Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Höj M-kommuners låga skatter – rädda välfärden

Finansdepartementet klarar naturligtvis av detaljerna, om bara den politiska viljan att både stärka och fördela välfärden mer jämlikt finns, skriver Markus Kallifatides. På bilden finansminister Magdalena Andersson (S).Foto: JESSICA GOW/TT
Markus Kallifatides är ordförande för S-föreningen Reformisterna.Foto: Juliana Wiklund

Låt inte coronakrisen bli ytterligare ett sätt för M-ledda kommun- och regionledningar att fortsätta med sin lågskattepolitik.

Staten bör villkora ökade statsbidrag med höjning och utjämning av skatteuttaget, skriver Markus Kallifatides, ordförande för S-föreningen Reformisterna.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.

DEBATT. När förhandlingarna inleds om förlängningar av de generella statsbidrag regeringen skjutit till under krisen bör krav ställas på höjda och harmoniserade kommun- och regionskatter. Så kan vi stärka beredskapen i hela landet och säkerställa en jämlikt fördelad välfärd.

Coronapandemin är fortfarande i ett inledande skede och de resurser regeringen tillskjutit landets regioner och kommuner har varit avgörande för att upprätthålla välfärdens kärnverksamheter. Men när vi går ur den här krisen kommer flera omprövningar vara nödvändiga om vi ska uppnå ett samhälle där vi står bättre rustade. Den lågskattepolitik som borgerliga styren i kommuner och landsting under många år bedrivit har starkt bidragit till en svältfödd och ojämlikt fördelad välfärd i landet. 

Stora skillnader mellan kommuner

Skattesatserna varierar så mycket som sex kronor mellan hög- och lågskattekommuner. Detta förklaras varken av skillnader i vad medborgarna lokalt önskar sig för nivå på välfärden eller hur effektiva de lokala politikerna är. Nej, skillnaderna förklaras av ojämlikhet i skattekraft, ojämlikhet i tillgångar såsom markinnehav och kostnadsdrivande skillnader i demografiska och geografiska förutsättningar för välfärdstjänsterna i skola, vård och omsorg. Utjämningssystemet är egentligen tänkt att utjämna för dessa skillnader, men gör inte det.

Vägrar det borgerligt dominerade kommun- och regionsverige att slå in på denna väg, så utgår vi från att Socialdemokraterna går till val 2022 med denna inriktning.

Riksdagsmajoriteten är nu enig om att skjuta till 26 miljarder till kommuner och regioner. Det kan ses som ett välkommet men senkommet erkännande av att välfärdens finansiering och därmed kvalitet har urholkats under lång tid. Men i själva verket handlar det mesta om att täppa igen för förlorade skatteintäkter och därmed undvika ytterligare nedskärningar. 

Villkora statsbidragen

S-föreningen Reformisterna har länge föreslagit kraftiga och stadigvarande tillskott till välfärden om cirka 50 miljarder kronor per år. Vi menar nu att staten bör villkora ökade statsbidrag med att kommuner och regioner inleder höjning och utjämning av skatteuttaget. Om staten skjuter till 26 miljarder bör kommuner och regioner kunna matcha detta med motsvarande skattehöjningar i lågskattekommuner. 

Skattesatserna bör höjas i lågskattekommuner, sänkas i kommuner med de högsta skattesatserna och både utjämningsmedel och de generella statsbidragen fördelas efter behov snarare än per capita. 

Finns den politiska viljan?

Vägarna till reformering är många; såväl inkomstutjämningen som kostnadsutjämningen i det kommunala utjämningssystemet kan ändras. ”Referensnivån” för när inkomstutjämningen sätts i gång kan sänkas från 115 procent av genomsnittsskattekraften. Både avgiftsgraden (i dag 85 procent av skatteunderlaget) och kompensationsgraden (i dag 95 procent) kan höjas. Systemet kunde ta hänsyn till kommunala intäkter från markförsäljning. 

I kostnadsutjämningen kan snart sagt varje beräkningsmodell justeras. Finansdepartementet klarar naturligtvis av detaljerna, om bara den politiska viljan att både stärka och fördela välfärden mer jämlikt finns. 

Dödstalen i äldrevården ett tydligt tecken

Den viljan borde finnas nu när bristerna i välfärden skriker oss rakt i ansiktet i form av stort antal döda vid alltför många illa fungerande äldreboenden, samtidigt som alla andra revor i välfärden kvarstår eller kommer att förvärras i spåren av den akuta krishanteringen med vårdskulder och utmattad personal. 

Vägrar det borgerligt dominerade kommun- och regionsverige eller de borgerliga samarbetspartierna i riksdagen att slå in på denna väg mot en mer rättvis och stark välfärdsstat, så utgår vi från att Socialdemokraterna går till val 2022 med denna inriktning. 

 

Av Markus Kallifatides

Ordförande, S-föreningen Reformisterna