Richardson hävdar att meddelandet är falskt, och Appleton har inte velat kommentera historien vidare.
Alldeles oavsett är det långt ifrån första gången som Terry Richardson har anklagats för sexuella trakasserier och övergrepp. Historier om hur han har utnyttjat unga och oerfarna modeller har cirkulerat sedan tio år tillbaka. Ändå har ingenting hänt. Han har fortsatt plåta kampanjer för de stora modehusen som Gucci, Yves Saint Laurent och även H&M. Han har gjort musikvideos till Lady Gaga, Beyoncé och den omdiskuterade videon till "Wrecking ball" med en naken Miley Cyrus.
I mars bemötte Terry Richardson "ryktena" på Huffington Post med att avfärda dem som lögner. Det är hans sexuella estetik som väcker starka reaktioner, menar han. Antalet modeller som trätt fram och berättat om hur de har känt sig utnyttjade och kränkta talar emot hans version. De har berättat hur han har fått dem och klä av sig nakna och tagit bilder som de i efterhand ångrat. Tidigare i år skrev en modell på nätforumet Reddit.com hur Richardson hade tvingat henne att smeka hans könsorgan och att han sedan ejakulerat i hennes ansikte.
Modebranschen är en sällsynt hänsynslös bransch. Men den är inte unik. Sexuella trakasserier är tragiskt nog vanligt förekommande. Enligt svenska Arbetsmiljöverket har drygt 20 procent av kvinnorna och sex procent av männen blivit utsatta för sexuella trakasserier på jobbet. Men mörkertalet är stort. Det är alltså ett omfattande arbetsmiljöproblem, i synnerhet för kvinnor.
Fråga runt i din egen bekantskapskrets vilka som har blivit utsatta för sexuella anspelningar, närmanden eller övergrepp på sin arbetsplats. Kanske har du själv drabbats av det? Jag har det, vid ett flertal gånger. En gång skedde det så öppet - detta var på en av Sveriges största tidningsredaktioner - att min chef senare bad om ursäkt å hela tidningens vägnar.
Ändå är det lätt att skämmas och ta på sig del av skulden. Var jag för trevlig? Kunde det missförstås? Här har äldre kollegor ett stort ansvar att säga ifrån och vara ett stöd. Inte minst på dagens arbetsmarknad där osäkra anställningar är vanliga och unga arbetstagare får kämpa hårt för ett vikariat, ett inhopp eller en timanställning.
Men på de allra flesta arbetsplatser, i alla fall i Sverige, finns det fackförbund att vända sig till. I modellvärlden saknas det. Den branschen är också speciell då den i princip tillåter barnarbete. För att bli en framgångsrik modell ska du helst börja som 12-13-åring, slå igenom vid 15 års ålder och vara på din karriärmässiga peak runt 20. Det är få som lyckas, men desto fler som drömmer om pengarna och det glamorösa livet. Detta är personer som Terry Richardson väl medvetna om. Deras makt är stor, och personerna som de har makt över är av naturliga orsaker oerfarna. Det gör utnyttjandet av dem desto mer cyniskt.
Men nu börjar det ändå hända saker. Mycket tack vare internet. Modellerna som råkat ut för Terry Richardson har kunnat föra ut sina historier via sociala medier. Under Twitter-hashtaggen #nomoreterry utnyttjar människor sin konsumentmakt och säger nej, vi vill inte att magasin och modemärken anlitar honom. På Change.org finns en namninsamling med över 33 000 namn som säger samma sak. Kändisar som Lena Dunham, skaparen av tv-serien "Girls", har gått ut offentligt och sagt att hon ångrar att hon lät sig bli fotograferad av Richardson. Prestigemodetidningen Vogue har slutat samarbeta med honom. Men svenska H&M, som numera ofta har en hög etisk svansföring, har ännu inte satt ner foten i frågan. Det borde de göra. Sexuella trakasserier på jobbet är ett strukturellt problem. Den som inte säger eller gör något åt det ger sitt tysta medgivande. Vill H&M verkligen sända ut de signalerna till de unga modeller som de anlitar och till oss som handlar där?
Jonna Sima
Politisk redaktör på Dagens Arena
