Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Hur har vi kunnat tillåta denna tystnadskultur?

Uppdrag Gransknings reportage "Dömda för våldtäkt" tar upp ett viktigt ämne som vi måste våga prata om, menar Amineh Kakabaveh.
Foto: SVT
Amineh Kakabaveh är ordförande för Varken hora eller kuvad samt riksdagsledamot (V).
Foto: ANNA-KARIN NILSSON

I min släkt har jag själv upplevt hur en äldre mans våldtäkt på en ung flicka tystats ner och urskuldats. Flickan fick bära skulden, även hos de äldre kvinnorna.

Vi måste prata om den starka patriarkala kulturens brutala syn på kvinnors sexualitet, skriver Amineh Kakabaveh (V) efter UG:s granskning om utlandsfödda våldtäktsmän.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.

DEBATT | VÅLDTÄKTERNA. När SVT:s Uppdrag granskning ville intervjua mig för deras reportage "Dömda för våldtäkt" var jag först osäker. En intervju tar en timme, men blir i sändning bara ett klipp på någon minut. När man intervjuas vet man inte vilka mer som medverkar. Reportaget är journalistens produkt. Inte politikerns. Det handlade om ett känsligt ämne – våldtäkter – där det alltid finns ett offer. Man vill få tala till punkt och inte bli missförstådd. Men vem pratar om våldtäkter om feministen inte ställer upp?

Min organisation Varken hora eller kuvad (VHEK) har en fransk föregångare som bildades 2005, av aktivisten Fadela Amara, som en direkt följd av dödligt våld och gruppvåldtäkter riktade mot kvinnor i franska förorter. 

Mina släktingar tystade ned våldtäkten

I min kurdiska släkt har jag själv upplevt hur en äldre mans våldtäkt på en ung flicka tystats ner och urskuldats. Flickan fick bära skulden, även hos de äldre kvinnorna. I mitt arbete som socialsekreterare i Västerås och Botkyrka kom jag i kontakt med unga män som gjort sig skyldiga till gruppvåldtäkter. Det som presenterades i SVT:s program var sådant jag själv mött i mitt politiska arbete. I både Frankrike och Sverige arbetar VHEK, i våra möten med ungdomar, med metodboken Respektguiden. Vi talar om självrespekt, att själv få sätta gränser, att tala istället för att vara tyst och att anmäla sexuella kränkningar. Feminismen är inte tyst.


LÄS MER: Utlandsfödda en majoritet bland dömda i våldtäktsfall 

LÄS MER: Kriminologen Jerzy Sarnecki: UG:s program borde inte sändas


Vi får inte blunda för orsakerna

Vi måste våga prata om den starka patriarkala kulturen som ofta har en brutal syn på kvinnors sexualitet. Vi måste våga synliggöra om problemen beror på fattigdom, kulturkrockar, extrema livsomständigheter, droger, uppfostran – eller om allt detta kanske medverkar.

Ämnet i ondagens dokumentär var utlandsfödda män överrepresenterade bland dömda våldtäktsmän. Det är inget nytt, men i Sverige har det varit svårt att tala om. Forskning har saknats. Men ingenting blir lättare att tala om ifall kunskap saknas. 

Vi har inte tigit om våldtäkter. Under mandatperioden har riksdagen beslutat om en ny samtyckeslag och skärpta straff. Förra höstens #metoo-våg visade att mäns övergrepp på kvinnor fanns i alla dela av samhället, ändå upp i Svenska Akademien. Vi skulle bryta en tystnadskultur. Feminister skulle tala.


LÄS MER: Moderaterna: Utvisa fler utländska våldtäktsmän


Könsroller ifrågasätts inte

I SVT:s program berättade afghanska unga män om kulturkrocken att komma från ett land där kvinnor skyler sina kroppar till en ny miljö där kvinnor dricker, skrattar och låter håret falla. Många pojkar och flickor växer upp i skilda världar där könsroller aldrig ifrågasätts. 

Om Sverige måste bryta en tystnadskultur, varför skulle inte de som vuxit upp under talibanstyre eller i mullornas Iran ha något att göra upp med? 

Vi ska vara stolta över den jämställdhet som kvinnorörelsen i Sverige vunnit genom kamp. När feminister talat har vi förändrat synen på kvinnor och sexualitet. Men att kultur spelar roll betyder inte att allting är enkelt. Mina första feministiska förebilder var män med muslimsk bakgrund som i bergen i Kurdistan var beredda att offra livet för kvinnors rättigheter. Om all utländsk kultur var våldtäktskultur så skulle majoriten av alla utländska män var våldtäktsmän. Så är det inte. Trauman från krig, kriminell livsstil och droger ökar risken för att begå våldtäkter.

Debatten får inte utnyttjas till smutskastning

I "Uppdrag granskning" vågade Sofia Näslund för första gången öppet berätta om den hemska våldtäkt hon varit med om. Har vi genom att tiga om svåra ämnen gjort det lättare för kvinnor med hennes erfarenheter att tala? Tabubeläggandet riskerar att bli skuldbeläggande. Om inte brottsoffer och kvinnor vågar tala, vilka är det då som hörs?  Feminister måste ta plats i den här debatten, för annars kommer den utnyttjas av dem som vill smutskasta en hel grupp, en nationalitet eller religion.      

När vi i VHEK:s samlade in 1 200 enkätsvar från ungdomar vid fem grund- och gymnasieskolor i Göteborgs förortsområden framgick det att 38 procent av flickorna och 24 procent av pojkarna sa att de sällan eller aldrig fick delta i skolans sex- och samlevnadsundervisning. Hur har vi kunnat tillåta denna tystnadskultur? Alla som växer upp i Sverige eller kommer till Sverige måste lära sig kvinnors rätt att sätta gränser över sin egen kropp. 

Det är säkert otaktiskt att ställa upp i tv och diskutera känsliga ämnen. Men en feminist håller inte tyst.


Av Amineh Kakabaveh

Ordförande Varken hora eller kuvad

Riksdagsledamot (V)