Brandattentat mot flyktingförläggningar och hem för barn som flytt krigets helvete, brinnande kors, beskjutning och frätande syra riktat mot tiggande, misshandel och fördrivning av människor från oskyddade sovplatser.
Detta blev sommaren då de som så länge sått hat omkring sig kunde skörda. Dag efter dag, vecka efter vecka har vi kunnat läsa om attacker mot fattiga EU-medborgare, flyktingförläggningar och hem för ensamkommande barn- och ungdomar.
Aldrig tidigare har så många hatbrott anmälts i Sverige. Brottsförebyggande rådets senaste statistik visar att hatbrottsanmälningarna under 2014 ökade med 14 procent jämfört med året innan.
Mörkertalet förväntas vara stort och situationen för utsatta grupper är akut.
Enligt Stiftelsen Expo har det skett runt 80 attacker mot fattiga EU-medborgare de senaste 18 månaderna.
Läget är lika förfärande som väntat. I åratal har Sverigedemokraterna gjort karriär på att hetsa och så hat mot dem av oss i samhället som tvingats fly för sina liv, och de medmänniskor som i desperation tigger på våra gator. Det SD inte har kunnat säga och göra i eget namn har de stöttat nätmobben att göra genom finansiering av hatsajten Avpixlat
Borgerligheten som länge och lovvärt hållit avstånd till SD:s retorik har sedan valet allt oftare fallit för frestelsen att närma sig, hårt pådrivna av ivriga borgerliga ledarsidor.
I kölvattnet av anpassningen till SD har debatten om flyktingmottagande förändrats. Den nya debatten om flyktingmottagning har skiljt ut sig från hur andra saker debatteras. Vi diskuterar normalt inte OM vi ska ha en fungerande skola eller äldreomsorg – utan hur.
Många saker kan och behöver göras för att få ett fungerande flyktingmottagande. Det handlar om att alla kommuner självklart ska vara med, att staten tar ett större ansvar och att få stopp på vinstjakten även inom flyktingmottagandet.
Men när det rör just flyktingpolitiken är det numera legitimt för SD och delar av borgerligheten att fundera på OM vi ska neka flera skyddsbehövande trygghet.
Allt oftare beskriver borgerliga partier migrationspolitiska förslag som syftar till att minska antalet asylsökande, som integrationspolitik. Detta i en situation då världen står inför en flyktingkatastrof av en omfattning som inte skådats sedan andra världskriget.
På liknande sätt har debatten om fattiga EU-medborgare från många håll handlat mer om avhysning, kriminalisering och misstänkliggörande än om att diskutera hur vi långsiktigt lyfter några av Europas fattigaste och mest diskriminerade ur permanent fattigdom och vad vi under tiden behöver göra för att skapa värdighet i en ovärdig situation.
Det är dags att inse att sättet vi talar om människor och samhällsproblem får konsekvenser. I hatets spår växer hatbrott och otrygghet. Beskrivs desperat fattiga som kriminella parasiter, ökar risken att de attackeras. Beskrivs människor som flytt bomber, terror och våldtäkter som fuskande lycksökare som vi ska bli av med, blir även de legitima måltavlor i någras ögon. Partier som menar allvar med att mota tillbaka hatet är välkomna i en debatt som i stället fokuserar på hur vi bäst ska möta de utmaningar vi står inför med Sveriges bästa sidor: välorganiserat och solidariskt.
Det är hög tid att alla vi som vill ha ett tryggt och rymligt samhälle slår en ring av solidaritet kring de människor som just nu drabbas av hatet.
Därför behövs alla krafter - oavsett om det handlar om att säga ifrån mot hatet vid fikabordet eller på nätet, om att engagera sig i språkcaféer eller fritidsaktiviteter på flyktingboenden eller om att se till att fattiga på våra gator har en säker och varm plats att sova på.
När medmänskligheten i vårt samhälle hotas är det allas vår trygghet som står på spel - och därmed är det även allas vårt ansvar att skapa en ring av solidaritet som är svår att bryta.
Christina Höj Larsen (V)
antirasistisk talesperson