Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Hur bli svensk i områden där inga svenskar bor?

I Ahmadzades (bilden) Sverige blir personer som passerat gränsen till Sverige automatiskt svenska kulturbärare. Det är en uppfattning han gärna får torgföra i Husby, skriver Jonas Andersson och Markku Abrahamsson (SD).
Markku Abrahamsson, gruppledare Sverigedemokraterna Skellefteå.
Jonas Andersson, ledamot i Socialförsäkringsutskottet (SD).

Hur är det med de svenska kulturbärarna i Husby, Tensta, Rosengård och andra utanförskapsområden där det knappt finns något svenskt kvar att assimileras in i.

Migrationen under de senaste 30 åren har haft helt annan karaktär än de tidigare, med helt andra volymer, skriver Jonas Andersson och Markku Abrahamsson (SD).

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.

REPLIK. Tacksamhet är knappast något som kan åläggas staten att uttrycka. Sverigedemokraterna välkomnar dock alltid ambitiösa invandrade entreprenörer som vistas lagligt, vill assimileras och som kommer i arbete.

Shervin Ahmadzades grundpremiss är att befolkningsökning per definition är bra, oavsett hur snabb den är eller hur den är uppbyggd. Han har helt rätt i att den premissen inte delas av Sverigedemokraterna, så låt oss titta på siffrorna Ahmadzade utgår från.

Sveriges befolkning ökade mycket snabbt under efterkrigstiden, de gyllene åren då folkhemmet byggdes. Befolkningsökningen i Sverige utgjordes till större delen av infödda svenskar ända fram till åttiotalet, då liberaliseringen av svensk migrationspolitik började förändra Sveriges demografi på allvar.

Migrationen nu av annan karaktär

Invandringen under 1960- och 1970-talet bestod främst av arbetskraft, där en expansiv efterkrigsindustri skrek efter fler händer. I rena siffror rör det sig om ca 16000 personer per år i snitt, varav den stora majoriteten kom från Finland och andra västeuropeiska länder med liknande kultur och värderingar. Det fanns på den tiden även ett starkt svenskt majoritetssamhälle att assimileras in i, en svensk gemenskap att ta del av. Migrationen under de senaste 30 åren har haft helt annan karaktär med helt andra volymer.

1970 utgjorde utrikesfödda 6,6 procent av Sveriges befolkning, 2018 var siffran 19,1 procent. Ökningen från åtta till nio miljoner invånare tog 35 år. Från nio miljoner till tio tog det 14 år, och växtvärken är uppenbar för alla i dag. Trångboddhet, bostadsbrist, segregation, utanförskapsområden, radikalisering, långa vårdköer och skola som krackelerar.

Mansöverskott efter asylinvandring

2015 blev männen för första gången fler än kvinnorna i Sverige, ett mansöverskott som enligt forskning leder till ett våldsammare samhälle. Den förändringen kan helt tillskrivas den snedvridna könsfördelningen inom asylinvandringen.

Det finns absolut ingenting som talar för att Sverige hade varit mindre konkurrenskraftigt, mindre tryggt eller mindre segregerat ifall befolkningsmängden varit nio miljoner i dag.

I Ahmadzades Sverige spelar det inte någon roll hur stor andel av den svenska befolkningen som utgörs av utrikesfödda, då personer som passerat gränsen till Sverige automatiskt blir svenska kulturbärare. Det är en uppfattning han gärna får torgföra i Husby, Tensta, Rosengård och andra utanförskapsområden där det knappt finns något svenskt kvar att assimileras in i.

Kanske han även kan förklara det för yazidiska kvinnor, vars möten med ”svenska kulturbärare” i Syrien och Irak knappast skedde på IKEA.

 

Av Jonas Andersson 

Ledamot i Socialförsäkringsutskottet (SD) 

Markku Abrahamsson 

Gruppledare Sverigedemokraterna Skellefteå (SD)