogram, något som skulle leda till ett minskat europeiskt lantbruk. Men EU:s medborgare behöver mat och om den inte odlas i EU så kommer den odlas någon annanstans, sannolikt med högre miljöavtryck och ytterligare svårigheter att kontrollera produktionsförhållanden. 

Om miljörörelsen tvingar EU-kommissionen att dra tillbaka förslaget så innebär det flera års försening av CAP. Under den tiden gäller sannolikt det gamla programmet med lägre miljöambitioner. Det skulle bli förlorade år för miljön, men också för lantbrukare och EU:s livsmedelsproduktion som lämnas i limbo när förutsättningarna för framtida politik blir ytterst osäker.  

Ständig klagan utan egen lösning

Miljörörelsens protester erbjuder inte några konstruktiva motförslag och innehåller ingen analys av hur vi kan säkerställa matproduktionen i EU med växande befolkning. Det är dessutom en protest mot EU:s demokratiska system. Påverka hellre den demokratiska processen när kommande CAP-reform planeras. Vi diskuterar gärna hur vi hållbart kan producera mer mat i Sverige och hur vi ska få fler att vilja bli lantbrukare.  

Vi unga behöver långsiktiga förutsättningar för att våga ta vid när den nuvarande generationen går i pension. Utan långsiktig politik och utebliven möjlighet att leva på lönen, kommer lantbruket att försvinna och vi som representerar Sveriges unga bönder får se oss om efter alternativa karriärer. Vem ska då producera maten, upprätthålla den biologiska mångfalden och hålla landsbygden levande i framtiden? 


Av Elisabeth Hidén

Ordförande LRF Ungdomen