Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Hur länge ska Sverige ge säkerhetshoten fristad?

Gävleimamens son Raad al-Duhan är ett av säkerhetshoten som fortfarande vistas i Sverige. Han har under veckan skapat många rubriker efter att hans relation med en SR-reporter avslöjades av stiftelsen Doku.
Foto: JORGEN SVENDSEN/ARBETARBLADET
Nima Rostami, advokat.

Det är orimligt att fortsätta erbjuda utländska kriminella och säkerhetsrisker en fristad i Sverige. Det underminerar förtroendet för rättsstaten och väcker starka känslor av vanmakt hos allmänheten, skriver advokaten Nima Rostami och listar fyra nödvändiga reformer.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.

DEBATT. Allt fler talar om politisk islams underminering av demokratin. Islamistiska våldsbejakande grupperingar utgör ett allvarligt säkerhetshot mot Sveriges intressen. Säpo har återkommande varnat för islamismens fara (Säpo:s årsbok 2019 och 2020). Radikalisering, islamistrelaterat hat mot svensk demokrati och rädsla för terroristgärningar paralyserar samhället. 

Två kategorier av hot kan urskiljas. Den ena utgörs av första och andra generationens migranter som genom naturalisation har upptagits som svenska medborgare och radikaliserats, till exempel svenska IS-jihadister. Den andra utgörs av nyanlända, asylsökande islamister eller imamer som beviljas arbetstillstånd för missionering av politisk islam. 

Ska vi skydda Sverige eller den som hotar säkerheten?

När säkerhetshot identifieras av Migrationsverket eller Säpo styr två lagar; utlänningslagen eller lagen om särskild utlänningskontroll (LSU). Vid tillämpningen av dess lagar förhindras, på grund av Sveriges internationella åtaganden, vår regering och våra allmänna domstolar och migrationsmyndigheter att på ett effektivt sätt avlägsna säkerhetshoten. Specifikt handlar det om FN:s flyktingkonvention, EU:s skyddsgrundsdirektiv och asylprocedurdirektivet. Enligt non-refoulement-principen och EU:s skyddsgrundsdirektiv får Sverige inte utvisa en utlänning till ett land där denne riskerar att bli utsatt för tortyr och dödsstraff. 

Detta står i rak motsats till att upprätthålla landets säkerhet då utlänningar som utgör allvarliga säkerhetshot blir kvar i Sverige. De får återkommande och tillfälliga uppehållstillstånd eller anstånd med verkställigheten, med tillgång till medborgerliga förmåner. Detta regelverk är under all kritik, det är stötande och underminerar förtroendet för rättsstaten och väcker starka känslor av vanmakt hos allmänheten.

Antalet säkerhetshot ökar stadigt

Regeringen har föreslagit en rad reformer för bättre hantering av säkerhetsärenden (SOU 2020:16). De föreslagna åtgärderna blir dock alltjämt ineffektiva då frågan om avlägsnande av säkerhetshot kvarstår. Den tilltagande gruppen, som på grund av Sveriges generösa migrationslagstiftning och så kallade pull-faktorer söker sig till, och etablerar nätverk i, Sverige, utgör ett hot mot landets intressen. 

Antalet säkerhetsärenden har ökat stadigt de senaste tio åren och trenden håller tyvärr i sig. Denna oroväckande utveckling av terrorismrelaterad brottslighet i Sverige och utomlands gör att behovet av långtgående förändringar i migrations- och kriminalrättslagstiftningen är större än någonsin. 

Förhandla med hemländerna och utvisa

Fyra reformer behövs för att vända utvecklingen:

1) Deportation with assurance. Förhandling med destinationsländer för att erhålla rättssäkerhetsgarantier är en adekvat lösning. Det är orimligt att erbjuda kriminella och säkerhetsrisker en fristad i Sverige. 

2) Inför långtgående ID- och bakgrundskontroller vid uppehållstillståndsärenden och utöka underrättelseverksamheten i syfte att kartlägga säkerhetshoten. Bland säkerhetsrelaterade ärenden finner man ID-förfalskningar, påhittade asylberättelser, skenäktenskap och skenanställningar i svenska företag, missionerande imamer, företagsförvärv. 

3) Åtstramning av bidrag och stöd till islamiska föreningar med kopplingar till främmande makter. Yttrande- och informationsfriheten får begränsas med hänsyn till bland annat rikets säkerhet. För utländska medborgare får särskilda begränsningar göras genom lag i fråga om bland annat yttrande-, mötes- och föreningsfriheten. 

4) Inför återkallelse av svenskt medborgarskap. Vid upptäckt av felaktigt beviljat medborgarskap – eller vid radikalisering – är återkallelse av medborgarskap i dag tyvärr omöjligt.


Av Nima Rostami

Advokat