Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Hur kan Arla se sina bönder i ögonen?

<p>Erika Sörengård, ordförande för Landsbygdsupproret.</p>Foto: Privat
<p>Genrebild.</p>Foto: Shutterstock

Samtidigt som mjölkbönderna går på knäna har det nu uppdagats att Arla spenderat stora summor på golfrundor, julbord och representation.

Vi kräver nu att Arlas styrelse avgår, skriver Erika Sörengård, ordförande för Landsbygdsupproret.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.

Efter ett år med arrogans, hyckleri och dubbelmoral är måttet mer än rågat för Arla. I veckan har det uppdagat att Arla lagt har lagt hisnande summor på ”omotiverad representation", bland annat på golfrundor och julbord.

Kooperativet som en gång i tiden kunde stoltsera med att medlemmarna kunde påverka, har nu fullständigt brakat iväg och överträtt alla gränser för rättvisa och sunt förnuft.

Hur kan man se sina bönder i ögonen och beklaga det låga mjölkpriset, samtidigt som man planerar årets golfcup med fri sprit – just på böndernas bekostnad?

Detta är allvarliga saker. Ett antal mjölkbönder har tagit till repet eller sett sin familj gå under bara under det senaste året. Skamligt är ett milt uttryck.

 

I veckan som gått har fonden ”Stöd en bonde” delat ut julkorgar till bland annat drabbade Arla-bönder som i dag sitter med upp till 10 miljoner i skuld till Kronofogden efter att tvingats från gård och djur. 10 miljoner… Några inställda Arla-konferenser så hade man kanske kunnat rädda någon bonde i alla fall.

Föreningen Landsbygdsupproret kräver svenska Arla-styrelsens – med Åke Hantoft i spetsen – avgång, omedelbart, samt återbetalning av både arvoden och oetiska röjarresor och krognotor. Det är det minsta de bör göra, förutom att be på om förlåtelse för att de utnyttjat bolagets ägare å det grövsta, mörkat och medvetet bidragit till Sveriges rekordlåga självförsörjningsgrad på mjölk och köttprodukter på futtiga 30 procent. Det betyder att vi endast kan försörja en tredjedel av svenskarna, cirka 3 miljoner människor, på det som produceras i Sverige, vid en kris.

Dessutom har vi numera inga beredskapslager med mat. En bonde om dagen lägger ner sin verksamhet i dag, hur många år räcker våra bönder? 15 år? Sen är det slut. Vad ska vi äta då? Hur många dagar kan man försörja sin familj på det som finns hemma i kyl och frys? Gissningsvis max en vecka.

Arla har inte på långa vägar tagit ansvar för sina ägare, bönderna, men nu är det dags, innan det havererar totalt. Det är bland annat dags att införa sunt förnuft på agendan. Börja med att knoppa av Arla Sverige och gör om och gör rätt.

 

En undersökning vi gjorde på sociala medier i våras (”Vi är beredda att betala mer för mjölken om det går direkt till bönderna”) visade att hundratusentals svenska konsumenter är villiga att betala en eller flera kronor mer per liter mjölk. Så höj priset för konsumenten – och till bonden – inte till mellanledet, det stora mejeriet. De behöver inte en spänn mer. En normalfamilj skulle öka sitt matkonto med ca 150 kronor per månad ifall mjölkprodukterna höjdes med 1,50 krona per liter. Spara in ett par läsk och chipspåsar så är ni hemma.

En Arlabonde i Sverige har dyrare kostnader än bönder i övriga länder inom Arla, detta delvis på grund av att Sverige har ett jämförelsevis strängt djurskydd. En bonde går back ungefär 1,50 krona per liter mjölk. För en bonde med 100 kor blir det nästan en miljon per år. Men trots dessa olika förutsättningar så ger Arla samma betalning till alla bönder, oavsett land.

Vilka signaler sänder Åke Hantoft och Co till sina lojala trogna bönder på slavkontrakt? Att det verkligen inte lönar sig att vara svensk bonde? Hur många fixar att gå back en miljon per år? Vilka räkningar skulle man prioritera och vem skulle vilja stå med skämsmössan i handen på banken för att bli utskrattad?

Skäms Arla – avgå bums, det finns inget alternativ.

 

Erika Sörengård

Ordförande, föreningen Landsbygdsupproret