DEBATT. ”Vi dödar inte alla i Gaza”, svarade Israels ambassadör i DN den 4 december på en fråga om de massiva bombmattorna över tätbebyggda områden.
Och i SVT-programmet Teodorescu & Suhonen hävdar den förstnämnda iskallt, att det är lika legitimt att bomba sjukhus och bostadsområden i Gaza som det var under de allierades förintande eldstormar i Dresden 1945, eftersom Israel hävdar att där finns Hamaskrigare. Hennes meddrabant, en expert på företagsekonomi, håller därefter en föreläsning på samma tema: ”Israel ha rätt att fortsätta dödandet av dessa civila, som i Dresdenfallet”.
Hur är det möjligt att dessa påståenden kan framföras oemotsagt i public service på bästa sändningstid, när vi har internationellt erkända folkrättsexperter som Hans Blix, Ove Bring, Hans Corell och Pål Wrange?
Det var mot detta till synes oändliga krigstillstånd som António Guterres tog till sitt egentligen enda ”politiska vapen”.
Detta händer i en tid då fler civila dödas på kort tid i Gaza än under de dödligaste striderna i Irak, Syrien och Afghanistan, enligt New York Times.
Och inte var det bättre förr.
Svenska Röda korset vittnade under kriget i Gaza 2009 om att deras konvojer var föremål för medveten beskjutning från Israel.
Och fem år senare kom ett nytt krig som beskrevs så här av israeliska Haaretz krönikör Gideon Levy: ”Vi gick i krig efter år av uppeggande, hjärntvätt, demonisering av palestinierna, av högerregeringar och lagar som avlegitimerar vänstern, ickestatliga och mänskliga rättighetsorganisationer. Jag tycker inte om ordet, men vi ser mer och mer av fascistiska fenomen i Israel. Det är inte ännu fascism, men vi ser tecknen.”
”Förintelseanfall” på Dresden
Men Dresden-argumentet då?
Dresden bombades av 772 engelska och 311 amerikanska plan varpå en eldstorm skapades som dödade upp emot 25 000 människor.
”Ni brände ner hela stället, gjorde det till en enda pelare av eld. Fler människor dog där, i den där eldstormen, än vad som dog i Hiroshima och Nagasaki tillsammans”, skrev Kurt Vonnegut i sin berömda bok Slakthus 5.
Ödeläggelsen av staden var en kontroversiell aktion och karakteriserades av den svenske historikern Alvar Schilén som ”förintelseanfall”. Till och med Winston Churchill ångrade sig. Den amerikanske historikern Gregory Stanton, som för USA:s räkning bidrog till att skapa den Internationella brottsdomstolen för Rwanda och senare bildade Genocide Watch, har klassat Dresden som en krigsförbrytelse.
Ingen palestinier är säker
Det var mot detta till synes oändliga krigstillstånd som António Guterres tog till sitt egentligen enda ”politiska vapen”, som hans företrädare Kofi Annan uttryckte det, nämligen att åberopa artikel 99 i FN-stadgan. Den ger FN:s generalsekreterare rätt att uppmärksamma säkerhetsrådet om situationer som riskerar att allvarligt hota den internationella freden och säkerheten.
Förste generalsekretare att åkalla artikeln var Dag Hammarskjöld i samband med Kongokrisen 1960. Senast var det Perez de Cuellar efter Israels invasion av Libanon 1989.
I det här fallet, enligt Guterres, på grund av att ingen palestinier lägre är säker i Gaza, att all sjukvård har kollapsat, att Israels konstanta bombande kommer att leda till ett totalt humanitärt sammanbrott och med epidemier och massflykt till grannländer som följd.
Han varnade för en katastrof med potentiellt oåterkalleliga konsekvenser för alla palestinier och för fred och säkerhet i hela regionen och upprepade sitt krav på ett humanitärt eldupphör.
Guterres fick omedelbart stöd av EU:s utrikesminister Josep Borrell, som uppmanade säkerhetsrådet och andra FN-medlemmar att hörsamma generalsekreteraren.
Men inte ens nu hörs något från Sveriges regering.
Liksom vid den första omröstningen i generalförsamlingen om ett tillfälligt, humanitärt eldupphör då Sverige la ned sin röst.
Av Pierre Schori
Sveriges FN-ambassadör 2000-2004, generalsekreterarens speciella sändebud och chef för FN:s fredsoperation i Elfenbenskusten 2005–2007
Premium
Premium
Premium