Terese Hansen från rörelsen Vi står inte ut. Foto: PrivatTerese Hansen från rörelsen Vi står inte ut. Foto: Privat
Terese Hansen från rörelsen Vi står inte ut.  Foto: Privat
Afghanska ungdomar demonstrerar på Mynttorget i Stockholm i protest mot utvisningarna till Afghanistan. Foto: FREDRIK SANDBERG/TT / TT NYHETSBYRÅNAfghanska ungdomar demonstrerar på Mynttorget i Stockholm i protest mot utvisningarna till Afghanistan. Foto: FREDRIK SANDBERG/TT / TT NYHETSBYRÅN
Afghanska ungdomar demonstrerar på Mynttorget i Stockholm i protest mot utvisningarna till Afghanistan. Foto: FREDRIK SANDBERG/TT / TT NYHETSBYRÅN

Ungdomarna på Mynttorget visar äkta kurage

Publicerad

Förtvivlade, panikslagna ungdomar stirrar framför sig med tom blick och frågar vad de har gjort för fel? Varför vill ingen ha dem? Varför är de inte välkomna någonstans? skriver Terese Hansen.

Expressen getinglogga
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.

Den blomstertid nu kommer… med ångest, skrev jag någon gång inför årets skolavslutning. Ångesten är högst påtaglig, inte bara för eleverna utan också för alla oss som är runt dem och omöjligt kan släppa dem. Redan efter förra årets sommarlov märktes en tydlig skillnad i hur mina elever mådde och under året som gått sedan dess har det bara blivit värre och värre. Just nu haglar tredje avslag och kallelser till återvändarsamtal, samtidigt som det haglar bomber över landet det är tänkt att de ska skickas till. 

Förtvivlade, panikslagna ungdomar stirrar framför sig med tom blick och frågar vad de har gjort för fel? Varför vill ingen ha dem? Varför är de inte välkomna någonstans? Varför är det ingen som tror på dem, trots att deras kroppar är fulla av ärr och deras ögon fulla av den typ av panisk ångest som inte ens den bästa skådespelare skulle kunna fejka? Det är ren och skär dödsångest.

Sverigedemokrater skickar meddelanden till dem på Facebook och säger åt dem att ”åka hem”, att de bara är våldtäktsmän och banditer. Samhället i stort orkar inte bry sig, stoppar huvudet i sanden och låtsas som att allt är som det ska.

De nätter de faktiskt kan sova har nya mardrömmar lagts till de som de redan hade. Nu jagas de inte bara av sina värsta minnen utan också av gränspoliser. Svensk gränspolis.

 

Varenda en av dem är dödstrött

 

Jag själv drömmer också mardrömmar på nätterna där jag står i ett rum fullt av folk och skriker mig hes, vilt viftandes med armarna. Jag går till och med upp på en scen, fram till en mikrofon och ropar ut, men inga ljud kommer. Ingen hör, ingen ser, ingen reagerar.

Jag har de senaste veckorna rest runt och träffat många människor som mig själv, som på olika sätt är engagerade för ensamkommande ungdomar och jag har kunnat konstatera en sak. De är dödströtta. Det är lärare, familjehem, gode män, kuratorer, politiker, psykologer och andra och varenda en av dem är dödstrött. Det är människor som fångar upp självmordsbenägna ungdomar som inte får hjälp någonstans, de ger av sin egen tid, öppnar sina hem, ägnar nätter och helger åt att skriva verkställighetshinder när gode män och advokater inte längre får betalt och släpper fallen. Det är svenskar som vaknar gråtandes och säger ”Det här är inte mitt land.”.

Jag frågar mig vad det är för ett land vi vill ha? Vad är det för ett land ni politiker vill ha? Kan ni sova på nätterna när ni jagar och skickar ut kloka, drivna ungdomar som inte gjort något fel och riskerar döden dit de skickas? Har vi råd att bli av med ungdomar som på eget initiativ reser runt och arbetar dag och natt för att hjälpa andra ungdomar att integreras i Sverige? Har vi råd att ta hand om alla svenskar som snart rasar ihop?

 

Se dem, gå ut och möt dem

 

Just nu sitter ett par hundra ungdomar i en sittstrejk på Mynttorget i Stockholm i ett desperat försök att få politikerna att se dem, lyssna på dem och våga möta dem.  De har suttit där dagar och nätter. Fina medmänniskor, alla vi som finns med och runt dem, har varit där och suttit med dem och hjälpt till med filtar, mat och annat som behövts. Ungdomarna tänker stanna där tills de får något svar.

I går kväll stördes deras fredliga sittstrejk av en grupp nynazister som skrek hotfulla kommentarer och kastade en bengal rakt mot en ung kille. Ett par av deras filtar började brinna och fick släckas. Ungdomarnas svar till nazisterna var att ta hand om varandra, hand i hand bilda en ring runt sina vänner. Några stod med händerna formade till hjärtan, riktade mot de hatfulla nazisterna.Bland ungdomarna på Mynttorget just nu finns Ahmad Rahimi, en av årets pristagare av Raoul Wallenberg Academys pris Ungt Kurage. 

Är det några som just nu visar vad äkta kurage är så är det ungdomarna på Mynttorget. Politiker och Sveriges befolkning – lyssna på dem! Se dem, gå ut och möt dem.

 

Terese Hansen

Lärare på Språkintroduktion och med i rörelsen #Vistårinteut

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Till Expressens startsida

Mest läst i dag