Hoppsan!

Ett tekniskt fel har uppstått. Din skärm är smalare än innehållet på denna sida. Vill du visa Expressen i ett bättre anpassat format?

Du kan alltid välja vilket format sidan ska visas i, i sajtens sidfot.

Hur länge ska landsbygden stå ouppkopplad?

Mathias Andersson.
Foto: Shutterstock.
Foto: Nina Bergström

Jag är långt ifrån ensam om att tålmodigt vänta på en fiberutbyggnad som sträcker sig till oss som inte bor i tätorterna, skriver den ekonomiska rådgivaren Mathias Andersson.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.

Precis som de allra flesta i samhället bli jag frustrerad och irriterad när bredbandet inte fungerar, eller går långsamt. Jag är långt ifrån ensam om att tålmodigt vänta och hoppas på en fiberutbyggnad som sträcker sig till oss som inte bor i tätorterna, eller som vill arbeta digitalt från fritidshuset.

Själv har jag ett fritidshus i Sparreholm som ligger mitt i Sörmland, precis som de flesta andra fastighetsägare på landsbygden saknar jag en snabb och stabil uppkoppling. Det har jag inte i dag, men jag hoppas få möjlighet att köpa fiber.

I december presenterade digitaliseringsminister Peter Eriksson (MP) regeringens nya strategi för bredband – via en webbsänd presskonferens förstås. Regeringen har sett över målen för hur många som ska ha tillgång till fiber år 2020 och skruvar upp ambitionen rejält – säger de. Målet höjs från 90 till 95 procent av hushållen. Dessutom säger regeringen sig backa upp utbyggnaden med att satsa 5,5 miljarder kronor för att nå det ambitiösa målet.


LÄS MER: Låt mig förklara varför livet på landet är överjävligt


Efter detta gick jag med nytänd entusiasm in för mitt nästa uppdrag – att vara moderator för den första nationella bredbandskonferens som ska hållas i februari och dessutom i Vingåker, Sörmland. När regeringen nu höjer ett redan ambitiöst mål är jag naturligtvis intresserad av att ta reda på om det räcker så att även jag kan få fiber på den sörmländska landsbygden. När jag i mina förberedande kontakter med de experter som ska föreläsa på konferensen möts jag av besked som gör mig minst sagt bekymrad. Eller vad säger ni om följande:

Det första jag får lära mig är att det kostar att bygga fiber på landsbygden, avstånden är långa och anläggningsarbeten kostar alltid sin runda slant, det förstår till och med jag. Det kan väl knappast vara någon nyhet för Peter Eriksson heller, han är ju själv glesbygdsbo.

Tydligen finns det ett fungerande bidragsprogram på plats som framgångsrikt bidrar till att telebolagen redan nu bygger en hel del fiber på landsbygden. Så vad är problemet tänker jag. Höga mål från regeringen, fungerande bidragssystem för landsbygden och 5,5 miljarder i bidragsmedel.

Nu kommer chocken. Några 5,5 miljarder finns inte längre, de är redan intecknade, bara 1 miljard finns kvar. Det är ju ändå en hel del pengar, tänker jag, tills jag möts av den bistra sanningen att för Sörmlands alla nio kommuner betyder det bara runt 30 miljoner och de pengarna ska räcka i fyra år. Den insikten släckte snabbt mina förhoppningar att få fiber.


LÄS MER: Klart vi "lantisar" blir förbannade över raljerandet


Pengarna räcker, vad jag förstår, inte ens till att nå det gamla målet och nu höjer man det ytterligare. I Sörmland har man under det senaste året beviljat bidrag till fiberprojekt på landsbygden, men gett avslag till än fler. Samtidigt köar nya projekt i förhoppning om stöd. Har de inte förstått att pengarna är slut, ska de slåss inbördes om smulorna som är kvar?

Naturligtvis fick Peter Eriksson frågan på presskonferensen och svaret är att regeringen har ökat de statliga insatserna och nu styr vi pengarna på rätt sätt och använder pengarna effektivt så ska alla kunna få bredband. Vad jag har lärt mig är att insatserna inte på något sätt ökat, men att målen har höjts. Är inte det lite som att säga till sin redan utbrända personal att ni måste arbeta smartare?


Mathias Andersson

 Egen företagare och ekonomisk rådgivare